Citat:
Ursprungligen postat av
Brain Damage
Då tar vi detta för sista gången. 720 dagar avsåg alltså anställningsdagar, inte arbetsdagar. Det innebar en rabatt på 10 dagar men detta är alltså vår rättshaverist oerhört missnöjd med. På grund av att han inte förstår innebörden av det.
Visstidsanställningar gäller bara under den tid man är anställd. Är man bara anställd när man arbetar så räknas inte tiden mellan anställningarna som anställningstid. Tämligen uppenbart för de flesta.
Intermittent anställning har aldrig avsett vara en egen anställningsform utan helt enkelt ett begrepp som beskriver flera på varandra följande visstidsanställningar. En språklig förenkling, ungefär som att säga Donken isf McDonald's. Det var just därför Öman skrev s.k intermittenta anställningar. S.K betyder nämligen så kallade. Alltså, ett begrepp för flera efter varandra återkommande visstidsanställningar. Varken mer eller mindre. De finns fortfarande och kallas fortfarande intermittenta anställningar.
Allt ovan var praxis när ärendet utspelade sig. Busschauffören var anställd när han körde buss. Däremellan var han inte anställd. Hans sammanlagda anställningstid var mindre än både 720 och, hör och häpna, 730 dagar under en femårsperiod.
Numer är både LAS och praxis i dessa ärenden ändrade. Men det nådens år då denna historia tog sin början och avgjordes i domstol var det en helt igenom korrekt, och välskriven, dom.
Lite tråkigt och onyanserat när du konstant kommer med endast påståenden och det uppbackat av din härskarstil. Här har du målat in dig själv i ett hörn. Intermittent anställning existerar inte överhuvudtaget i lagen.
Om jag förstår dig rätt:
Anställningsdagar för en tillsvidareanställd räknas i kalenderdagar medans anställningsdagar för en visstidsanställd räknas i faktiskt arbetade dagar. Påstår du att visstidsanställda är lika med ett gammeldags dagavlönat jobb? Är det då verkligen en anställning? Det betyder att det inte existerar någon sammanhållen anställningsperiod av arbetsdagar för den visstidsanställda. Är inte begreppet anställning en avtalad period/perioder av arbetade dagar enligt anställningskontrakt? Att vara dagavlönad är just avsaknad av anställning. Skulle det vara så som du antyder så stämmer både skrönan och sedermera AD's tolkning av 5§. Den visstidsanställda måste arbeta 720 eller 730 av enbart dagavlönade arbetsdagar under en femårsperiod för att bli tillsvidareanställd.
Det låter både ologiskt och sinnessjukt. Hur är det då med en visstidsantälld som går på ett ordinarie schema i ett halv år eller när den är på en tjänsteresa under flera veckor? Är arbetstagaren fortfarande bara dagavlönad? Om arbetstagaren är på tjänsteresa och har en klämhelg ”ledigt”. Om du då inte är anställd under helgen hur gäller försäkringar om något händer?
Jag har själv tidigare varit behovsanställd, som företaget valt att kalla det, visstidsanställd i lagen. Det behov företaget hade av arbetskraft gjorde att jag jobbade full tjänst. Deras ”behov” var 100% sysselsättning. Visstid, eller hur? Det är många arbetsgivare och dess lakejer som försöker förvränga definitionen av vad en anställning är. Arbetsgivarna försöker blanda bort korten med olika namn för visstidsanställning, såsom intermittent anställning, intermittent arbete eller behovsanställning. Det är Arbetsdomstolens uppgift att utröna dess definitioner eller utrota begreppen. Kan man säga att en dagavlönad är anställd? Vad är då en anställning?
PS. Det finns väl en anledning till varför paragraf 5 skrevs om helt och hållet. Logiken uteblev i tolkningen. Paragrafen var annars utomordentligt skriven.