Dialekter på vikingatiden

(Egentligen hatar jag begreppet "vikingatiden" och en rubrik med det kommer dra till sig idioter till tråden men jag kör på ändå!)

Det sägs att dialektskillnaderna var små mellan olika delar av Norden utifrån den skrivna text man hittat från den tiden (runstenar).

Men jag vill hävda att det troligen var stora skillnader i dialekt mellan folk i olika grannbyar t.o.m. Så var det ju senare det vet vi. Det verkar helt orimligt att fenomenet med dialekter skulle varit en parentes i historien som bara varade i tusen år och sen kom radio och tv och gjorde att de försvann igen.

Kan förklaringen vara att det fanns ett finspråk som stormän och handelsfolk använde (och som de flesta som inte var helt korkade kunde förstå det mesta av med lite ansträngning)? Det finspråket var hyfsat homogent i Skandinavien på den tiden? Att det var det finspråket som man skrev på runstenarna? (Senare kan man se skillnader mellan östnordiska och västnordiska etc.)

Att vanligt bonnfolk skulle kunna förstå varandra enkelt från Roslagen till Tröndelag och ner till Skåne och Jylland vägrar jag att tro.

Tror de pratade om det här på Språket i P1, eller om det var Vetenskapsradion Historia. De hävdade har jag för mig att det fanns en faslig massa dialekter men att de flesta förstod varandra, ungefär som norrmän och svenskar gör idag och att de delade skriftspråk (men hade olika uttal och ibland stavning).

Så du tror inte att allmogen på Öland på sin tid förstod de kryptiska kenningarna, eller tillfullo förmådde uppskatta versmått, hendingar och allitteration i texten på Karlevistenen?

Nej, däri håller jag med dig!

Det är min tanke också.

Man kan se på det gamla Egypten. Deras skriftspråk var konservativt och bevarande, men nya stilar skapades efter mellanperioder.

I Mellersta Riket ville de styrande skapa kopplingar till det Gamla, men det officiella språket blev inte riktigt likadant, vilket förmodligen återspeglar skillnader i hur de talade.

Dessutom har vi från de tiderna och framåt allt mer och mer alldagliga texter, som visar att man vanligen pratade på ett annat sätt, och kanske hade gjort det ganska länge.

Det officiella Rom dolde säkert också utvecklingen av olika dialekter, men nutida forskare har spårat existensen av Vulgärlatin i olika texter.

Däremot tror jag att de dialektala skillnaderna inte var så stora, och att vanligt folk kunde förstå varandra ganska bra.

Men jag har svårt att förstå varför dialekterna då skulle varit "svagare" än de var för 100 år sen? Folk levde ju troligen mer isolerat i byarna för 1000 år sen än för 100 år sen. För 100 år sen var det inte helt lätt för en bonde från Östergötland att förstå en bonde från Sörmland. Det gick förstås med lite möda.

För att det inte hade gått lika lång tid sedan man tror att det var ett gemensamt språk, men vem vet. Det är också det enda argumentet jag kan klura ut.

Jag tror kraftiga dialektskillnader utvecklas rätt snabbt och fanns alltid.

Men jag frågar ju för att jag inte riktigt vet och det är svårt att hitta svar när man söker på nätet. Det dravlas bara slentrianmässigt om "att dialektskillnaderna var små under vikingatiden" på varenda länsmuseums hemsida och varenda uppsats man kan hitta...

Ja.

Med korta inskriptioner är det också lättare att inte upptäcka skillnader. Sådant blir mycket lättare när vi kommer in i Medeltiden och får lagtexter och böcker som erikskrönikan.

Nej, jag tror inte att det ges särskilt många argument till varför dialekterna inte redan skulle finnas, eller vara välutvecklade.

Precis! Det har blivit nån sån där grej man slentrianmässigt säger utan att fundera på hur orimligt de är. Bara för att man inte ser stora skillnader på de korta och begränsade runtexterna med oftast väldigt stereotypa sätt att uttrycka sig.

Frågan är väl i vilken mån det existerat ett rituellt nordiskt "högspråk", i stil med den klassiska hebreiskan, grekiskan eller latinet?

Har för mig att den lika geniale som paranoide och tyvärr med tiden alltmer vansinnige Åke Ohlmarks på sin tid gjorde stor affär av detta, och ville transkribera den svårbegripliga gamla isländska Atlakviða till en hypotetisk gotisk förlaga: "Sprauto ataugio tregonas izwiz..!", vilket dock icke föll i god jord hos samtida filologer!

Ja jag för ju fram en amatörtes att det kan ha funnits något liknande. Säkert inte lika uppstyrt som de exempel du ger, men nåt åt det hållet.

Det finns ju flera olika aspekter på detta.
Till att börja med så har vi ju alla samma ursprungsspråk, urgermanskan.
Dessutom kan man tänka sig att språket utvecklades mycket långsammare för 1, 2, 3 000 år sedan, eftersom influenserna utifrån var små.
De flesta umgicks sannolikt i stort sett bara med folk som var uppvuxna i den omedelbara närheten.
Språket var sannolikt ganska beständigt, och faktum är ju att många av de ord som vi använder idag kan spåras tillbaka 1000-tals år till indoeuropeiska:
.
Svenska Tyska Engelska Iriska Latin Grekiska Sanskrit Persiska
Fader Vater Father Athair Pater Patér Pitár Pedar
Moder Mutter Mother Máthair Mater Meter Matar Madar
Syster Schwester Sister Siúr Soror Éor Svásar Khwahar
Broder Bruder Brother Bráthair Frater Phrater Bhratar Baradar
Namn Name Name Ainm Nomen Ónoma Naman Nam

Det antyder att språken var lättare att förstå ju längre tillbaka i tiden du tittar.

Å andra sidan så är det nog som du säger att det lokalt utvecklades dialekter som med tiden nästan utvecklades till egna språk.