Det talas om alfa, beta och omega av bägge könen

Själv ser jag mig som en typisk sigmatjej. Är inte den utpräglade ledartjejen, men heller inte motsatsen, utan står vid sidan om. Går min egen väg, har ledarkvalitéer men är inte dominant på något sätt och låter mig aldrig styras mot min vilja.

Har aldrig varit attraherad av sk alfakillar vilka jag upplever som motbjudande och ibland patetiska. Motsatsen upplever jag som ointressanta utan dras mest till killar som speglar min egen personlighet.

Vad är eran åsikt om dessa personlighetstyper? Upplever ni att det ligger nått i dessa beskrivningar av personlighetsbenämningar eller anser ni att det bara är blaj? Varför eller varför inte? Vilka tycker ni passar bäst ihop och varför?

En alfa är en person som har inflytande i ett sammanhang. Ofta är det sammanhanhanget inte enskilt utan inom flera områden.

Många verkar misstro de är alfa-personligheter bara för att de anser sig vara dominanta vilket är patetiskt.

Ett annat ord är status, vilken person i en grupp har hög status. Hur ser den inbördes rangordningen ut. Det brukar indikera bättre om en person är alfa eller inte.

Personligen intresserar jag mig inte för dessa förkortningar utan det är nog bättre tänka ur begreppet status. Eftersom det begreppet är enklare att definiera.

För och främst behöver man besvara frågan: Vad är en alfahanne och vad är en beta.
I varje flock så finns det en alfahanne och problemet är att folk utnämner sig för att vara alfahanne.

Exempel på en beta-hanne (JordenIsPlatt, Dansksisu) på Flashback är någon som föraktar kvinnor och ser sig själv som offer för förtryck. För att sedan repetera fula ord till män som säger till dem på skarpen. Det går inte att göras på film.

Jag tycker det är trams, men vill man sitta och peta in folk i fack, som färger, grekiska bokstäver, eller poängskalor, så får man väl göra det. Jag har intressantare saker för mig. Hela den sociala cirkusen är bara tragisk. Folk klär sig som hejkomochhjälpmig för att passa in i en viss sorts cirklar, tatuerar sig som ett jävla klotterplank som något sorts statement. Människor vågar inte kommunicera, utan gömmer sig bakom en massa fåniga fasader.

Det låter lite som något incelkillar har hittat på för att beskriva verkligheten utifrån deras egna realitet. Förhållanden är komplexa saker och jag tror det är svårt att kategorisera efter dessa saker. Jag tror dessutom det förenklar problemställningar till en nivå där man inte kanske hittar rätt svar för man har definierat ett utgångsläge som inte är sann.

"Ergo, a falsis principiis proficisci."

Jag håller med dig, tänker jag tillbaka så var det definitivt inom incelkulturen man började se denna typ av namn/kategorier från början och det bygger mycket riktigt på en världsbild och människosyn som består av strikta hierarkier med bestämda roller och bortser helt från att vi människor är kontextberoende i vårt beteende. Begreppet "alfahanne" som beskrivning av människor är dock äldre än incelkulturen. Det bygger från allra första början på biologen David Mechs studier av vargar från 1950- och 1960-talen. Han har sedan gått ut och tagit avstånd från sin tidigare forskning då hans senare forskning visat att det inte stämmer; beteendemönstren han studerade som ledde till indelningen i alfa/betavargar är störda beteenden som bara förekommer i fångenskap.

Det finns inget sådant hos kvinnor, alla kvinnor är vad som skulle kallas beta om de var män.

Alfa och beta osv indelning av personer är ungefär lika trovärdigt som stjärntecken eller tarotkort dvs inte alls.

Vi ingår i så många olika flockar att även om det verkligen skulle finnas alfa och beta (varför bara två steg och inte svagare och svagare?), så gäller det inte mellan flocker.

Du kanske är lite alfa på jobbet, drygar dig och så, men när du träffar släkten är kanske din farfar alfa och du är inte ens beta.

Det finns folk med starka ledaregenskaper, visst, men det har inte mycket med den egoistiske alfan att göra. Det handlar mer om att man ser till att alla i gruppen ska ha det bra. Det finns folk både med och utan ledaregenskaper som är bra på att samarbeta. Att inte kunna samarbeta ses av alfakulturen som en bra sak, trots att samarbete är människans absolut vassaste vapen.

I min värld finns det främst prosociala och antisociala människor, och de prosociala lever och mår bra oftare. Sedan finns det folk med olika grad ledarskap, ofta varierar det, och även finns det blinda följare som uppstår under extrema tider som en baksida till att vara prosocial. En väldigt mycket mer komplex struktur än bara alfa beta sigma.

Jag passar mest in på sigma men inte fullt ut. Det finns vissa punkter som inte stämmer, men annars runt 90-95% passar jag in.

Det har du helt rätt i.

Begreppet Alfahanne myntades av en forskare som studerade en vargflock.

Denne forskare insåg sedan att han begått ett misstag då vargflocken som studerades var i fångenskap.
Vid forskning på vargar i vilt tillstånd kunde detta beteende inte ses utan en vargflock fungerar som en familj.

Forskaren i fråga har sedan dess försökt att få bort det felaktiga begreppet.
Men uppenbarligen vill inte folk lyssna på det som inte stämmer in med deras förutfattade meningar.

Jag är en så kallad uberalfa. Alfas blir fjolliga och fnittriga i min närhet och betas käkar jag till frukost. WOFF WOFF:

Nä men seriöst så vet jag inte om dessa beskrivningar ger så mycket för människor och även i djurlivet har ju folk fel. I världens största schimpansflock så var den som var nr 16 på "alfalistan" den hane som hade överlägset mest ungar. Honorna gillade hans rödlätta päls och att han var en loner. I många andra fall i djurvärlden så betyder ju alfa bara "den brötiga idioten som går först över floden och därmed käkas först av krokodilerna". Alfa har ju inget med intelligens att göra i naturen.