Rättegång mot familj, stor inom hästsporten, åtalas för dråp på Donia Hassan 2012

Jo det har uppmanats till våld genom att de sagts att det ska användas alla medel för att befria barn från socialtjänsten och man ska vara villig att dö på kuppen ..finns alltid någon som tar sådant bokstavligt och faktiskt försöker befria barn genom våld och är villiga att dö för "saken"

Ja? Det är väl bra att folk har föräldravilja nog att stå upp för sina barn. Det visar att det faktiskt finns föräldrar som är bra föräldrar och som inte skiter i barnen (som du hela tiden påstår). Men för det behöver man inte gå så hårt åt att terrorstämpla alla kritiker till socialtjänsten, för vi är många och en del av oss har jobbat med skiten.

Om du har fog för dina övergrepp mot familjer så kan du ju stå upp och försvara ditt beslut, eller hur?
Hade socialtjänsten fungerat som en var tänkt så hade ingen blivit hotad. Givetvis kommer föräldrar att visa känslor när omhändertagandet väl sker och när barn gråter för att de tas ifrån familjen. Men det är lokalt och övergående. Är beslutet korrekt så händer inte mer än så.

Det är i felaktiga beslut och beslut som i Ds fall där barnet mår sämre i fosterhemmet än hemma som kritiken blossar upp. Då kan du plötsligt inte försvara ditt beslut då du vet att du har gjort fel, eftersom att barnet du skall försvara ligger och gråter ihopkrupen på golvet efter att fosterpappan har misshandlat. Eller när en åttaåring påträffas hängd på sitt rum för att han inte stod ut med att ständigt bli hackkyckling i fosterfamiljen. Eller de barn som blir upphängda i säckar på vinden och som sedan får höra av socialsekreteraren att de ljuger och har en livlig fantasi när de berättar om händelserna på det ENDA möte som socialsekreteraren har med dem.

D omhändertogs pga att mamman drog till Thailand när det uppdagades att systern gjort abort vid 12 års ålder , det fanns alltså ingen som då kunde ta hand om barnen .
Mamman kom sedan tillbaka och tog med sig systern utomlands och gick inte att nå på något sätt inte ens god man lyckades få kontakt med henne och någon utredning genomfördes aldrig . Mamman överklagade inget beslut eller tog någon kontakt med D under många år och av något skäl valde hon även bort att genom tredje part hålla kontakt med D
D var att se mer eller mindre som föräldralös under år eftersom det fanns noll kontakt med mamman som var ensam vårdnadshavare

Vad tycker du ska göras när föräldrar överger sitt barn och inte går att hitta och som inte kontaktar socialtjänsten och förmedlar information om bekanta och vänner som kanske kan bli familjehem

Adina, snälla. Jag ber dig; kan du nu släppa bioföräldrarnas sak i det hela? I Fallet Donia är omhändertagandet ett solklart fall och det är ingen som har argumenterat något annat. Föräldrarna stämmer inte socialtjänsten för omhändertagandet. Donia var som sagt föräldralös i den tid som beslutet togs. Socialtjänsten gjorde det belsut som var helt korrekt. Socialtjänsten kommer inte att lastas för det ursprungliga beslutet.

MEN! Försök förstå nu, snälla Adina!
När Donia väl blev placerad inom vård av socialtjänst och placerad på fosterhem så gick något helt galet, eller hur?
Ett föräldralöst barn med skyddsbehov kom ut från socialtjänstens vård i en liksäck! Vari låg skyddet, Adina?
Det är socialtjänstens eller snarare socialnämndens ansvar att se till att barnet blir placerat på ett lämpligt ställe i ett lämpligt fosterhem eller HVB. Det är således socialnämnden som totalt har misslyckats i sitt ansvar om ett fosterhem eller ett HVB ens kröker ett hårstrå på barnet. Hur kan vi då ha ett barn som vanvårdas så grovt i ett fosterhem att hon dör i lunginflammation på sitt rum? Hur kan vi ha barn som dör av Epilepsi (som socialtjänstens tjänstemän hade skrivit i journalen att pojken inte hade)? Hur kan vi ha barn som blir upphängda i säckar? Hur kan socialtjänsten tillåta barn flytta runt i 15 olika familjer?

Kolla min signatur!

