Citat:
Tack för stödet, har varit några omtumlanda dagar. Tack även till er som skickat PM
Var på ultraljud i Fredags, det kunde vara värre men läkaren säger att jag kommer kunna komma tillbaka. resinansrötgen nu på fredag och återbesök den 5e Feb.
Realistsikt bör jag vara tillbaka i sommar.
Edfuck, tävlar vi om vem som är tillbaka först?
Var på ultraljud i Fredags, det kunde vara värre men läkaren säger att jag kommer kunna komma tillbaka. resinansrötgen nu på fredag och återbesök den 5e Feb.
Realistsikt bör jag vara tillbaka i sommar.
Edfuck, tävlar vi om vem som är tillbaka först?
Oavsett vad det är för skada så kommer du kunna komma tillbaka starkare och mer motiverad!
Jasså? Let's go then!
Knät blev aldrig riktigt bra, jag levde på hoppet tills 2019, sedan tog jag bort allt om MT på sociala medier. Sålde av grejerna förutom ett par handskar, mina första benskydd och 2 par lindor så jag kunde leka lite med sonen. Var bara att acceptera att det var över. Knät kliade på nätterna och fick sova med en kudde under det. Fyfan vad jag saknade MT och när jag pratade om det sa jag alltid:
-Bästa 5 åren i mitt liv, hade jag fått välja hade jag gjort det igen.
Jag har testat styrkelyft, tagit topprepskurs, klättrat i spanska hettan på otroliga klippor, korsat Katalonien på MTB och tält, kastar mig ner för Pyrenéerna på cykel inte fan har det hjälpt. Vissa av sakerna är kul och kommer med all säkerhet fortsätta med bikepacking men inget gav mig den tillfredsställelsen som MT.
Att vara instängd nästan 2 år har inte heller varit det bästa för psyket, man blir jävligt skum i skallen. Jag vet fortfarande inte hur man beter sig i stora folksamlingar och att jobba hemifrån gör gärna att det blir för många timmar med stress. Hela livet har varit kaos.
Efter sommaren kollade jag mig själv i spegeln och såg en anskrämlig varelse med kulmage som var trött men kunde inte somna innan 03 på morgonen. Tog en koll på kontot och såg hur sjuka summor jag spenderade på hämtmat. Där tog jag ett beslut att iaf sköta kosten och försöka cykla. Visst jag gick ner till 80kg men inte fan var jag lycklig eller pigg.
Idag var jag hos en specialist för att kolla upp varför knät inte blir bättre. Han kollade och sa snabbt, ditt vänster ben är c:a 10cm mindre i omkrets, du har överkompenserat på höger. Jag fick lite övningar och bokad för en koll om 6 veckor. Skulle precis lämna när jag frågade: Tror du att jag skulle kunna börja med Thai igen? Han kollade och sa, du kan självklart få en ny skada men detta skall inte påverka, ta det bara lugnt i början.
Lämnade sjukhuset tände en cigg och började gå i regnet, funderade på om jag skulle snack med mitt gamla gym, finns det ens kvar? Samtidigt var det dyrt som fan och långt bort, jag valde det efter som mitt ex bodde jämte. Kanske leta upp gamla polare som körde eller hitta något nytt. Letar efter ett Café för en kaffe och tänka och googla.
Viker in på en gatan och hör plötsligt det rytmiska ljudet av hopprep mot en matta. Se på fan, en skylt säger Boxing, kick boxing, Muay Thai.
Sticker in skallen och säger hej, det är ägaren som sitter i receptionen.
Jag frågar om man kan träna där som fet gammal gubbe, med mer skador en ben i kroppen. Han garvar och säger självklart, kör lite frågor för att försäkra mig om att det inte är kick boxning och de bara lagt till MT för att dra mer folk.
De har en aktiv tävlings sektion, och han visar glatt upp pokaler. Vi slänger käft ett tag, förklarar mina skador och tonar ner mina tidigare erfarenheter. Jag säger att jag kommer och provtränar ikväll så jag kan känna av tränaren och atmosfären.
