Vill ni ta hand om era föräldrar när dom blir gamla?

Bor dom bredvid så visst hjälper jag dom att handla, kanske städa, fixa mat ibland o så, men bor dom flera timmar bort så är det omöjligt. Det där att dom skulle flytta in hos en fungerar ju inte för dom flesta, ska jag, min fru, våra 7 barn och farmor, farfar, mormor, morfar alla bo i en 5a, eller har jag en stor herrgård där alla kan bo i varsin flygel, frågan är lite konstigt ställd.

Nej.
Hon tog inte hand om mig under hela min uppväxt, varför ska jag ta hand om henne?

Hedersvärt, abolut. Så..
de fattiga som inte orkat ta hand om sig då? Vad ska vi göra med dom? Ska vi se ner på dom och konstatera att de gjorde sitt val? Så er släkt är mer värdig att dö fint som om någon som levt sitt liv fattig önskat sig ett liv i miserabilitet för att ni är lite finare än oss?

Svenskar måste fan vara de mest kallhjärtade/egoistiska människorna i världen. Det är viktigare att man får runka ifred/ha fredagsmyset än att hjälpa sin sjuka förälder.....

Bo nära, så löser sig resten automatiskt.
Såsom det varit sedan urminnes tider.

Man har koll på varann, man kan lätt ta kontakten när man känner för det, men man har samtidigt sitt ”eget liv” och när vårdbehovet ökar har dom sin eventuella kringutrustning hos sig, och man kan anpassa hemmet efter det.

Dessutom: när du bor med dina egna barn, i din egen familj, så tar inte dom äldres vårdbehov ”över”, utan man ser också lättare när man behöver ta in hjälp.
Istället försatt gå in in”självutplånande”.

Känner många på vischan som har just det konceptet.
Bo nära varann.

Man kan be om hjälp, men ingen har ansvar för någon annan. Ingen är allvetande och mäktig nog att hjälpa dem i nöd. Det finns en gräns när man inser att det enda man gör är att hjälpa andra men inte får något tillbaka, då börjar man ta betalt och struntar i andra, de får hjälpa sig själva. Jag lovar jag har hjälpt andra minst 10 gånger mer än vad jag fått hjälp av någon annan. Jag har ingen plikt att hjälpa andra. De som inte orkar ta hand om sig själva, vad ska vi göra med dem? Betala någon att hjälpa dem och hoppas att någon vill. Om det blir brist får det väl vara brist, man kan ju inte tvinga någon att hjälpa någon annan. Tjäna och slava det får troende göra. Livet är fult och orättvist. Fint är det att säga adieu och dö, fult är det att skita ner och ta folks tid för att man ska sitta och klaga på livets orättvisor.

Bättre dö än att bli en testkanin för allehanda läkemedel. RIP alla som dör.

ja de har tagit hand om mig

Känns som att du skojar lite när du pratar om så pass låga åldrar som 65-70 år. Då är många fortfarande väldigt pigga, aktiva och klarar sig själva. De vill rätt troligt inte bo hos sina barn då utan leva sitt eget liv.

Mitt eget exempel: Har en dement far med ständig yrsel och nu hör han knappt ett skit längre och synen är kass. Han är struttig och vinglig när han tar sig upp (sover mest och helst). Klarar i stort sett ingenting själv längre. Talet fungerar. Han mår pyton. Har just fyllt 92 år så han har fått leva ett tag. Mamma är lika gammal men rätt pigg och klar, har två hörapparater sedan länge dock. Kommunikationen dem emellan är som en komisk sketch.

Vi är flera barn och eftersom ett av mina syskon är singel numera så har hon flyttat hem till dem för att stötta och hjälpa dem båda, mamma orkar inte ensam och pappa är så otroligt kär i mamma fortfarande och väldigt beroende av henne - han skulle inte klara att hamna på något hem, då skulle han bli så ledsen och antagligen dö av sorg. Det vill vi förstås inte utsätta honom för och inte mamma heller såklart.

Det fungerar fint. Min syster sköter praktiska saker som att ringa olika samtal, tar hand om bilen, sommarstället, alla möjliga praktiska saker som mamma inte klarar så bra, plus att hon och mamma hjälps åt att städa, handla o s v samt hjälper pappa att gå upp, klä sig, gå i säng och diverse annat så mamma får titta på tv i fred, sova ifred och så.

Sådant strö som händer hela tiden ingen hemtjänst med. Påklädning möjligtvis men det skulle antagligen inte funka det heller eftersom pappa ofta vägrar att t ex gå upp. De får locka och tjata en massa gånger innan, för upp lite varje dag vill de ha honom. Blir han helt liggande kommer det att bli problem och dem får vi ta då. Vi övriga syskon har lita olika bra koll och stöttar också men har stora avstånd.

Poängen med min utläggning är att jag absolut tycker att vi ska ta hand om våra gamla föräldrar om man har haft ett bra förhållande innan och de har gjort sitt jobb gentemot en själv och man tycker att man vill och kan.

Det hade inte lockar mig heller att tvingas in i ett litet attefallshus. Du får plats med en säng men inte mer. Äldre människor behöver badrum och wc i stort som ett attefallshus för att få plats med rullator och duschpall och i värsta fall rullstol.
Sedan bo hemma hos vuxna barn och tvingas vara städhjälp och barnvakt åt dem.
Om era föräldrar blir sängliggande så behöver de personal 24/7 som hjälper dem. Ni kommer aldrig att orka vara vakna dygnet runt.
Äldreboende byggs av en anledning och kan inte ersättas med attefallshus.
Låt era föräldrar njuta av pensionen och leva sitt liv.

Det är så det blir när barnen tvingar sina föräldrar att bo hos dem. Barnen tänker inte på föräldrarnas behov utan ser bara till sig själva. Föräldrarna vill givetvis ha vänner och aktiviteter som passar dem. Vilken pensionär orkar bo med sina barn och barnbarn? Självklart vill de umgås med andra pensionärer och prata med likasinnade.

Ja, jag tror min farmor och hennes syster glömde bort sina föräldrars behov av sammanhang i sin iver att vara "duktiga döttrar".
En annan stor negativ sida, som deras föräldrar kanske inte fick se men som vi övriga i släkten definitivt fick uppleva, var hur enormt bittra dom blev med tiden när deras egen ork började tryta. Mycket martyrskap och gnäll om hur dom minsann gjorde allt för sina föräldrar och aldrig fick något tillbaka. Blev inte bättre när deras mamma var "otacksam" som inte uppskattat deras hjälp utan hellre hade velat bli satt på boende tidigare. "Här har man gett upp sitt liv för att dom ska kunna bo hemma och så duger det inte" bla bla bla.

Tror det är lätt att tänka att det är ett straff för en äldre person att hamna på äldreboende. Det verkliga straffet kan vara att tvingas bo hemma/hos sina barn och aldrig få träffa andra äldre att umgås med.

Se till att de sköter hälsan så slipper ni det. Demens etc är en konsekvens av en dålig livsstil .

Svar på frågan. Nej av den enkla anledningen att alla har ett ansvar att ta hand om sig. Om någon missköter hälsan är det inte rimligt att andra ska städa upp.