Fenomenet ''Incel'' - störda, troll eller verklighet?

Ibland undrar jag om incels inte bara kör med den där kvinnofientliga jargongen för att provocera, åtminstone vissa av dem. De vill se vad de får för reaktioner. Samtidigt kan jag ha lite medkänsla för direkt tragiska individer som t.ex. Elliott Rodgers. Det han gjorde är givetvis inte försvarbart på något sätt, men kan förstå känslan han hade av att ständigt bli dissad. Fast i hans fall har jag svårt att förstå det, för killen såg ju trots allt rätt bra ut.

Nej. Däremot så ger du dig själv en stor fet förlorarstämpel om du struntar i att förändra destruktiva levnadsvanor. Med eller utan kvinnligt sällskap vid din sida.

Jag tycker mer synd om hans offer och framförallt deras nära och kära som får leva med sorg och trauma livet ut till följd av hans vansinnesdåd.

Jo, det skulle jag nog säga. Det finns en hel del "incels" som sitter i ett mörkt pojkrum, äter pizza dagligen o spelar datorspel, o tror att det ska komma en tiopoängare o ringa på dörren.

Det är ju givet att om man ändrar det beteendet o faktiskt ger verkligheten en chans, så kan man lätt ta sig ur incel-livet, om man vill det. Men jag vet folk som är för lata för att göra det.

Precis och då är vissa av dem egentligen inte incels utan volcels. De väljer att sitta vid laptop och rulla sina trolltummar framför möjligheten att jobba på sig själva, öka sina chanser till att träffa folk och bli omtyckt.

Är nog sedermera inte bara till pojkrummen denna lättja och bekvämlighet spritt sig. Verka hända något med många män också efter medelåldern inträtt. Som om all luft blåses ur dem och sveper med sig det mesta av drivkraft och motivation.

Och den där isoleringen som avslutning. Så tom och sorglig.

Problemet är dessvärre värre än så. Även om det skulle komma 10-poängare och knacka på dörren skulle de flesta i denna grupp inte klara av situationen ändå. Vem som helst kan trilla på en "möjlighet" (om än kanske inte en 10-poängare) men att ta tillvara den, det är en annan sak. Denna grupp män (och enstaka kvinnor) behöver aktiv coachning samt erfarenhet av sociala interaktioner. De behöver någon som "tvingar" ut dem, som pushar dem.

Jag tror det skulle behövas fler mansgrupper där vi män kan hjälpa varandra. Nu menar jag inte grupper där alla är incels och det blir en tycka-synd-om-sig-själv-grupp eller vi-hatar-kvinnor-och-samhället-grupp utan en grupp av blandade män. Dels sådana som lyckats väl, sådana som lyckats hyfsat och dels sådana som aldrig lyckats.

// CC

Oftast handlar det snarare om att man fungerar annorlunda mot hur majoriteten fungerar. Så det behöver inte alltid handla om lathet.

Håller inte riktigt med om det där. För några få möjligtvis men för mig låter det som en ursäkt som många idag tar till. Om en person vet om att han/hon är annorlunda jämfört med majoriteten, då har personen ett val. Antingen accepterar personen det med de nackdelar som följer såsom t ex svårt att hitta och attrahera en partner. Eller, om en partner är ett viktigt mål i livet, då får man vara beredd att arbeta för en förändring av sig själv för världen kommer inte att ändras. Vill man inte, då har man gjort sitt val och därmed har man tagit bort sin rätt att "gnälla" över sitt liv och samhället i stort.

Livet är inte rättvist, inte för någon. Därav är det viktigt att spela de kort man själv har fått och ta medvetna beslut och konsekvenserna av dessa. Tyvärr tror jag att många - kanske särskilt incels - inte förstår detta och det behöver de hjälp med.

// CC

Fast jag kan förstå att man inte vill ändra på sig för mycket. Det tar mycket energi att försöka vara något man inte är.

Och i grund och botten ska man heller inte behöva ändra sig men då får man också acceptera de nackdelar som det innebär. Det är tufft att tänka och vara annorlunda men de som lyckas blir också de stora stjärnorna.

// CC

Har man dåliga vanor så behöver man nog ändra på dem. Om inte för kvinnors skull så för sin egen av ren självrespekt.

Nej visst är det gött med fitta. Men är man för annorlunda jämfört med de flesta andra så kan arbetet att nå dit inte vara värt det i vissa fall. Sen finns det ju de som det bara "händer"
för. När de är i sociala situationer så flockas brudarna kring dem. Medan vissa är osynliga fast de befinner sig i samma lokal.

Finns ju också massvis med män med bostad, jobb och normalt eller till och med atletiskt byggda kroppar, som går ensamma år ut och år in. I slutändan handlar det om tillgänglighet, vilket kan vara krångligt för många i Sverige pga vår kultur. För tro det eller ej, tiopoängare tar inte kontakt med en utanför pojkrummet heller.