Går ut och tänker, vad fan har du get dig in på? Solen har börjat lysa och skall precis tända en cigg. Helvete heller, den skiten slutar nu. På vägen hem hittar jag en hemlös som får mitt paket Lucky.
Väl hemma var det bara att rota reda på sakerna, har inte ens en bra väska längre. Suspen är såld(Vem fan köper en begagnad susp?) Hittar bara ett ankelskydd, och bestämmer mig för gymshorts. Vill inte komma in med hög svansföring med tanke på min kassa form.
Resten av dagen försöker jag komma på ursäkter att inte gå. Jag är ju trött, och har inte käkat bra, kan ju alltid gå imorgon istället, tänk om jag skadar mig.
Klockan 1815 säger jag hej till tränaren, byter om. Uppvärmning, japp thairepen gör fortfarande ont som satan när man träffar tårna. Efter ett tag slår muskelminnet in, jag kan ju detta tills orkan tar slut. Ingen fara jag har kommit tillbaka så många gånger, jag behöver bara bevisa för mig själv. Resten av uppvärmningen rullar på.
Sedan teknikträning, kör med 2 yngre killar. Koordination är inte där, men för varje runda börjar saker komma tillbaka. Vill vara snabb som förut men kroppen är inte där ÄNNU
Blir tillsagd att att köra saktare, bryter ner kombinationerna till 3 moment, kedjar sedan ihop dem. Killarna är trevliga och frågar vart jag är ifrån och tar det lugnt med mig coachar bra. När det det är övningar som utsätter knöt för stress jobbar vi runt det istället, Och helt plötsligt hör jag det magiska smack ljudet från benskyddet som betyder att jag fått in en klockren träff. Fuck yeah.
Det avslutas med med sparring, jag kör koordinationsövningar med fokus på armbåge och knä. Tackar och går och duschar.
Tränaren kom upp till omklädningsrummet och frågar hur träningen var, exakt vad jag har för skada etc...
När jag fyller i papperna för att gå med i klubben så säger han. Du svensken det där med att du bara tränat kring 1 år stämmer inte va? Du har kört bra mycket mer, det här kommer nog bli bra ska du se.
Lång inlägg men jag är så jävla glad att vara tillbaka, kroppen känns bra, jag är trött.
Jag kanske behöver köra 4 ronder hopprep, värma upp och stretcha ut men efter det så kan jag fortfarande sparka dig i huvet
Hunden är gammal men än kan han bitas.
https://www.youtube.com/watch?v=99844g_UfbY
-Bästa 5 åren i mitt liv, hade jag fått välja hade jag gjort det igen.
Jag har testat styrkelyft, tagit topprepskurs, klättrat i spanska hettan på otroliga klippor, korsat Katalonien på MTB och tält, kastar mig ner för Pyrenéerna på cykel inte fan har det hjälpt. Vissa av sakerna är kul och kommer med all säkerhet fortsätta med bikepacking men inget gav mig den tillfredsställelsen som MT.
Att vara instängd nästan 2 år har inte heller varit det bästa för psyket, man blir jävligt skum i skallen. Jag vet fortfarande inte hur man beter sig i stora folksamlingar och att jobba hemifrån gör gärna att det blir för många timmar med stress. Hela livet har varit kaos.
Efter sommaren kollade jag mig själv i spegeln och såg en anskrämlig varelse med kulmage som var trött men kunde inte somna innan 03 på morgonen. Tog en koll på kontot och såg hur sjuka summor jag spenderade på hämtmat. Där tog jag ett beslut att iaf sköta kosten och försöka cykla. Visst jag gick ner till 80kg men inte fan var jag lycklig eller pigg.
Idag var jag hos en specialist för att kolla upp varför knät inte blir bättre. Han kollade och sa snabbt, ditt vänster ben är c:a 10cm mindre i omkrets, du har överkompenserat på höger. Jag fick lite övningar och bokad för en koll om 6 veckor. Skulle precis lämna när jag frågade: Tror du att jag skulle kunna börja med Thai igen? Han kollade och sa, du kan självklart få en ny skada men detta skall inte påverka, ta det bara lugnt i början.
