Vän som snöar in på saker, personer, fakta.

Ja, det är en aspie-grej. Det är också extremt jävla tråkigt för den som inte är sådan själv.
Det som stör mig mest är nog egentligen inte att dessa personer snöar in på saker, för det gör jag också. Det tråkiga är att man vet att det blåser över på några månader, vilket egentligen är ungefär liktydigt med att intresset inte är äkta. Det fördjupas aldrig, utan blir bara en massa meningslöst rabblande av fakta. Det är ingen idé att försöka svara upp mot det, eller försöka dela intresset, för en dag vaknar man upp och hela intresset är borta.
Det är ungefär som tjejen som alltid tjatar huvudet av sina väninnor om den nya killen hon är kär i, och hur det är äkta och för evigt, och så har hon glömt honom sex veckor senare för att hon tröttnat på honom och hittat någon annan, som hon tjatar lika mycket om. Man orkar knappt ens le artigt efter ett tag.

Funkar det inte att leda in konversationen på något annat ämne när du inte vill diskutera mer Michael Jackson då?

Låter som mig när jag gick blev ordinerad Elvanse ett tag för 2 år sen, hade långa monologer och snöade in på precis allting i timmar. Tar din vän någon medicin eller?

Okej, intressant! Nej inte någon medicin vad jag vet, tror inte det ihäller!

Låter som en typ av autist du skulle kunna ha enormt stor behållning av. Har du själv något som intresserar dig lite löst och du vill veta mer om, prata entusiastiskt om detta med honom och hoppas han hakar på. Inom ett par veckor har han gjort all research du kan tänka dig om saken och berättar detta för dig.

UPDATE:
Sedan jag skrev tråden har han redan hunnit snöa in på Kostymer, Mixer, hattar, filmen Måndag hela veckan med Jim Carrey och Robert Kiyosakis Rich Dad Poor Dad…

Nej asperger tröttnat inte ! Det är Adhd som ändrar intressen dåligt tålamod o påbörjar nytt

Jasså hahaha!
Härom veckan när han var över på en lager lånade han telefonen och började spela upp ”Unforgettable” med Nat King Cole, samt Dean Martins ”Ain’t that a kick in the head” och förklarade då på en atomisk nivå vem som var producent, var det spelades in, meningen bakom texten osv, samt att ”det är så bra så att det inte går att förstå”, vilket han upprepade flera gånger.

Senast i förmiddags, strax vid lunch sade han att inte gillade Dean Martin och Nat King Cole alls längre, inte ens det minsta, och att det var Aretha Franklin och Stevie Wonder som gäller nu…

En gång skrev han till och med en text på 17 sidor och analyserade Sinatras ”That’s life” hahaha. Så det var ju inte första gången om man säger som så…

Jag har träffat aspies som har lifelong obsessions, men ännu fler som faktiskt tröttnar efter några månader och byter grej helt. Det verkar inte ha något med tålamod att göra, eftersom detta verkar vara helt outtömligt under den period som besattheten pågår.

Haft lite bekanta som drar åt det hållet. Jag stänger av lyssningsfunktionen när den maniska monologen kommer igång. För mig brukar dessa personer försvinna ur mitt liv rätt fort då jag inte orkar med att lyssna på dom och dom tröttnar på att jag inte lyssnar.

Men det du berättar om kanske är en god vän? Testa att berätta vad du känner, om han är en bra vän kommer han att fatta.

Aha jag fattar! Ja väldigt god vän är han, jag hade ju kunnat berätta men vet inte om han skulle fatta eller ens vilja förstå, han kan vara väldigt egocentrisk ibland och inte vilja lyssna.

När jag säger något ibland blir det lätt ”ja, men lyssna på detta hära” eller ”ja men det fixar du”

Skulle också säga aspergers om det är så att han alltid varit så. Viss demensform börjar med upprepningar och att man inte kan släppa saker, då blir man sjukare tills man dör.

Alla med aspergers ältar inte alls lika mycket och många tvingar det inte på andra. Så du kan träffa en helt annan person som du kanske inte tror har aspergers för att hen inte är som din kompis, och den personen kan ha "en annan typ" av aspergers.