Citat:
Ursprungligen postat av
amenvisst
Ja visst är det trist, framförallt känns det väldigt onödigt. Jag vet att jag klarar av tuffare perioder utan mediciner, men längs med vägen lärde jag mig tyvärr att det är förbaskad skön att äta benso när livet blir tuffare. Som i vira in sig i några lager bubbelplast.
Men igen, isolerade snedsteg förekommer för samtliga, det är en del av sjukdomsbilden. Frågan är ju egentligen vad jag väljer att göra åt saken. Jag kan välja att fortsätta äta piller och dra igång och knarka på ”riktigt igen”, ut o tjuva koppar och slå i mig grumliga pumpmetrar. Det livet kan jag och jag hade varit back in business efter ett telefonsamtal.
Eller, så väljer jag att klappa mig själv på axeln och bekräfta för mig själv att shit happens. Återfallet är egentligen irrelevant. Jag måste återgå till alla basics som fungerat sen jag på allvar blev drogfri från dom tunga drogerma. Det skadar heller inte att påminna sig om att jag var hemlös en period, levde under dödshot pga laddskulder och hade inte en jävla spänn på fickan. Idag ser det otroligt mkt bättre ut. Jag har arbetat heltid i nästan 2 år, har egen lägenhet och en underbar hund som förgyller livet istället.
Ja, vill man ha en förjävlig livstillvaro så är det bara att börja knapra pixen, man kan hamna där väldigt fort. Fyfan för benso. Skitbra för folk som faktiskt behöver dem, det värsta du kan börja med om du bara vill flumma o knarka. Lite av en katalysator för lång misär.
Helt rätt inställning! Men sen är ju en del tyngre missbrukare några av de mest intelligenta där finns och vet med sig varför och hur de hamnat där de är, det låter som du.
Bara de två sista sakerna du nämnde är värt såå mycket mer än att vara nere i träsket igen. Oftast bara en tidsfråga innan man hittat nytt hem i en äcklig pundarkvart med bajsbesprutning framför toaletten för någon stackare haft världens AT och behövde spy, och uppenbarligen bajsa också. (Den synen kommer jag aldrig kunna släppa, och där och då tog jag avstånd från kompisen som drog dit mig för flera år sen. Sen dess har han varit kliniskt avliden minst två gånger i min vetskap och även fotbojja o grejjer. Allt tack vare han började använda verktyg, förmodligen i den där kvarten..
Tyck du synd om dig själv med din hund som alltid kommer finnas där för dig i dessa lägen. Men inte för länge bara, försök åtminstone aktivera dig fysiskt typ gymma eller bara dagliga promenader. Det är fett underskattat för egentligen allting, men när man kliver av något eller försöker hålla sig ren så är är hård fysisk träning det absolut bästa man kan göra.
Ta hand om dig man. Livet går upp och ner, och med rätt inställning kan det gå uppåt väldigt fort. Tyvärr går det fortare neråt om man tar några snedsteg. Snälla se detta som ett test från gud eller whoever, left or right path?
( men ta det lugnt med pixen bara