Lämnade sjukhuset tände en cigg och började gå i regnet, funderade på om jag skulle snack med mitt gamla gym, finns det ens kvar? Samtidigt var det dyrt som fan och långt bort, jag valde det efter som mitt ex bodde jämte. Kanske leta upp gamla polare som körde eller hitta något nytt. Letar efter ett Café för en kaffe och tänka och googla.
Viker in på en gatan och hör plötsligt det rytmiska ljudet av hopprep mot en matta. Se på fan, en skylt säger Boxing, kick boxing, Muay Thai.
Sticker in skallen och säger hej, det är ägaren som sitter i receptionen.
Jag frågar om man kan träna där som fet gammal gubbe, med mer skador en ben i kroppen. Han garvar och säger självklart, kör lite frågor för att försäkra mig om att det inte är kick boxning och de bara lagt till MT för att dra mer folk.
De har en aktiv tävlings sektion, och han visar glatt upp pokaler. Vi slänger käft ett tag, förklarar mina skador och tonar ner mina tidigare erfarenheter. Jag säger att jag kommer och provtränar ikväll så jag kan känna av tränaren och atmosfären.
Går ut och tänker, vad fan har du get dig in på? Solen har börjat lysa och skall precis tända en cigg. Helvete heller, den skiten slutar nu. På vägen hem hittar jag en hemlös som får mitt paket Lucky.
Väl hemma var det bara att rota reda på sakerna, har inte ens en bra väska längre. Suspen är såld(Vem fan köper en begagnad susp?) Hittar bara ett ankelskydd, och bestämmer mig för gymshorts. Vill inte komma in med hög svansföring med tanke på min kassa form.
Resten av dagen försöker jag komma på ursäkter att inte gå. Jag är ju trött, och har inte käkat bra, kan ju alltid gå imorgon istället, tänk om jag skadar mig.
Klockan 1815 säger jag hej till tränaren, byter om. Uppvärmning, japp thairepen gör fortfarande ont som satan när man träffar tårna. Efter ett tag slår muskelminnet in, jag kan ju detta tills orkan tar slut. Ingen fara jag har kommit tillbaka så många gånger, jag behöver bara bevisa för mig själv. Resten av uppvärmningen rullar på.
Sedan teknikträning, kör med 2 yngre killar. Koordination är inte där, men för varje runda börjar saker komma tillbaka. Vill vara snabb som förut men kroppen är inte där ÄNNU
Blir tillsagd att att köra saktare, bryter ner kombinationerna till 3 moment, kedjar sedan ihop dem. Killarna är trevliga och frågar vart jag är ifrån och tar det lugnt med mig coachar bra. När det det är övningar som utsätter knöt för stress jobbar vi runt det istället, Och helt plötsligt hör jag det magiska smack ljudet från benskyddet som betyder att jag fått in en klockren träff. Fuck yeah.
Det avslutas med med sparring, jag kör koordinationsövningar med fokus på armbåge och knä. Tackar och går och duschar.
Tränaren kom upp till omklädningsrummet och frågar hur träningen var, exakt vad jag har för skada etc...
När jag fyller i papperna för att gå med i klubben så säger han. Du svensken det där med att du bara tränat kring 1 år stämmer inte va? Du har kört bra mycket mer, det här kommer nog bli bra ska du se.
Lång inlägg men jag är så jävla glad att vara tillbaka, kroppen känns bra, jag är trött.
Jag kanske behöver köra 4 ronder hopprep, värma upp och stretcha ut men efter det så kan jag fortfarande sparka dig i huvet
Hunden är gammal men än kan han bitas.
https://www.youtube.com/watch?v=99844g_UfbY
__________________
Senast redigerad av TheBuster 2021-10-18 kl. 23:50.
Senast redigerad av TheBuster 2021-10-18 kl. 23:50.
