Citat:
Ursprungligen postat av
kLFFiVfTFba9Huz
Tillhör du fortfarande rättspsykiatriska öppenvården? I så fall är det dit du ska vända dig. Är du avskriven från rättspsykiatrin är det närmsta hälsocentral som du ska söka dig till.
Vad var det som gjorde att du "fick ett spel"? Hur är Ritalin inblandat i detta?
Skyller du ditt "spel" på din ADHD? Ett spel du fick trots att du då åt Ritalin? Sedan blev du av med läkemedlet? När du egentligen borde fått ökad dos. Det här låter märkligt. Det låter som att du inte berättar hela historien...
Har flyttat till Gävle från Götejävlaborg.
Har dels, ett medfött och genom åren förädlat och tydligt myndighetsförakt, samt dels ett lite svårtyglat humör, som i komb med bl.a en hög grad av integritet, självkännedom, stolthet, samt medvetenhet beträffande mina rättigheter, skyldigheter och lagrum, vilket ibland kan få mig frustrerad när jag möter motstånd i form av ex.vis en tjänsteman som resolut och oresonligt driver sin agenda, som går ut på att "sätta mig på plats"och ge mig någon form av regelvidriga restriktioner, i bestraffande, reglerande och balanserande mening och detta i syfte att få mig underkastad och beroende av den jävelns godtycklighet.
Liknande situationer kan emellanåt uppfattas som aningen destruktiva, pga att min reaktion övergår till tunnelseende och jag avbryter all vidare socialisering, om man säger.
Dock kan jag numera kontrollera min ilska, så till vida, att inga fysiska angrepp sker...vilket vi alla är glad för.
Däremot kan den, eller de, som befanns sig i rummet för tillfället, och jag aldrig mer föra en konversation igen.
Det kan bero på att jag aldrig sett några fördelar med att bli rövknullad, och att det funkar aldrig att gjuta olja på stormigt hav, utan då måste sodomiten bytas ut mot en ny och man bara inväntar dennes kommande misstag...det är en jävla rundgång hela tiden.
Men vaddå, för dem är jag endast en bokad tid i schedulen, för mig handlar det om mitt liv och mitt välmående...då ska inte mina önskemål och intentioner förringas eller förkastas, utan beaktas och tas på allvar.
Man kan väl säga, att ungefär här brukar konfliktens epicentrum befinna sig.
Btw, nu är jag lite äldre typ, gubbjävel, som dessutom är handikappad och därmed ofarlig fysiskt, så att säga, men är hyfsat vass verbalt och inte så himla blyg direkt.
Den medicinska behandlingen för främst adhd och asperger är faktiskt det som även får mig lugn, harmonisk och att jag blir en glad och trevlig jävel.
Det är den främsta anledningen till min önskan om att bli återinsatt på detta igen.
Men vill inte harva genom länets alla kliniker och öppna upp mig för kreti och pleti som dessutom har några andra inskränkta idéer om några satans befängda flumteorier om ett liv utan piller.
Det är bullshit, jag funkar bara med tillförsel av kemiska preparat, punktum.
