Det är ju fler än mig som har noterat att Staaf har en narcissistisk personlighetsstörning.
Lite av pricket över i i den diagnosen dyker upp i jubelidioten vikstens rapport.
Staaf anser att hon fått dåligt stöd av polisledningen och som exempel på det tar hon upp ett exempel på hur hon anser sig ha "medvetet ignorerats" av rikspolischefen.
Citat:
hon är även kritisk till att rikspolischefen verkat
att medvetet ha ignorerat henne. Det har förekommit vid flera tillfällen t.ex.
då han inte inbjudit henne att delta i en uppvaktning av en internationell partner, en uppvaktning till vilken han inviterat en kollega till henne.
Det blir här tydligt hur Staaf anser sig själv så viktig att hon skall vara med på allting överallt hela tiden, där någon annan är med. Och om så inte sker, så har hon blivit "medveten ignorerad" och detta sitter så djupt i hennes sinne att det kommer fram som ett exempel här. Detta är ett mycket typiskt drag hos en narcissist.
Vilken annan normalt funtad människa som helst hade helt enkelt bara tagit upp saken med rikspolischefen, gett uttryck för att man gärna hade varit med och undrat om det fanns någon särskilt anledning till att man inte bjöds in. Alternativt så hade man insett varför kollegan blev bjuden men inte en själv, kanske, t.ex. för att kollegan har ett nära samarbete med den uppvaktade, t.ex.
Den pykopatiska narcissisten bygger istället upp ett inre hat och använder sedan detta emot personen genom att agera via tredje part. Precis på samma vis som Staaf agerade mot Löfving efter att han avvisat henne. Hon kunde inte ta det, och då klagade hon på Löfving till andra personer, som i sin tur anmälde Löfving.
Tillvägagångssättet är exakt detsamma emot RPC här, bara i lite mindre, begynnande, skala.