Citat:
Knät blev aldrig riktigt bra, jag levde på hoppet tills 2019, sedan tog jag bort allt om MT på sociala medier. Sålde av grejerna förutom ett par handskar, mina första benskydd och 2 par lindor så jag kunde leka lite med sonen. Var bara att acceptera att det var över. Knät kliade på nätterna och fick sova med en kudde under det. Fyfan vad jag saknade MT och när jag pratade om det sa jag alltid:
-Bästa 5 åren i mitt liv, hade jag fått välja hade jag gjort det igen.
Jag har testat styrkelyft, tagit topprepskurs, klättrat i spanska hettan på otroliga klippor, korsat Katalonien på MTB och tält, kastar mig ner för Pyrenéerna på cykel inte fan har det hjälpt. Vissa av sakerna är kul och kommer med all säkerhet fortsätta med bikepacking men inget gav mig den tillfredsställelsen som MT.
Att vara instängd nästan 2 år har inte heller varit det bästa för psyket, man blir jävligt skum i skallen. Jag vet fortfarande inte hur man beter sig i stora folksamlingar och att jobba hemifrån gör gärna att det blir för många timmar med stress. Hela livet har varit kaos.
Efter sommaren kollade jag mig själv i spegeln och såg en anskrämlig varelse med kulmage som var trött men kunde inte somna innan 03 på morgonen. Tog en koll på kontot och såg hur sjuka summor jag spenderade på hämtmat. Där tog jag ett beslut att iaf sköta kosten och försöka cykla. Visst jag gick ner till 80kg men inte fan var jag lycklig eller pigg.
Idag var jag hos en specialist för att kolla upp varför knät inte blir bättre. Han kollade och sa snabbt, ditt vänster ben är c:a 10cm mindre i omkrets, du har överkompenserat på höger. Jag fick lite övningar och bokad för en koll om 6 veckor. Skulle precis lämna när jag frågade: Tror du att jag skulle kunna börja med Thai igen? Han kollade och sa, du kan självklart få en ny skada men detta skall inte påverka, ta det bara lugnt i början.
Lämnade sjukhuset tände en cigg och började gå i regnet, funderade på om jag skulle snack med mitt gamla gym, finns det ens kvar? Samtidigt var det dyrt som fan och långt bort, jag valde det efter som mitt ex bodde jämte. Kanske leta upp gamla polare som körde eller hitta något nytt. Letar efter ett Café för en kaffe och tänka och googla.
Viker in på en gatan och hör plötsligt det rytmiska ljudet av hopprep mot en matta. Se på fan, en skylt säger Boxing, kick boxing, Muay Thai.
Sticker in skallen och säger hej, det är ägaren som sitter i receptionen.
Jag frågar om man kan träna där som fet gammal gubbe, med mer skador en ben i kroppen. Han garvar och säger självklart, kör lite frågor för att försäkra mig om att det inte är kick boxning och de bara lagt till MT för att dra mer folk.
De har en aktiv tävlings sektion, och han visar glatt upp pokaler. Vi slänger käft ett tag, förklarar mina skador och tonar ner mina tidigare erfarenheter. Jag säger att jag kommer och provtränar ikväll så jag kan känna av tränaren och atmosfären.
Går ut och tänker, vad fan har du get dig in på? Solen har börjat lysa och skall precis tända en cigg. Helvete heller, den skiten slutar nu. På vägen hem hittar jag en hemlös som får mitt paket Lucky.
Väl hemma var det bara att rota reda på sakerna, har inte ens en bra väska längre. Suspen är såld(Vem fan köper en begagnad susp?) Hittar bara ett ankelskydd, och bestämmer mig för gymshorts. Vill inte komma in med hög svansföring med tanke på min kassa form.
Resten av dagen försöker jag komma på ursäkter att inte gå. Jag är ju trött, och har inte käkat bra, kan ju alltid gå imorgon istället, tänk om jag skadar mig.
Klockan 1815 säger jag hej till tränaren, byter om. Uppvärmning, japp thairepen gör fortfarande ont som satan när man träffar tårna. Efter ett tag slår muskelminnet in, jag kan ju detta tills orkan tar slut. Ingen fara jag har kommit tillbaka så många gånger, jag behöver bara bevisa för mig själv. Resten av uppvärmningen rullar på.
