Dement förälder med problematisk relation?

Då min förälder visar betydande tecken på demens har jag försökt lära mig mer om olika varianter. Ständigt översköljs jag av intervjuer med människor som varit bästa vän med sin mamma eller pappa. Det verkar som ingen med problematisk relation med en förälder får berätta om sin upplevelse. Jag vill ta hand om min förälder, men känner en inre konflikt på grund av vår trasiga relation.

Nån fler där ute med samma erfarenhet?

Bättre att låta avlönad personal sköta det. I Sverige är äldrevården fortfarande gratis för de anhöriga!

Jo… till slut lär det bli så, men det är inte fullt så illa ännu… jag tycker bara det är så tungt. Det finns betydligt värre mammor än min, men det känns ändå så märkligt att alla människor på youtube och TV kommer från sånna helyllefamiljer. Jag känner inte alls igen mig.

Är väl mest de som syns. Som med all annan problematik får en gräva lite djupare. Slår vad om att det finns föreningar eller terapeuter med expertis inom ämnet. Du kommer inte hitta dem på dags-tv eller i inluencers kanaler bara.

Önskar dig all lycka, låter riktigt tungt!

Tack Jag har fått kontakt med demenscentrum nu som förutom att hjälpa mamma även erbjuder stöd till anhöriga. Dom verkar både kunniga och vänliga så nu är det väl bara till att bota ihop och göra sitt bästa.

Ja, jag är i samma situation. Men jag tänker bort mitt dåliga samvete över att inte finnas där så mycket genom att tänka på hur vår relation var innan. För att alls kunna träffas så tänker jag bort den dåliga relationen när vi ses, men vi ses inte så ofta.

Jag lider med dig. Bra att du gör en avvägning som känns ok för dig.

Det pratas bara om hur känslomässigt svårt det är när en förälder flyttar till ett äldreboende. Som om det normala är att vi alla älskar och avgudar våra föräldrar och inte kan stå ut med att de åldras.
I så fall är jag onormal. För mig har det inneburit en befrielse att ha sluppit det grepp mina föräldrar i alla år haft över mig. För mig är det in befrielse att mor inte längre ringer 88 ggr/dag för att berätta att telefonen är på laddning; eller för att undra om jag betalt räkningarna, mana mig att se mig om när jag går över gatan. Ja, vi har haft ett osunt förhållande. Är det så ovanligt? Ska jag känna mig dålig över att jag gladeligen lämnar min mor i personalens vård? Jag åker och hälsar på henne regelbundet, men det är enbart av plikt, enbart för att undslippa alltför dåligt samvete.