Muharrem Demirok, före detta partiledare för Centerpartiet

En svartmuskig man från Mellanöstern

Jag tror faktiskt att detta kan bli relativt bra, eller bättre uttryckt tror jag att Muharrem är det minst dåliga alternativet av alla tre kandidater.

Han gör ett lugnt och sansat intryck i TV-intervjuerna, vilket jag tror går hem hos många där ute i stugorna. (Nej, jag anser inte att Flashbackare med högerextrema åsikter och som konsekvent lyfter fram att Muharrem dömts för misshandel på 90-talet representerar svenskar i allmänhet).

Daniel Bäckström var aldrig ens i närheten då han inte var klok nog att fjäska för kvinnor och hbtq-rörelsens företrädare. Det är för övrigt det värsta brottet man kan begå i Sverige.

Slutligen har vi Elisabeth Tand Rinqvist, som är på tok för lik Annie Lööf, vilket aldrig hade fungerat. Det förstår till och med Centerpartiets valberedning.

Riksdagsledamoten MD kandiderar för partiledarposten i centerpartiet. Just nu verkar det som han ligger väldigt bra till för att efterträda Annie Lööf. Finns det något skvaller om honom? Vad gäller eventuella ”skelett i garderoben” har han självmant redan avslöjat han tidigare dömts till samhällstjänst respektive böter efter två tidigare domar för mishandel.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/centerns-kandidat-muharrem-demirok-domd-for-misshandel?fbclid=IwAR0ccXDPkKvc0gh157UqB7kGoBIATY KVU1KW ybDXGak2iNnxFBvIEjo5dnM

Var inte Helena Lindahl en favorit ett tag?

Det vet jag ingenting om, men jag tror inte att många inom Centerpartiet hade uppskattat Helena Lindahl som partiledare. Hon är lite väl SD-vänlig.

Per definition vit.

Det är helt enkelt så att C fortfarande lever i lala-land.

Jag tror att det är så här. Centerpartiet fd Bondeförbudet var tidigare stort tack vare att andelen bönder var stor och ända in på 60-70-talen hade många i städerna föräldrar eller far- eller morföräldrar som varit bönder. Med urbaniseringen minskade Centern naturligt.

Partiets nya giv på 70-, 80- och 90-talen var miljön, vilket ligger nära till lantbruk. Men så kom miljöpartiet och stal de miljövänliga centerröstarna. Och så stod Centern där återigen med en väljarbas på max 10%.

Sen kom Olle "Tok-Olle" Johansson och gjorde kabinettsfråga av Öresundsbron och avgick när den röstades igenom. Lennart Dahléus tog över och insåg att miljön och bonderiet inte var något för framtiden. Istället identifierade Dahléus invandringen och anti-svenskheten som en ny nisch för Centern. I riksdagsvalet fanns bl.a. två valaffischer: "Sverige är lika mycket svenskarnas som Månen är amerikanernas" och en annan som nedvärderade bönderna om att "de bara går i åkern och harvar".

Ingen framgångssaga och han avgick redan efter tre år. Sedan Floskelmaskinen Maud Olofsson som var totalt urkorkad (samma division som Annika Strandhäll) och spelade bort 10-tals miljarder i Nuonaffären (vilket hon borde skakat galler för i resten av sitt liv om vi haft tjänstemannaansvar). Maud Olofsson var inte en lika uttalad bondehatare eller invandringsälskare som Dahléus eller efterkommande partiledare. Men hon var inkompetent och det insåg väljarna efter några år.

Under Maud Olofssons tid som partiledare sålde Centerpartiet sina tidningar och tidningshus och blev ett av världens rikaste politiska partier. Med miljarder i kassan och på börsen började opportunister känna vittringen av pengar och började dras till partiet. Den ultraliberala Annie Lööf som varit medlem i Centern några år avancerade i partiet. Redan från början började hon snickra på Centerns nya inriktning som ett libertarianskt parti utan gränser; dvs partiet såg fri invandring som helt naturligt, månggifte som något staten inte hade med att göra osv.

I valet 2014 var det Feministiskt initiativ som gjorde succé och kom in i Europaparlamentet och sånär i svenska riksdagen. Partiet lockade i huvudsak unga kvinnor. När FI sedan gjorde bort sig och Schyman lämnade, såg Centern att här fanns en nisch: i valet 2018 var Centern urstarkt bland unga kvinnor, både tack vare sin politik och sin uppkäftiga kvinnliga partiledare. Identitetspolitik och flyktingvurmande var det nya för Centern.

I valet 2022 hade de unga kvinnorna lämnat Centern, bland annat för vänsterpartiet men även för "Magdalenas" parti.

Under de senaste 10 åren har Centern formats till ett parti som är identitetspolitiskt, flyktingvänligt och internationalistiskt (= anti-SD). Folk med dessa åsikter finns i hela partiet på riksnivå. Bara för att Annie Lööf slutar, betyder det inte att partiet ändrar riktning.

Den nya partiledaren har säkert fått fina ryggdunkar internt för sina uttalanden om "vita män" och på så vis lagt grunden för att bli partiledarkandidat. Sin muslimska och invandraridentitet gör att han tickar många boxar för Centern. Som muslim kan man dock anta att han i grunden är stock-konservativ vad gäller kvinnor-män och liknande. Och som icke-svensk har han ingen kärlek till ´vår historia eller bondesamhället.

De kommande åren blir de när inte bara tidigare Centerväljare byter parti (till SD) uta även deras lokala politiker på landsbygden. Fr.o.m. valet 2026 är Centern allt igenom ett identitetspolitikst, invandringsvänligt parti dit Demirok har rekryterat vänner från sin klan. EFter 2026 kommer nedbrytningen och schismerna när olika klaner stöter samman, länsar partikassan och därefter dör partiet ut. Det är ens tveksamt om C klarar riksdagsspärren 2026. Om de gör det och Deimrok sitter kvar så försvinner de efter valet 2030. Så gick det med Bondeförbundet.