Sedan teknikträning, kör med 2 yngre killar. Koordination är inte där, men för varje runda börjar saker komma tillbaka. Vill vara snabb som förut men kroppen är inte där ÄNNU
Blir tillsagd att att köra saktare, bryter ner kombinationerna till 3 moment, kedjar sedan ihop dem. Killarna är trevliga och frågar vart jag är ifrån och tar det lugnt med mig coachar bra. När det det är övningar som utsätter knöt för stress jobbar vi runt det istället, Och helt plötsligt hör jag det magiska smack ljudet från benskyddet som betyder att jag fått in en klockren träff. Fuck yeah.
Det avslutas med med sparring, jag kör koordinationsövningar med fokus på armbåge och knä. Tackar och går och duschar.
Tränaren kom upp till omklädningsrummet och frågar hur träningen var, exakt vad jag har för skada etc...
När jag fyller i papperna för att gå med i klubben så säger han. Du svensken det där med att du bara tränat kring 1 år stämmer inte va? Du har kört bra mycket mer, det här kommer nog bli bra ska du se.
Lång inlägg men jag är så jävla glad att vara tillbaka, kroppen känns bra, jag är trött.
Jag kanske behöver köra 4 ronder hopprep, värma upp och stretcha ut men efter det så kan jag fortfarande sparka dig i huvet
Hunden är gammal men än kan han bitas.
https://www.youtube.com/watch?v=99844g_UfbY
-Bästa 5 åren i mitt liv, hade jag fått välja hade jag gjort det igen.
Jag har testat styrkelyft, tagit topprepskurs, klättrat i spanska hettan på otroliga klippor, korsat Katalonien på MTB och tält, kastar mig ner för Pyrenéerna på cykel inte fan har det hjälpt. Vissa av sakerna är kul och kommer med all säkerhet fortsätta med bikepacking men inget gav mig den tillfredsställelsen som MT.
Att vara instängd nästan 2 år har inte heller varit det bästa för psyket, man blir jävligt skum i skallen. Jag vet fortfarande inte hur man beter sig i stora folksamlingar och att jobba hemifrån gör gärna att det blir för många timmar med stress. Hela livet har varit kaos.
Efter sommaren kollade jag mig själv i spegeln och såg en anskrämlig varelse med kulmage som var trött men kunde inte somna innan 03 på morgonen. Tog en koll på kontot och såg hur sjuka summor jag spenderade på hämtmat. Där tog jag ett beslut att iaf sköta kosten och försöka cykla. Visst jag gick ner till 80kg men inte fan var jag lycklig eller pigg.
Idag var jag hos en specialist för att kolla upp varför knät inte blir bättre. Han kollade och sa snabbt, ditt vänster ben är c:a 10cm mindre i omkrets, du har överkompenserat på höger. Jag fick lite övningar och bokad för en koll om 6 veckor. Skulle precis lämna när jag frågade: Tror du att jag skulle kunna börja med Thai igen? Han kollade och sa, du kan självklart få en ny skada men detta skall inte påverka, ta det bara lugnt i början.
Lämnade sjukhuset tände en cigg och började gå i regnet, funderade på om jag skulle snack med mitt gamla gym, finns det ens kvar? Samtidigt var det dyrt som fan och långt bort, jag valde det efter som mitt ex bodde jämte. Kanske leta upp gamla polare som körde eller hitta något nytt. Letar efter ett Café för en kaffe och tänka och googla.
Viker in på en gatan och hör plötsligt det rytmiska ljudet av hopprep mot en matta. Se på fan, en skylt säger Boxing, kick boxing, Muay Thai.
Sticker in skallen och säger hej, det är ägaren som sitter i receptionen.
Jag frågar om man kan träna där som fet gammal gubbe, med mer skador en ben i kroppen. Han garvar och säger självklart, kör lite frågor för att försäkra mig om att det inte är kick boxning och de bara lagt till MT för att dra mer folk.
