Psykologen upplevde mig som motbjudande, äcklig, konstig och URK?

Okej... När jag kom in på den psykiatriska avdelningen. Det var en korridor. Två psykologer mötte upp. Den psykologen jag skulle prata med, hon tittade på mig väldigt förvånande. Hon verkade tycka jag så väldigt konstig ut. Hon titta på min näsa och min mun. Sedan började hon fräsa som en katt. Ungefär som hon skulle kräkas eller spy.

Vilken idiot, jag hade ju FFS både duschat, rakat mig och satt på mig rena kläder FFS! Jag blev förbannad men visade det inte. Jag blir inte bemött så i vanliga fall. Så jag tänkte denna psykolog vill jag prata med och se vad hon gör. Ful och tjock var första intrycket av denna psykologen.

Sa hon nåt när hon fräste? Du skrev att du försökte låta bli att bli arg. Misslyckades du? Hon kan ha blivit stingslig om du flippade på nåt vis.

Nej, jag var där i tid vid 09:00. Hon sade inget. Jag var inte arg under mötet med psykologen, inte alls. Jag berättade om att jag varit på Bali och då började psykologen krypa ihop i sin stol och såg ut att nästan börja gråta. Jag sade till psykologen att jag inte tyckte det var kul på Bali, enbart för hon inte skulle börja gråta. Det är ju helt onödigt att psykologen börjar gråta bara för jag varit på Bali. Då började psykologen omedelbart skratta och var jätteglad. Hon upprepade flera gånger "du tyckte inte det var kul att vara på Bali". Hon var jätteglad och flinande, "du har alltså åkt till Bali och tyckte inte det var kul!) hahaha.

Jag tycket det var jätte konstigt, då jag sade så för hon inte skulle börja gråta. Jag sade sedan, att jag varit i Sydamerika och där var det tyckte jag var jättekul!. Då började hon skrika "jasså det var bättre där!!". Psykologen var röd i ansiktet då hon skrek. Sedan blev hon hotfull och sade, åh, åh, åh, som en person som hetsade mig. Jag tänkte fight, ska hon ta tag i mig. Då kommer jag ta tag i psykologen och slänga hon över sin slot och dra härifrån FFS! Jag viste inte om hon skulle ta tag i mig. Hon måste väga 110 kg +. Jag väger bara ungefär 70 kg. Så jag upplevde det som hotfullt. Jävla kärring!!

Psykologer har ofta historik av egna psykologiska besvär. Det är anledning till att de väljer yrket för ren självhjälp, bota sig på egen hand. Din psykolog verkar fått nåt återfall eller hormonkrasch av klimakteriet. Be få en annan psykolog istället. Upprepar sig problemet är det inte uteslutet att det är dig det är fel på ändå kanske. Hallucinationer? inte vet jag. Du är ju där av någon anledning.

Oj Hegamon, det låter omtumlande alltihop!

Är det så att du sökt psykiatrisk vård för att livet är såhär omtumlande för dig? Ibland är det så att man när man är i vissa utsatta lägen kan få svårt att sålla bland det man är med om och tolka det på "rätt" sätt.

Det handlar tex. om att man får svårt att skilja på vad som kommer utifrån och vad som händer inuti en själv.
Jag förstår att du blev skrämd och tyckte det var obehagligt att uppfatta psykologen på det här sättet, men av det du skrivit verkar det kunna vara så att din bild förvrängs av hur du mår inuti. Det låter bra att du har psykologkontakt och jag hoppas att du kan berätta för psykologen hur du uppfattade henne, att du tyckte hon var hotande, att du tyckte att hon fräste som en katt och att du tror att hon tycker att du var ofräsch.
Det är ingen som vill att du ska ha det så och det finns hjälp att få, så berätta precis som du har gjort här tycker jag!

Hegamon, du har ju varit här på forumet ett bra tag. Känner inte igen dig nu faktiskt. Såg en liknande tråd du skapat för inte så länge sedan och tänkte då ungefär "Men vad farao har hänt".

Det låter som att du nog inte är särskilt frisk just nu, du behöver hjälp om du inte redan har det (förutom den här psykologen du pratar om). Bli inte arg eller ledsen på mig för att jag säger det här.

Tar du någon medicin för dina psykiska problem och är det här som du upplever nu något som du känner igen från förr?

Snälla, ta vara på dig.

Psykologer är bara människor de också.

Jag tror en psykolog och psykiatriker har anmälningsplikt till polisen om de får reda på att patienten har begått ett brott. De har ett standardformulär med frågor där sista frågan lyder:" Har du begått ett brott".

Det är samma med banktjänstemän, mäklare och advokater som måste anmäla om deras klienter/kunder har hållt på med penningtvätt.

Gick det till så här? Låter minst sagt konstigt. Vad för diagnoser/medicin/knark har du om man får fråga? Kan du ha inbillat dig någonting?

Vad sade säkerhetsansvarige mer?

Låter som vi inte fått hela historien riktigt. En del psykologer kan vara knepiga/hispiga men här verkar ju kommunikationen brutit ihop fullständigt. Byte av psykolog är väl det naturliga valet i det här läget. Sen kan jag hålla med om att många kvinnor, framförallt yngre kvinnor, inom vården verkar ha svårt att hantera män och typiska manliga beteenden. Det är lite sorgligt faktiskt. Det är som att könen inte riktigt kommunicerar med varandra längre i det här landet.

Haha. Vilken kvacksalvare. Hon måste väl ta semester för resten av livet nu då.

Du kanske är motbjudande, äcklig, konstig och URK?

Men psykologen verkar själv ha stora problem. Tycks inte ha förstått sin arbetsuppgift eller ta jobbet på allvar.

Många av de som söker sig till psykologyrket har själva psykiska problem.