Jag tror M har väldigt låg empati. Det är därför hon kan sitta och ljuga som hon gör. Hon känner ingenting trots att hon vet att Ts anhöriga är utom sig av oro.
Hon håller käft om bränderna också.
Hon har nog egentligen bara empati för sig själv. Precis som J. Men J är mer öppet osympatisk. Hon har inte heller någon empati, men gör inget för att dölja det.
M framstår som skör och benämns också som det av sina föräldrar. Det gör att hon kommer undan med en massa skit.
Jag har lätt för att bli hobbypsykolog- och jag vet, det är en irriterande egenskap.
Men jag funderar på om M har drag av så kallad ”dold narcissism/covert narcissist”.
Då har man låg empati och gör sig själv till ett offer.
Några tecken:
Återhållsam
Blyg
Splittrad självbild
Dålig självkänsla
Osäker
Bryr sig mycket om att bli inkluderad i sociala sammanhang
Så rädd för kritik att man drar sig från att få för mycket uppmärksamhet
Lider ofta också av annan problematik som nedstämdhet, mindervärdeskomplex eller social fobi
Strävar efter bekräftelse på att de är bra och omtyckta
Överkänsliga för vilket mottagande de får
Mer introvert
Artikeln i sin helhet som jag saxat ifrån:
https://www.mabra.com/psykologi/dold-narcissist-farligare/8137742
En liten skitgrej i förhöret med läraren, men som jag ändå hängde upp mig på:
”
Du sa att hon är envis?
En töntig grej, som när man äter lunch tillsammans. Maja älskar sås och lingonsylt. Hon vräker på. Man säger att det måste räcka till andra, men hon tar ändå massor.”
Typiskt egobeteende.
Störd anknytning i samband med separation och adoption kan ju utlösa vissa beteenden. Känner man sig oälskad och övergiven kan man börja utveckla beteenden för att höja sig själv och sätta sig själv främst eftersom ingen annan gör det.
Jag kanske är helt ute och cyklar. Kom med input!