De har en aktiv tävlings sektion, och han visar glatt upp pokaler. Vi slänger käft ett tag, förklarar mina skador och tonar ner mina tidigare erfarenheter. Jag säger att jag kommer och provtränar ikväll så jag kan känna av tränaren och atmosfären.
Går ut och tänker, vad fan har du get dig in på? Solen har börjat lysa och skall precis tända en cigg. Helvete heller, den skiten slutar nu. På vägen hem hittar jag en hemlös som får mitt paket Lucky.
Väl hemma var det bara att rota reda på sakerna, har inte ens en bra väska längre. Suspen är såld(Vem fan köper en begagnad susp?) Hittar bara ett ankelskydd, och bestämmer mig för gymshorts. Vill inte komma in med hög svansföring med tanke på min kassa form.
Resten av dagen försöker jag komma på ursäkter att inte gå. Jag är ju trött, och har inte käkat bra, kan ju alltid gå imorgon istället, tänk om jag skadar mig.
Klockan 1815 säger jag hej till tränaren, byter om. Uppvärmning, japp thairepen gör fortfarande ont som satan när man träffar tårna. Efter ett tag slår muskelminnet in, jag kan ju detta tills orkan tar slut. Ingen fara jag har kommit tillbaka så många gånger, jag behöver bara bevisa för mig själv. Resten av uppvärmningen rullar på.
Sedan teknikträning, kör med 2 yngre killar. Koordination är inte där, men för varje runda börjar saker komma tillbaka. Vill vara snabb som förut men kroppen är inte där ÄNNU
Blir tillsagd att att köra saktare, bryter ner kombinationerna till 3 moment, kedjar sedan ihop dem. Killarna är trevliga och frågar vart jag är ifrån och tar det lugnt med mig coachar bra. När det det är övningar som utsätter knöt för stress jobbar vi runt det istället, Och helt plötsligt hör jag det magiska smack ljudet från benskyddet som betyder att jag fått in en klockren träff. Fuck yeah.
Det avslutas med med sparring, jag kör koordinationsövningar med fokus på armbåge och knä. Tackar och går och duschar.
Tränaren kom upp till omklädningsrummet och frågar hur träningen var, exakt vad jag har för skada etc...
När jag fyller i papperna för att gå med i klubben så säger han. Du svensken det där med att du bara tränat kring 1 år stämmer inte va? Du har kört bra mycket mer, det här kommer nog bli bra ska du se.
Lång inlägg men jag är så jävla glad att vara tillbaka, kroppen känns bra, jag är trött.
Jag kanske behöver köra 4 ronder hopprep, värma upp och stretcha ut men efter det så kan jag fortfarande sparka dig i huvet
Hunden är gammal men än kan han bitas.
https://www.youtube.com/watch?v=99844g_UfbY
Fy fan vad kul att du kom tillbaka, kör du fortfarande? Hur ser det ut?
Citat:
Citat:
Citat:
Tyvärr kom jag inte tillbaka som jag planerade av olika orsaker, jag är för gammal helt enkelt. Jag läste igenom hela journalen från start till slut med ett leende på läpparna. Vilken resa jag gjorde, pulsen ökade, kände lukten av Thaikräm, liniment, svett, adrenalin, rädsla, Ljuden från säckarna, hopprepets rytmiska dunkande, tunga andningar jag saknar det som en pundare som saknar sin fix.
Nu mera är jag taekwondo farsa, följer med sonen på tävlingar över hela Spanien och vi har även varit utomlands och tävlat, jag kan fortfarande spöa upp honom när vi sparras men han blir snabbare för var dag. En dag mycket snart kommer han ta mig hahahhahah
Han använder mina gamla thaishorts för att sova i.
Åren som jag körde Thai var fantastiska, jag lärde mig enormt mycket om mig själv och andra människor. Jag håller vikten och är aktiv med olika sporter. Knät är fortfarande inte 100% och kommer aldrig bli det heller.
Så antar att med det här inlägget har byrackan lagt handskarna på hyllan för gott
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera