Citat:
Vad heter den här sagan?Lite om händelserna kring "sydfronten" i Zaporizjzja oblast:
Trots de "frontuträtningar" som den ryske generalen Surovikin (mycket klokt) har genomfört och trots tillförseln av nya soldater genom den partiella mobilisering som Putin proklamerade den 21 september förra året är "truppdensiteten" längs med kontaktlinjen mycket gles i Zaporizjzja - och detta gäller ävenledes de ukrainska förbanden. Hög truppkoncentration ser vi däremot i södra Luhansk (typ vid Kreminna) och i Donetsk (evighetsföljetången Bakhmut).
I Zaporizjzja är det alltså mycket glest mellan förbanden på båda sidor. Men nu tycks ryssarna ha dragit igång en viss aktivitet - och vad kan nu den handla om?
Ingenting dramatiskt, skulle jag vilja säga.
Frontlinjen, som löper mellan styrkorna i Zaporizjzja, är till skillnad från Bakhmutavsnittet, inte någon enhetlig frontlinje ā la västfronten under första världskriget. Kontaktlinjen (som alltså inte är någon "linje") består istället av spridda stödjepunkter på ganska långt avstånd från varandra. Det finns alltså mycket luft mellan positionerna, vilket skapar ett slags "ingenmansyta" som ingendera sidan kontrollerar och som ingen heller kan utnyttja. En sådan odefinierad sektor kallas för en "grey zone" (vilket också råkar vara namnet på Wagnergruppens Telegramkanal, om nu någon är intresserad).
I förrgår gjorde förband under södra ryska militärområdet (såsom 58:e armén) en serie framryckningar i dessa "grey zones". Händelsen orsakade viss turbulens på sociala medier. Ryssvänliga skribenter skildrade händelserna som att ett jättestort genombrott var i faggorna, under det att en del ukrainskvänliga postare förde fram åsikten att ingenting hade skett överhuvudtaget.
Vad vi nu ser är att ryssarna faktiskt ryckte fram, men med ganska begränsade truppstyrkor. Framryckningen slogs tillbaka på de flesta håll och en stor del av manövrerna verkade mycket amatörmässigt utförda med mindre förband (kompanistorlek), vilket resulterade i stora ryska förluster. Man kan få intrycket av att den ryska militärledningen (eller snarare det södra militärområdets stab) ville ge nyrekryterade förband sitt "elddop" och få känna av vad krig innebär på riktigt inför framtida aktiviteter.
Det gick nu inte dåligt för ryssarna överallt, utan på sina håll har man ryckt fram och etablerat nya positioner i "the grey zone" och frontlinjen (som alltså inte är någon frontlinje just där) har förskjutits en smula till rysk favör.
Det handlade alltså inte om en större rysk offensiv; det handlade heller inte om ett ryskt blixtangrepp för att kväva en kommande ukrainsk våroffensiv i dess linda. Det handlade om att testa nytillkomna trupper på allvar och rent opportunistiskt försöka erövra mer fördelaktiga positioner inför kommande vapenskifte. Det mesta misslyckades för ryssarna, men inte allt: på vissa håll har man helt klart förbättrat sina positioner
Och för er som räknar stupade: ganska stora ryska förluster och ganska små ukrainska, vilket är som det brukar vara.
Trots de "frontuträtningar" som den ryske generalen Surovikin (mycket klokt) har genomfört och trots tillförseln av nya soldater genom den partiella mobilisering som Putin proklamerade den 21 september förra året är "truppdensiteten" längs med kontaktlinjen mycket gles i Zaporizjzja - och detta gäller ävenledes de ukrainska förbanden. Hög truppkoncentration ser vi däremot i södra Luhansk (typ vid Kreminna) och i Donetsk (evighetsföljetången Bakhmut).
I Zaporizjzja är det alltså mycket glest mellan förbanden på båda sidor. Men nu tycks ryssarna ha dragit igång en viss aktivitet - och vad kan nu den handla om?
Ingenting dramatiskt, skulle jag vilja säga.
Frontlinjen, som löper mellan styrkorna i Zaporizjzja, är till skillnad från Bakhmutavsnittet, inte någon enhetlig frontlinje ā la västfronten under första världskriget. Kontaktlinjen (som alltså inte är någon "linje") består istället av spridda stödjepunkter på ganska långt avstånd från varandra. Det finns alltså mycket luft mellan positionerna, vilket skapar ett slags "ingenmansyta" som ingendera sidan kontrollerar och som ingen heller kan utnyttja. En sådan odefinierad sektor kallas för en "grey zone" (vilket också råkar vara namnet på Wagnergruppens Telegramkanal, om nu någon är intresserad).
I förrgår gjorde förband under södra ryska militärområdet (såsom 58:e armén) en serie framryckningar i dessa "grey zones". Händelsen orsakade viss turbulens på sociala medier. Ryssvänliga skribenter skildrade händelserna som att ett jättestort genombrott var i faggorna, under det att en del ukrainskvänliga postare förde fram åsikten att ingenting hade skett överhuvudtaget.
Vad vi nu ser är att ryssarna faktiskt ryckte fram, men med ganska begränsade truppstyrkor. Framryckningen slogs tillbaka på de flesta håll och en stor del av manövrerna verkade mycket amatörmässigt utförda med mindre förband (kompanistorlek), vilket resulterade i stora ryska förluster. Man kan få intrycket av att den ryska militärledningen (eller snarare det södra militärområdets stab) ville ge nyrekryterade förband sitt "elddop" och få känna av vad krig innebär på riktigt inför framtida aktiviteter.
Det gick nu inte dåligt för ryssarna överallt, utan på sina håll har man ryckt fram och etablerat nya positioner i "the grey zone" och frontlinjen (som alltså inte är någon frontlinje just där) har förskjutits en smula till rysk favör.
Det handlade alltså inte om en större rysk offensiv; det handlade heller inte om ett ryskt blixtangrepp för att kväva en kommande ukrainsk våroffensiv i dess linda. Det handlade om att testa nytillkomna trupper på allvar och rent opportunistiskt försöka erövra mer fördelaktiga positioner inför kommande vapenskifte. Det mesta misslyckades för ryssarna, men inte allt: på vissa håll har man helt klart förbättrat sina positioner
Och för er som räknar stupade: ganska stora ryska förluster och ganska små ukrainska, vilket är som det brukar vara.
Ingen länk som styrker dina fantasier?
