Vad gör att några kan gå igenom kriser bättra än andra?

Alltså "gå igenom" det kan ju lika gärna vara, att bara överleva och omvärdera saker i livet, förändras.
Vad man har för stabilitet i övrigt i livet, spelar nog in. Tryggt ekonomi, minst någon person som backar upp eller som går att prata med, inga missbruk, osv.

Sedan beror det väl rätt mycket på vad krisen handlar om, eller vad som utlöst den, lett fram till den.
Finns det objektiva beslut?

Enda språkfel som jag spontant kan se i din text var "hämska" som stavas hemska (utan ä).
Slarvar själv med text och orkar inte bry mig mycket om det.

Alla saker kan hända alla. Hur man klarar det är upp till bastardens DNA-kod.
Vissa begår brott och knarkar.
Vissa startar Starbucks.

Jag tror det beror på hästens höjd, ju högre du sitter desto hårdare blir fallet när du ramlar av.
Det kan smärta.

En del står på knä hela livet, ramlar dom i backen så blir väl inte smällen så märkvärdig.

Jag får anta du förstår mina metaforer.

Jag tror man kan förklara det i stort med Antonovskys kasam teori, dvs känsla av sammanhang. Detta kan variera mellan individer och är säkert anledningen till att vissa kan hantera nästan vad som helst, medan andra inte kan det.

Sedan kan man säkerligen jobba upp det bitvis hos sig själv, men en grund finns antagligen genetiskt på individ nivå.

Jag håller med dig när det gäller att det kan vara "lättare" att gå igenom kriser om man har stabil ekonomi, människor som bryr sig om dig och vill hjälpa dig med mera.

Och tack så mycket för att du hittade felet i texten, nu ska jag läsa noga vid nästa gång.

hahaha
Sant sant

Det gör jag.
Och ja, jag håller på till en viss del.

Det tycker jag är riktigt intressant, det här med genetiken.
Kan man verkligen föddas som en superhjälte och gå igenom sk*t medans andra i samma situation skulle ta livet av sig.

Hur psykiskt hållbar man är verkar vara genetiskt. De som klarar sig är de som presterar ungefär på mitten, inte är speciellt kreativa och väldigt vanliga. Sedan finns det dem som antingen kan gå långt med rätt förutsättningar eller blir vrak.

Jag har haft ett hårt liv med mycket motgångar, så pass att jag känt att jag måste vara en allmänt otursförföljd människa. Det som har fått mig att kunna resa mig upp gång på gång har varit min ändå i grunden positiva inställning till livet och framförallt en stark tro på att människan kan klara det mesta, bara man är motiverad och verkligen strävar efter ett bättre liv.

Man ska aldrig "tävla" i vem som haft det värst, har jag hört många säga, eftersom det är individuellt hur man upplever och tacklar svårare som lättare motgångar. Men jag kan nog med fog säga att hade vissa gått igenom en femtedel av det jag varit igenom, hade de inte klarat det.

Livsgnista och en tro på att något bättre väntar runt hörnet, är det som kan ge en den styrka och motivation man behöver. Har läst en hel del självhjälpsböcker av olika författare sedan jag var i tonåren, och inspirerats av dessa. Hade jag inte läst dessa böcker hade jag nog inte klarat mig fram tills idag.

“We are more often frightened than hurt; and we suffer more from imagination than from reality"