Citat:
Ursprungligen postat av
Blot-Sven
Jo, de har ju fullt upp med sina egna dispyter kring stödet till Ukraina. Härom dagen var det Ron DeSantis som fick sina fiskar varma för att han kallat kriget "a territoral dispute":
Politico: Republicans slam DeSantis for calling war in Ukraine ‘a territorial dispute’ (2023-03-19)
Splittringen inom GOP handlar naturligtvis till inte ringa del om Kina. Vad annars?
Som senator Mike Rounds uttryckte saken:
While there is territory being taken by Russia, “this is bigger than that for us.” Chinese President Xi Jinping is watching, Rounds said, and should the U.S. fail to assist Ukraine, Xi may see it as a sign that China can make similar moves in Taiwan without facing American interference.
“[Xi] wants to see how we respond and whether or not we can keep our allies together, whether or not. … NATO stays together or whether or not it strengthens NATO. So, this is a bigger picture than just territory,” Rounds said.
Det råder annars någon sorts konsensus kring uppfattningen att det militära stödet till Ukraina är vitalt ur amerikansk geopolitisk synpunkt. Det är ju ett gyllene läge att sätta stopp för den ryska upprustningen.
Det är ett viktigt påpekande, tycker jag.
Zelenskyj beskrivs ibland som en pajas som med viss framgång lyckas lajva Winston Churchill, men kriget och det ansvarsfulla ämbete han beträder har väl givit honom en hel del djupa geopolitiska insikter. När han var i Washington senast beskrev han det amerikanska stödet till Ukraina som en "investering".
I USA finns ju en stark grupp av så kallade "China Hawks" (varav många är Trumplojala republikaner), som betraktar Ukrainakriget som ett irritationsobjekt av regional art som européerna borde kunna hantera själva, vars konsekvenser (oavsett hur det går) är negligerbara för USAs övergripande intressen och något som stör det fokus som bör ligga på att hantera utmaningen från Kina.
Zelenskyj påpekade att detta perspektiv egentligen går emot "Kinahökarnas" egna intressen. I och med detta krig så:
1) tränas den amerikanska krigsmaktens möjlighet att förse en utsatt vänligt sinnad stat (läs: Taiwan) med materiel och IRS i realtid och under pågående krig.
2) tar USA aktivt del i utformandet av framtidens stridsrum. Nu vet man vad som behövs inför framtiden.
3) får den amerikanska statsledningen möjligheten att driva en rustningspolitik som kan öka exponentiellt över tid. Alla nya militära anslag godkänns nu av kongressen. Vem tusan bryr sig om klimat eller socialförsäkringar nu?
4) får man nöjet att se att de europeiska lotusätarna äntligen vaknar och börjar förstå att de från och med nu måste ta ansvar för sin egen säkerhet. Med ett upprustat Europa blir nödvändigheten av amerikanska stridskrafter "in theatre" mindre. Mer resurser kan därför på sikt läggas i "the Indo-Pacifics".
5) får man en rival mindre. I USA är det väldigt få som numera ser Ryssland som en strategisk rival på sikt. Medvetenheten om att det numera bara finns två egentliga "full spectrum" supermakter har vunnit insteg. Ryssland betraktas som en andra rangens makt, eftersom det medlemskort i supermaktsklubben som ryssen hade tidigare har visat sig vara förfalskat. Tidigare fanns det en föreställning om att den ryska krigsmakten var en formidabel motståndare, men mycket få anser detta idag. Och den styrka Ryssland trots allt ändå hade är nu i färd med att erodera i snabb takt på Ukrainas vidsträckta slätter. För varje år som kriget pågår slås Ryssland tio år tillbaka i utvecklingen - och detta är den väststödda ukrainska arméns förtjänst.
Zelenskyjs argument mot Kinahökarna är att ett stöd till Ukraina i kriget mot Ryssland inte förhindrar USA från att anta den kinesiska utmaningen, utan tvärtom gör USA bättre rustat att försvara sin position som obestridlig global hegemon i ytterligare hundra år framåt.
