Citat:
Ursprungligen postat av
neonnela
Tack!
Tycker tonen i den här tråden har börjat bli riktigt obehaglig (flashback jag vet men ändå). Varenda millimeter av Sandras liv och blogg ska skärskådas, hånas och ifrågasättas. Gör hon på ett sätt är det fel, gör hon tvärtom är det också fel.
Folk här tycks vilja att hon ska må dåligt och misslyckas? Varför? Är det hennes självklara, självsäkra sätt som är så hotfullt? Hennes integritet? Öppenhet? Jag förstår i alla fall inte.
Om det nu är så att hon mår dåligt som många här verkar tro så hoppas jag att det snart kommer bli bättre. Hon har inte gjort något för att ”förtjäna” att må dåligt.
Håller helt med. Lite skvaller och skitsnack, visst, det gillar vi väl alla ibland, men tonen i denna tråden är riktigt läskig emellanåt (spekulationer om att Björns familj avskyr henne och att sonen har syndrom - hallå wtf?!). Jag har nämnt det förut men säger det igen: Jag tror det ligger rätt mycket avundsjuka bakom (och jag brukar aldrig skylla på avundsjuka annars, men här är det så uppenbart). Sandra har ett drömliv enligt många. Hon är fräsch och smal, har en söt unge, en snäll sambo, ett fritt jobb, mycket pengar, reser en hel del o.s.v. och det lockar fram fula sidor hos de som är bittra och missunnsamma.
Förr tyckte jag också att Sandra romantiserade sitt liv mycket, typ hyllade pojkvänner men sedan helt plötsligt var det slut och då var de assholes? Men numera finns det väl ändå en fin balans. Hon skriver om att hon älskar sin son och sin sambo, men nämner också att det har varit svårt att bli mamma, att hon och B har bråkat en del, att hon tagit SSRI i perioder m.m. Jag tycker det är fint att hon delar med sig av båda delarna av livet, många kan nog relatera.