Dialekter på vikingatiden

Tror dialekterna var ungefär som de var för 150-200 år sedan. Dvs mer påtagliga än nu men fullt begripliga sins i mellan i de allra flesta fall.
Folk hade mkt utbyte med varandra, långa sträckor, över hela kontinenten ända sedan stenåldern. Visst for man inte och flängde som idag men ett tätt och nära utbyte över långa distanser hade man, särskilt i de högre samhällsklasserna. Och sådant ger ett någorlunda homogent språk.

Tror som sagt att det räcker med att gå tillbaka 200 år så får man en bild av hur det var även på 1000-taölet dialektmässigt

Ja fast som jag skrev så verkar akademin inte riktigt tro det utan de talar ständigt om att dialektskillnaderna var små då. Det baserar de till stor del på att de små korta texterna man hittat på runstenar runt om i Skandinavien inte skiljer sig så mycket i stavning.

Det finns säkert olika åsikter om det även inom forskarvärlden. Det vikingatida runalfabetet hade ju bara 16 tecken, dvs att det kan ha varit ganska stor ljudskillnad för samma skrivna tecken beroende på uttalarens dialekt. Plus att ofta var det ju särskilda runmästare som reste runt och ristade runor i stenar, och de lär ju ha lärt sig av någon. Så till viss del kan man ju säkert tala om ett "skriftspråk" också, där man hade ett någorlunda standardiserat sätt att rista ett visst ord

Naturligtvis existerade det inte något sådant.

Lingua Franca var Latin på den här tiden, annars.

Ohlmarks var alltid genial f.ö.