Citat:
Lotta var inte lurad!
Hon fattade sina dumma beslut alldeles självständigt.
Hon fick redan tidigt i början när de lärde känna varandra basala fakta om Martins kåkfararliv, hans missbruk av anabola, kokain och sprit och hans våldstendens.
Redan första gången de sågs, när Martin kom hem till henne med rosor och trisslotter, fick Lotta reda på hans sammanlagt 12år (!) på kåken och att han var villkorligt frigiven för ännu en misshandelsdom på några år.
Tänk efter - hur många kvinnor tror du där och då överhuvudtaget skulle kunna låta sig luras att inleda ett förhållande med denne ansiktstatuerade anabolstinne vilkorligt frigivne missbrukande kåkfarare?
Och som dessutom redan efter tre veckor misshandlar även sin nya kärlek?
Ytterst få 41-åriga kvinnor skulle göra som Lotta! De flesta skulle avsluta direkt.
Martin var onekligen extrem som bad boy! Till och med bland likartade stack Martin ut.
Men Lotta blev kär, förblindad och sexuellt upphetsad. Hon tog därför väldigt korkade beslut.
Dessa beslut, att inleda en relation och planera för framtiden med Martin, tog dock Lotta alldeles själv. Ingen annan.
Hennes val. Hennes beslut.
Hennes frihet att fatta sådana beslut. Hennes ansvar för att hon utsatte sig för en farlig våldsam relation.
Även om väldigt få kvinnor i 40-års åldern skulle göra samma dumma val som Lotta, finns det allt för många kåkfarargroupies där ute. Valjakalla och Madsen som nämnts är bara två exempel på knäppa brudmagneter.
Det är för dessa framtida ”Lottors” skull som det är så viktigt att framhålla att Lotta hade eget ansvar för att inte utsätta sig för en farlig man. Att Lotta, liksom alla kvinnor faktiskt kunde/kan välja bort farliga män och våldsamma kåkfarare.