Intelligens som ingen annan någonsin förklarat förut.

Intelligens är kunskap. Det går inte att skilja mellan dom. Det finns visserligen olika typer utav kunskap men att vara intelligent innebär huvudsakligen att veta hur någonting ska vara (och eventuellt varför och så vidare). På det sättet är intelligens en av kunskapens former.

Kunskap i sin tur är ord. Ord är antingen abstrakta eller konkreta. Vi tänker med/i ord och utan dom kommer vi inte så långt. Hur detta sker rent praktiskt är oviktigt (t.ex att döva fortfarande kan tänka och så, det är en oviktig detalj för dom också behöver ord i en eller annan form).

Vi definierar ord med ord. Och varje ord i definitionen går att definiera. Hur djup och bra förståelse för orden gånger hur många ord man vet är det som avgör hur intelligent någon. Kan ta jättesnabbt orden "fullkorn" och "digital". Det är ju ord som varje människa kan råka använda vi lunchbordet och låtsas som om hon vet mycket väl vad hon snackar om men hallå, hur många som på riktigt kan förklara vad "fullkorn" eller "digital" betyder?

Är jag ute och reser denna gång eller stämmer min teori som vanligt?

Nä, då skulle man ju kunna läsa sig till intelligens.

Jag skulle snarare vilja kalla kunskap för minnen som vi valt att kategorisera som användbara.

Och intelligens är förmågan att lösa problem, resonera, planera och liknande.

Men visst brukar man använda sina minnen för att resonera kring problem. Men det betyder inte att de är samma sak. Minnen används (till synes) instinktivt på andra sätt som de flesta knappast hade kallat för intelligens.

Jag håller inte heller med om att språk är oskiljbart från intelligens (om jag uppfattar hur du menar rätt). Finns nog gott om exempel med organismer som inte använder ord men som fortfarande kan resonera

Något säger mig att detta är en tråd som kommer att sluta i tröttsamma meningslösa evighetsdiskussioner över subjektiva definititioner av ord, med länkar till ordböcker så jag lär inte bli långvarig här...

Fullkorn är det om man har kvar sädeskornets skal när man mal. Om man inte vet det är man okunnig. Digital är något svårare att definiera men naturligtvis inte omöjligt.

Blir man intelligentare av att läsa?

Kan en förståndshandikappad läsa sig normal?



Jag hävdar att man kan använda sin intelligens bättre med hjälp av kunskap, men det ökar inte själva intelligensen.

Språklig intelligens är bara en liten del av helheten i intellektet. Min språkförmåga är hög men rumsliga intelligensen är IQ guldfisk.

Intelligens är nog kunskap i mycket...att tex lära sig ett nytt spåk tränar tydligen upp intelligensen..eller matematikproblem...själv tror jag utsattheten för problemlösning är bästa träningen.å då blir ju mycket kunskap underlättande såklart..vissa har lättare för att utnyttja detta..några inte så bra..alltså tror jag att den som inte försöker lösa problem å tar en lätt väg förblir lite dum i huvudet liksom.

Wow du är verkligen intelligent. Imponerad

Jag börjar tro att varje ord följer matematiska, interna och logiska regler när de vävs samman och bildar meningar. Meningar som driver oss framåt. Språket är ett sätt att förstå interna logiska skillnader mellan exempelvis "snygghet" och "fulhet" och när hjärnan processerar varje ord/mening, lägger vikt vid dem, går det möjligen inse att det finns en objektiv sanning som kan förstås genom just ord och meningar. Ungefär på samma sätt som en galax är konstruerad, eller en glasstrut: längst ut är allt maximalt avskilt, men ju längre in man når sker successiv enighet. Möjligtvis aldrig förevigt total?

Ord har ingen mening förens människor är där och försöker förklara dem logiskt, vilket i potentialen kan få oss att inse det förträffliga med språket och hur lika vi alla är och att våra största skillnader egentligen beror på missuppfattningar, egoism eller oförstånd. De tre skillnaderna skapar vad vi kallar för mångfald. Potentiella "du, jag, dem, ni, vi" osv.

Splittring och enande borde därför vara fundamentala till verkligheten och kan omöjligen helt dras isär eller sättas ihop. Någonting kan bara vara mer eller mindre enigt eller splittrat. Begreppen är inte absoluta. Därmed kan inte någon klandra eller klandras för någonting i det ultimata. Sånt tillåts bara i verkligheten.

Ord och meningsuppyggnader skapar varierande strukturer i huvudet på en, eller följer viss ordning eller mönster som antingen "gillas" eller "ogillas" av en själv. Ju fler olika strukturer som förstås, oavsett vad du tycker om dem, desto mer växer det egna förståndet.

Eller?

Du är ute och cyklar ja.

Kunskap kan vem som helst skaffa sig. Är du tillräckligt ihärdig så visst kommer du att nå en viss nivå av intelligens, men du kommer ju aldrig läsa/träna dig till allt, det går inte om du inte har rätt förutsättningar från början.

Helt fel. Det du talar om är ren indoktrinering. Intelligens är snarare vad man kan använda kunskapen till på ett kreativt sätt. Sedan finns det olika typer av intelligens såsom du menar att det finns olika typer av kunskap.

Hur menar du att ord kan vara antingen abstrakta eller konkreta? Ord är en extrem förenkling gör att visa på något fenomen, sak, karaktär osv. Man måste inte alls tänka i ord även om det är det vanligaste tänkandet nuförtiden och majoriteten är fast i grubblerier

.
Va? Är det din magiska formel?
Nej det är helt enkelt fel.

Precis, ord är endast grova förenklingar som ska ge en bild av någonting. Dessutom kan folk ha olika bild av ett ord, vilket leder till missförstånd. Mycket vanligt förekommande

Du behöver fila lite mer på din teori

Ja, du är ute och reser. Det är helt fel.

Intelligens är framför allt förmågan att kunna urskilja mönster. Både rent grafiska mönster, men också i en vidare bemärkelse, som mönster i strukturer, händelser eller beteenden.

Dock finns det en viss koppling mellan kunskap och intelligens. Det är lättare att skaffa sig god kunskap om man är intelligent. Så om du träffar en kunnig människa så är det stor chans att den också är intelligent.