Citat:
Ursprungligen postat av
ZlatanMania
Trist attityd tycker jag. Med samma logik borde inget land känna nån större glädje över gå till VM/EM om man inte är nån av dom stora drakarna.
Med samma logik borde inga underdogs fira ett avancemang till Champions League. Med samma logik borde nästan inga tyska lag känna nån inspiration då Bayern Munchen brukar vinna Bundesliga etc etc.
Man måste få drömma också och som exempel så var vi aldrig ens nära att vinna VM 2018 men jag minns tillbaka på turneringen med glädje, euforin efter segrarna mot Mexiko & Schweiz och feststämningen som det ledde till är ruggigt glädjande.
Nu kommer vi säkert torska ikväll men det är klart som fan att man hoppas och vid eventuell seger är det klart som fan att man firar. Inga konstigheter.
Andra nationer kan skrälla, så det handlar inte om att man inte är en av de stora drakarna. Grekland vann EM 2004, Danmark EM 1992. Utan det handlar om att Sverige är
mentalt blockerade på ett sätt som t.ex de två nämnda lagen aldrig är/var. Sverige har i modern tid
aldrig slagit en stornation i ett slutspel(Frankrike 2012 räknas inte då Sverige redan var utslagna och hade noll press) - man har gjort det många gånger i kval, men
aldrig i ett slutspel.
När det vankas slutspel bajsar Sverige på sig så fort motståndaren är en "stormakt", oavsett om stormakten ifråga är i form eller inte. Insatsen mot Tyskland i VM'et du nämnde var fullkomligt patetisk från svenskarna, de kunde inte slå en passning mellan varandra sista kvarten med
en man mer och vek ner sig fullständigt. Hade det varit Danmark så hade Tyskland fått stryk(danskarna har ju slagit Tyskland flera gånger i slutspel däribland i final).
Matchen mot England i samma VM var det slutgiltiga beviset på att Sverige måste bygga om från grunden och göra sig kvitt förlorarmentaliteten/jantelagen innan man har i en turnering att göra igen. Här hamnar man alltså i den enklaste halvan av ett slutspelsträd någonsin och
gör inte ens ett försök. Man gav upp matchen på förhand. Spelarna hängde med huvudena från start och såg ut att inte ens vilja spela. Insatsen var oacceptabel - och spräckte en gång för alla illusionerna om att Sverige nånsin skulle kunna göra en Danmark eller Grekland.
Anledningen till att Sverige ens gick till kvartsfinal i VM 2018 beror på att landslaget red på en våg av lättnad efter att blivit(tillfälligt) kvitt med Zlatan. Janne, feg som han är, svarade undvikande på frågor om zlatancomeback inför VM 18, istället för att stänga dörren, och det var då givet att han förr eller senare skulle falla för trycket och ställa sig på knä och ta znoppen i munnen. Det var bara en tidsfråga. När han väl gjorde det så misslyckades Sverige i det kommande kvalet och det
kommer man att göra nu också.
Janne måste naturligtvis bort, Sveriges fegaste förbundskapten genom alla tider. Men det räcker inte utan hela strukturen i svensk fotboll måste ändras, så att man bygger vinnarmentalitet från grunden. Det går inte att behandla knattar som att alla är lika bra och ge alla lika speltid, utan man måste ha ett elittänk redan från början. De barn som inte har talang får spela privat med kompisar istället. Så måste det vara - och så är det i alla fotbollsnationer av någorlunda kvalitet. Det är förödande för en ung talang att bli utbytt av den lönnfeta sossen till tränare mot någon som bara sparkar bollen utan tanke. Och så ska de sitta på bänken och påtvingat heja på laget i sann svensk jante-anda. Motbjudande. Merparten svenska fotbollstalanger slutar i Sveriges fotbollsföreningar innan de är tio fyllda, för att det är så extremt frustrerande och tråkigt. Resultatet blir att barnen med talang spelar med kompisar medan de mediokra och odugliga spelar i fotbollsföreningarna.