Citat:
Ursprungligen postat av
Itibixi
Angående att inte leva upp till sina löften, frågan är om det ens gick tycker det är dumt att man lovar saker som man inte är säker på att man leva upp till. Att säga "vi ska göra det vi kan" borde vara allt man säger så människor slutar bli förvånade över att 'löften' blir brutna.
Vallöften är ett dåligt sätt att bedriva politik på, och ett dåligt sätt att vinna väljarnas stöd för något. Skälet är att löften begränsar den politiska riktningen och kommer alltid vid något läge visa sig att de inte funkar för det överordnade långsiktiga politiska målet som en regering har (eller borde ha). Det är som när man lovat sin barn glass, och så tvingas man komma med sorbet i stället. Hade man nöjt sig med att lova efterrätt hade mycket problem kunnat undvikas.
När sossarna drog igång Folkhemsprojektet på 1930-talet var det dess omfattande välfärdsidé som var målet. Alla enskildheter, som barnbidrag, borgerskapets kvinnor ut i yrkeslivet, gemensam köksstandard, indraget vatten i alla hus, skolmat osv, osv, var inga mål utan medlen för att nå Folkhemsmålet om en allmän välfärd.
Sossarna blandade på den tiden inte strategi med konkret taktik, alltså att upphöja vallöften till politikens mål. Ett bra exempel på det är valslogan från 1957 "Gärna medalj men först en rejäl pension", alltså en strategisk projekt inom ramen för folkhemmets idé, men inte som Dadgostars konkreta vallöfte nu senast om 1000 kronor mer i garantipension.
Grötar man ned sig konkreta vallöften, kommer ens politiska gärning i varje mellanvalsperiod att handla om att försöka undvika svekdebatter (och bli jagad av oppositionen för att sviker), istället för kunna åstadkomma varaktig samhällsförändring. Har man lovat 10 kr i bränsleprisreduktion så är allt annat än just 10 kronor ett enkelt sätt att få till en svekdebatt. Varje dag funkar det faktiskt.
Statsminister Kristersson älskar att säga just nu att han håller på med paradigmskiften, men inget kunde vara mer fel. Istället håller regeringen på att lösa konkreta taktiska frågor, ungefär som ryssarna försöker göra varje dag i Donetsk.
För ett problem för vår samtids politiker, och som drabbar oss som väljare, är att politiker inte kan skilja på strategi och taktik. Och de vet faktiskt heller inte heller hur stort ett paradigm är, och vad som ska vara uppfyllt för att ett paradigmskifte ska kunna sägas ha inträffat. Jag tror inte statsminister läst eller åtminstone inte förstått, vad Thomas Kuhn, som lanserade begreppet, menade med paradigm.
Politikerna upphöjer taktiska förslag (t.ex familjevecka, butler i tunnelbanan, 10 kr mindre för bensinen, elstöd osv) till strategi, och blir då fast i att försöka lösa de frågorna istället för att ha en pådrivande idé om vad som alla de här förslagen syftar till långsiktigt (som sossarnas folkhemstanke hade). Man kan notera hur ofta politiker numera säger att de "ska ta fram en ny strategi" för ditten och datten, istället för att förstå att strategier ändrar man ogärna för att annars kommer inte det överordnade målet inte att kunna nås. De borde istället säga att vi ska ta fram ny taktik för att t.ex. nå ett stabilt elsystem.
Politiken idag har ingen vision för staten Sverige bortom nästa valrörelse därför att politikerna saknar intellektuell höjd i sin politiska analys. Politikerna klarar heller inte av att skilja på vad som är samhällets uppgift och vad som är statens, utan blandar de två friskt när man tar fram sina politiska program. De kan inte heller skilja på strategi från taktik, och vet inte heller hur stort ett paradigm är. Därför får vi denna vallöftes-politik i stället för ett bättre-framtida-samhälles-politik.
