Citat:
Ursprungligen postat av
smokeonthewater
Hon visste vad JJ höll på med. Hon kunde ha varnat omgivningen.
Ja, jag återkommer till det i mina tankar och försöker förstå. Varför?
Maja har ju vetat om Johannas svarta hatiska tankar, redan innan mordet. Det gäller till exempel mordbränderna (ja, jag ser det som att intentionen har varit att döda, skad. Inte skrämmas).
Maja berättar själv om att hon inte hade några vänner under uppväxten, och det har handlat om utanförskap. Även tillitsproblematik, pga av sin adoption berättar hon om. Vet inte om jag hittar det nu. Men Maja berättar att hon upplever att hon är rädd för relationer, då hon känner att hon tycker om någon, investerar känslomässig, så blir hon lämnad.
Det här tllsammans med hennes diagnoser och ett lågt IQ gör henne extremt känslig för Johannas psykopatiska beteende. Ett "utmärkt" offer att sätta klorna i så att säga.
Vänner beskriver ju hur Maja beundrar Johanna, en del tror att Maja är kär i henne. Hon beskrivs som att göra vad som helst för Johanna, försvarar henne i varje situation. Osäker inuti, men klär sig och verkar tuff på utsidan, sa någon.
Och jag misstänker att det är kittet i deras vänskap.
Johanna har en helt lojal "medarbetare". En som inte ifrågasätter hennes onda tankar, iaf inte öppet. Som aldrig skulle ligga med en av Johannas ex-ligg, som förvarar henne, som lyder minsta vink.
Och man kan också se att på Majas vittneslista på vänner, finns inte många.
Jag har sannerligen inte läst mycket i FUP, men mönstret i det jag läst är återkommande. Att Maja är i ett starkt underläger till den mycket driftiga men mörka Johanna. Jag tänker att Maja känner att det är fel, men för en gångs skull är hon accpeterad och involverad. Och det sista en människa vill är att vara utfrusen, och inte accepterad.
Jag har i Patriktråden citerat Hjalmar Söderberg/Dr Glas. Ett känt citat, då det beskriver något som många känner igen sig i, förstår och som kan beskriva hur människor kan fungera. Särskilt tydligt blir det ju när man kan se någon som inte fungerar i samspelet med andra:
"
Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt till varje pris som helst."
Jag tror att Maja blev Johannas "underlydnad", undergiven, lojal, såg upp till Johanna, älskade henne(?), för att hon aldrig fått denna uppmärksamhet och acceptans tidigare. Johanna stark, driftig och ledargestalt.
Som bortadopterad finns inte sällan bara där en övergivenhetsproblematik som sätter djupa sår, på det en mängd olika diagnoser som gör att hon varken själv klarar av att interagera på vanligt sätt, men också lätt blir mobbad, hamnar i utanförskap, inte har förmågan att hatera situationen, att hon är svart...
A153/1131
"å. Jag har varit utfrusen mycket också under, ja under min uppväxt. Det var därför jag
slutade med fotboll och handboll på grund av det och ja.
F: Mmm. Jag förstod ju då att du hade vänner genom eller jag du hade kompisar i idrotten
men du blev utfrusen? Var det därför du slutade med det?
M: Mmm.
F: Men har du haft några nära vänner om man säger under uppväxten?
M: Nej inte under uppväxten så utan det var när jag började på Comeback."
//
"
F: Mmm. Och idag vem är så att säga den närmsta vännen idag för dig?
M: Eh, menar du dom?
F: Nej är min fråga öppen. Vem är din närmsta vän idag?
M: Johanna."
Men ja, det blir lite som med H*anna Davidsson, Stefan Ds fru.
Hon hamnar i någon slags konstig situation där hon går Stefans ärenden, det trots att det är hon som har blivit bedragen under åratal. Hon ljuger i förhören, hon ljuger till vänner. Hon ljuger i rätten. Visserligen skiljer hon sig så småningom, fixar en lgh i närheten av Stefan. Men hon fortsätter att umgås med Stefan som inget har hänt. De delar semester tillsammans på hennes föräldrars gård, de geocahar, köper grejor ihop och lever som gifta ändå. Och hon förtsätter att ljuga...
Jag tror på att om man är utsatt för den här typen av person, så blir ens själ, hjärta, hjärna kidnappad. Gaslighting, ständiga utfrysning/kärleksbombning gör att du är helt hjärntvättad efter flera år.
Jag tänker på hur Johanna stänger ute Maja när hon som mest behöver hjälp. I flera timmar. Sedan blir hon åter tagen i Johannas armar. Då känns det så bra igen. Bättre än det hade känts om hon inte hade blivit utfrusen. I iskylan. Så effektfullt.
Johanna hotar med exakt det som är det känsligaste för Maja. Hon vet hur, var och när hon ska sätta in stöten. Hon hotar med att hon tar livet av sig om hon hamnar i fängelse. Därför blir Maja skydlig till hennes död om hon gör så att hon hamnar där.
Ja, jag har ändå svårt att förstå hur Maja inte värjer sig av alla onda tankar och allt dåligt som händer runt Johanna. Att hon varken avslöjar eller lämnar. Att det går så långt att hon antingen medverkar i ett mord, har sett det eller minst vet om det. Att hon medverkar till att forsla bort kroppen.
Och inte hjälper till att hitta kroppen, fast hon vet att anhöriga lider all helvetes krav, och hon själv sitter misstänkt för det mest ohygggliga. Man kan ju inte låta bli att tänka att hon inte bara skyddar Johanna utan även sig själv.
