Jag kan leva mig in i att det blev som ett stort mörkt moln av ovisshet, vad det var som väntade honom.
Vänner som bara slutade höra av sig.
Vad är det för pk-istiska svagsinta individer vi har i Sverige, som omedelbart hakar på cancelling, bara för att någon gjort en groda?
Han fattade inte heller exakt i vilken dignitet han felat och exakt vad som väntade honom.
Jag kan leva mig in i att det kan bli väldigt starkt.
Och just såna där chefs-typer som är lite speciella och sett sitt yrke som ett kall.
(Ursäkta, jag har just läst biografin om Benny Fredriksson. Och först då fattade jag hur han överrumplats av anklagelserna.)