Linda Staaf, fd chef på NOA

Bakgrunden till att underrättelsechefens uttalanden från början var intressanta att kontrollera var att hon har haft en central roll när det gäller att förmedla omfattningen och effekten av en insats mot organiserad brottslighet, något som fått stort genomslag i den mediala bevakningen av polisens arbete. Trots att uppgifterna som förmedlades gav intryck att vara exakta siffror på utfallet av polisarbetet och att polisen därmed borde ha ett statistiskt underlag som enkelt kunde lämnas ut, var processen för att kontrollera siffrorna både tidsödande och arbetskrävande. Det väcktes en misstanke om att sakförhållanden behövde döljas och den misstanken stärktes av den information som till slut gick att få ut. Efter ett granskningsarbete som tog flera månader på grund av alla hinder visade det sig att omfattningen och effekten av polisens arbete för att bland annat minska antal skjutningar hade överdrivits och att utsagor från underrättelsechefen var missvisande och felaktiga.

I samband med den omfattande mediabevakningen av polisens arbete mot grov organiserad brottslighet gjordes dessutom flera personliga porträtt av underrättelsechefen i media där hon framträdde med uniform, tjänstevapen och batong. Det påstods att hon ”ibland sätter sig i radiobilen för att ha ’yttre tjänst’ och att hon kan göra detta eftersom ”hon har läst in polishögskolan och därmed även är utbildad till polis”. Det påstods också att hon började vid
polisen år 2004 och att hon klättrat i karriären inom polisen sedan dess. Genom dessa framträdanden skapades en positiv bild av henne som handlingskraftig, välmeriterad och skarp, vilket i sin tur var fördelaktigt för Polismyndighetens trovärdighet. Detta ökade den upplevda tillförlitligheten av den information angående brottsbekämpningen som kommunicerades ut.

[..]

Med tanke på hur underrättelseenheten under senare år marknadsfört sin betydelse och hindrat insyn uppstod ett intresse av att undersöka hur Polismyndigheten skulle agera om de uppgifter som rörde underrättelsechefens egna beskrivningar av sin yrkesbakgrund och utbildning begärdes ut. Avslag att få ut information angående organiserad brottslighet har genomgående motiverats med hänvisning till sekretess. Känslan var att det fanns ett intresse av att dölja och hindra insyn, där underrättelsetjänsten överutnyttjar möjligheten att hänvisa till sekretess. Idén väcktes att begära ut några helt andra typer av uppgifter som ur ett brottsbekämpningsperspektiv inte var känsliga, men som polismyndigheten sannolikt inte ville lämna ut, och kort beskriva hur Polismyndigheten agerade. Antingen skulle Polismyndigheten hantera en sådan begäran utifrån gällande regelverk, eller så skulle det uppstå problem.

Oavsett vad som hände kunde det användas för att värdera det som inträffade när vi begärt ut annan typ av information från underrättelsetjänsten. Det svar som underrättelseenheten lämnade när jag begärde att få diarienummer kopplat till underrättelsechefens påstådda tjänstgöring i yttre tjänst var så anmärkningsvärd att det resulterade i att jag ställde fler frågor.

Det är av vikt att tydliggöra att fokus inte har legat på att ta reda på huruvida underrättelsechefens utsagor och beskrivningar av hennes person är korrekta eller ej, utan precis som rapporten i stort, handlar undersökningen om Polismyndighetens sätt att efterleva offentlighetsprincipen. Men för att få en förklaring till polismyndighetens agerande finns skäl att nämna att både beskrivningar av underrättelsechefens polisiära och civila meriter har visat sig vara missvisande och felaktiga.

[..]

Redovisningen av processen börjar med den begäran om några uppgifter som kunde användas för att bedöma om påståendet stämde att underrättelsechefen ibland ingick i den ordinarie polisverksamheten som radiobilspolis. Underrättelseenheten som svarade på frågeställningen hade kunnat nöja sig med att svara att de handlingar som begärts ut inte fanns upprättade inom myndigheten. Det hade då pekat på att underrättelsechefens utsaga att hon ibland åkte radiobil som vanlig polis inte stämde. Det hade inte renderat mer än i en fotnot i den rapport där underrättelsetjänstens verksamhet analyseras. Ett sådant svar hade visat att underrättelseenheten inte har några problem att lämna ut information som de helst inte skulle vilja förmedla när det rör sig om uppgifter som inte skyddas av sekretess. Underrättelseenhetens agerande var dock det motsatta och alla andra frågor som därefter
ställdes har sin grund i det val underrättelseenheten gjorde när de besvarade den initiala begäran.

Tjänstgöring i radiobil
Det fanns indikationer på att det budskap som förmedlades av att underrättelsechefen ibland tjänstgjorde som vanlig radiobilspolis inte stämde. Som radiobilspolis upprättar man anmälningar, håller förhör, rapporterar trafikbrott och skriver ordningsföreläggande. En begäran att få diarienummer till ärenden där underrättelsechefen upprättat sådana handlingar skulle därför kunna bekräfta påståendet om och hur hon deltar i denna verksamhet.

2021-06-21, Begäran gjordes att få diarienummer för:
 De 10 senaste ärenden som underrättelsechefen har hållit förhör i.
 De 10 senaste ärenden som underrättelsechefen skrivit en anmälan
 De 10 senaste ordningsföreläggandena som underrättelsechefen
utfärdat
 De 10 senaste andra trafikbrott som underrättelsechefen varit
rapporterande polis

Linda berättar också om att någon börjat begära ut handlingar från polismyndigheten som rör Lindas bakgrund och kompetens. Linda utesluter inte att det är Mats som ligger bakom detta för att skada henne och göra henne osäker och otrygg.