Vad tycker du att man ska göra med barn som är så svårt skadade att de flyttas från familjehem efter familjehem för att ingen klarar av dem men där barnen inte platsar inom psykiatrin eftersom de inte är psykiskt sjuka eller har diagnos. Kanske skulle det system de har i Storbritannien fungera , barn som varit omhändertagna 2-3 år kan adopteras bort om det inte är så att de blivit omhändertagna för att föräldern tillfälligt är oförmögna pga ett kort fängelsestraff eller behandling av sjukdom eller något annat där det är sannolikt att det är begränsad tid som barnen inte kan bo hemma

Varför tror du att mamman inte vågade ha kontakt med dottern ? Man får väl lite se till orsak och verkan här och inte vara ohederlig.

Väldigt oklart varför hon vägrade överklaga beslut eller kontakta dottern på något sätt under väldigt många år .
Socialtjänsten lade ned mycket jobb på att försöka lokalisera mamman för Ds skull eftersom hon var väldigt ledsen över att ha blivit helt övergiven
Klarar man att leva utomlands utan inkomst och utbildning med ett barn bör man även klara av att lösa kontakten med ett barn i Sverige utan att avslöja var man befinner sig , hade räckt med att skicka kort och brev

Jag misstänker att hon var rädd att förlora den andra dottern också om hon hörde av sig och kunnat spåras. Hon kom ju tillbaka när den största fyllde 18 år. Hur vet du att hon inte hade inkomst utomlands, det är svårt att klara sig utan.

Hon har själv berättat att hon inte fått inkomst av arbete utan försörjt sig på annat sätt , hae man sjukersättning och ett konto går det alldeles utmärkt att få detta även utomlands samt de hade ju även det skadestånd på 60 000 kr dottern fick

Ja, jo, överklaga beslut.....det kan ju ligga en i fatet senare, man kallas samarbetsovillig, att man bråkar osv.

Mitt barnbarn som nu tagit kontakt med oss vill att jag ska be fostermorsan om ursäkt för att jag har "bråkat" med henne......

Jag har ALDRIG bråkat med fostermorsan, jag har överklagat beslut (åt min dotter, hans mamma), jag har framfört klagomål till socialtjänsten då familjehemmet inte varit hemma på förutsatt umgängestid (ingen info om ändrad tid/dag), inte svarat i telefonen på förutbestämd dag/tid och lite fler saker, bl.a. att 3-åringen inte fick adekvat sjukvård. Hade inte jag bråkat som faan med socialtjänsten om just sjukvård så hade troligen denna lilla unge också kommit därifrån i liksäck........eller handikappad, döv.....

Att socialtjänsten sedan har kommunicerat mina klagomål till familjehemmet....jaaa...det får ju stå för socialtjänsten.....(vad hände med sekretessen???), men jag har aldrig bråkat med fostermorsan.

Både talpedagogen (fostermorsan kom på EN behandling, struntade i de 3 andra, ringde inte ens återbud) och öronläkaren gjorde egna orosanmälan, men INGET HÄNDE!!!!

Familjehemmet har även varit jourfosterhem hela tiden (nu snart 15 år) trots att man vid mitt barnbarns placering LOVADE socialtjänsten/nämnden att det skulle man sluta med då mitt barnbarn var extra infektionskänslig.......

Familjethemmet är även ca 5 år ÄLDRE än mig.......som är mormor.

Jag kallar familjehemmet för en puppyfarm......

Så är det en trygg och stabil uppväxtmiljö??? Att växa upp i en pågåående jourfosterhemsverksamhet?? Traumatiserade barn som kommer och går i en ständig ström......som man tvingas att dela rum med.....och man överklagar, klagar, anmäler till IVO, JO, allt man kan komma på, men ingenting händer!!

Det är viktigt att komma ihåg flera saker i detta.
1. Människors ekonomi har ingenting med saken att göra så sådana spekulationer är irrelevanta.

2. Människor hanterar saker på olika vis av olika orsaker vilket aldrig respekteras i Sverige och du utgör levande bevis på.

3. Det finns ingen orsak till att någon förälder i trauma skall tvingas "uppge bekanta" etc., för familjehemsplacering. Hur tänker du dig att du hade reagerat om makthavare sa till dig "Du duger inte så vänligen namnge människor bättre än dig att sköta ditt barn"?
För det är exakt vad som sägs till föräldrar där barnen omhändertas, och vilka ord det sedan lindas in i för att legitimera förfarandet spelar sannerligen ingen roll.

4. Föräldrar som förlorar sina barn är lika mycket offer som barnen är, syskon likaså.

Nej , jag anser inte att man ska vara jourhem om man har familjehemsplacerade barn möjligtvis om det är äldre barn som bott länge och som inte har några problem