Citat:
Ursprungligen postat av
NPCversion1.0
Efter fyrtio år i tjänst som polis var det förmodligen mycket som Mats Löfving hade investerat i sitt arbete och sin karriär. Att bli avskedad efter en skandal måste ha varit en enorm förlust för honom, inte bara på ett personligt plan utan också på ett professionellt plan. Det måste ha känts som om han hade förlorat sin identitet och syfte i livet, vilket är en oerhört svår situation att hantera för en arbetsnarkoman.
Vidare har skandalen i sig varit förödande för Mats Löfvings självbild och rykte. Det måste ha varit en stor chock att få reda på att han hade gjort något som inte bara var felaktigt utan också lett till allvarliga konsekvenser. Hans livsverk raserat, och att det inte fanns något sätt att reparera det som hade skett.
I kombination med avskedandet och skandalen kan också faktorer som stress och press ha påverkat Mats Löfvings mentala hälsa. Att vara en högprofilerad polis innebär att man utsätts för stort ansvar och höga förväntningar från både kollegor och allmänheten. Känslor som överväldigande stress och ångest går inte att komma ifrån detta yrke, särskilt om man samtidigt kämpar med personliga problem eller utmaningar.
Allt detta kan ha samverkat till att Mats Löfving kände sig ensam och hopplös, vilket drev honom till att ta sitt eget liv.
Vi bör komma ihåg att en persons liv är mer än bara deras karriär eller deras rykte. Polischefen var en människa som var älskad av familj och vänner, och som har betytt något för många människor under sin livstid.
Vila i fred.
Ja jag tror att du är väldigt rätt här och det visar just faran med att identifiera sig så starkt med sitt yrke och arbetsgivare. Detta är något vi alla kommer att förlora förr eller senare så sin egen identitet bör byggas upp på annat sätt, man bör åtminstone ha något komplement som kan växa när arbetet avslutas.
Hade Mats bara kunnat få lite distans till detta och tagit sig förbi detta svåra skulle han upptäckt att det finns mycket annat att leva för. Själv avslutade jag min karriär långt innan ordinarie pensionering och lämnade Sverige, inte för att jag var tvungen visserligen utan för att jag ville ha ett bättre liv i ett annat land. Det har jag fått på alla plan och hade Mats kommit hit skulle han kunnat få detsamma om han bara klarat av att ta sig över tröskeln rent mentalt.
Extra svårt blir det förstås för chefer som många ser upp till och är beroende av, då står man hela tiden i centrum och är beroende av det. Vi såg t.ex. på Annie Lööf hur många gånger hon tog avsked, hon hade så svårt att verkligen bara bli tyst och lämna rampljuset.
Självklart måste chefer som missbrukar sin ställning granskas och avskiljas från tjänsten men arbetsgivare har också ett ansvar för hur det går till. Dock lättare sagt än gjort, hur mycket psykologhjälp han än erbjudits så hjälper inte det om han inte är mottaglig för det. Arbetsgivaren har ingen rätt att spärra in honom tills de anser att han är stabil nog att klara sig på egen hand.