Citat:
Ursprungligen postat av
FrankAbagnale
Har uppfattningen att folk i allmänhet har väldigt svårt för att man talar om för dom när något de säger inte stämmer överens med fakta. De tar de nästan som en förolämpning. Varför kan de inte bara uppskatta att de får lära sig om något de trodde var fel så att de kan korrigera det? Förstår de tar illa upp om man idiotförklarar personen, men om man bara argumenterar logiskt och grundar sina påståenden i fakta, varför måste de ofta blåsa upp känslomässigt så himla mycket att det är omöjligt att kunna fortsätta ha ett sansat samtal?
Det beror helt på situationen. Om någon berättar en anekdot för att underhålla dig, så framstår du som grälsjuk och konfliktsökande om du börjar korrigerar och rätta saker. Du sabbar stämningen helt, och det är.
En social situation kan ha många olika syften, och det måste man vara lyhörd för. Om diskussionen har en argumenterande karaktär, så kan det vara läge att ifrågasätta det som en person säger. Men börjar du argumentera och påpeka fel när någon t ex bara vill ventilera eller småprata så är det klart som fan att personen blir sur.
Sedan kan det också vara så att personen du pratar med har en helt annan uppfattning än dig, och du är den som inte kan "agree to disagree".
Autister/aspergare verkar ha svårt med det här, och hamnar alltid i bråk för att de ska påpeka "fakta" i helt fel sammanhang.