Jag förstår överhuvudtaget inte den här trenden med enkla, korta, tvåstaviga smeknamnsnamn eller smeknamnsliknande namn. (Och då har jag INTE sagt att alla korta och tvåstaviga namn är fula eller olämpliga bara för att de är korta och tvåstaviga, OBS. Det är t.ex. inget fel på Anna, Tora, Sara och Erik - som är fullt ut riktiga namn och har en lång historia som det.)
Noa/h/, Neo, Nemo, Vide, Liam, Leo, Luna, Lilly, Nelly, Nessy, Ella, Ellie, Elsy... Varför tycker man inte att ens barn, särskilt när det blir vuxet (och det ska ju förhoppnings vara vuxet under större delen av sitt liv), är värt ett riktigt namn? Ett namn med lite längd och stil och klass och värdighet?
Vad är det för fel på Vilhelm, Valdemar, Torbjörn, Sigvard, Sigismund, Alexander, Maximilian, Nicholas, Elisabet, Katarina, Karolina, Josefine, Charlotte, Magdalena eller Madeleine, liksom?
Eller lite kortare men ändå fortfarande stiliga: Sigurd, Johan, Henrik, Erik, Stefan, Sophie, Louise, Ylva, Anne, Marie...