Skvaller om Sandra Beijer/"Niotillfem"

Hon är väl öppen med att hon har/ har haft en ätstörning.

Hon har ju alltid varit smal, hennes syskon och mamma är också smala. Hon ammar/har ammat och då kan man gå ner i vikt, och dessutom går hon långa promenader typ varje dag och joggar ofta. Hon är verkligen inte svullen i ansiktet, hon har beskrivit att hon är trött, vilket är förståeligt såhär första året med småbarn så jag tror precis som du att hon är lite vanligt mamma-trött.

För övrigt måste jag säga, för att väga upp mot alla trista kommentarer om Sandra, att hon är fantastisk just nu. Tycker bloggen är på topp, och jag älskar att hon står upp för sig själv när trista "välmenande" kommentarer lämnas i kommentarsfältet. Hon verkar börjat må mycket bättre nu och landat lite och det unnar jag henne verkligen. Vilken kvinna hon är ❤️ Rolig, smart, skriver som en kvicktänkt romantisk liten drottning, kör sitt race i alla lägen och känns fortfarande som den bästa storasystern som man fått följa i så många år. Känns fint att ha följt henne varje dag sen 2006 och sett henne utvecklas och det ska bli spännande att se vad hon gör i framtiden.

Hennes bror Jack är inte smal och har aldrig varit.

Nu är jag intresserad av varför Sandra inte lagt ut en enda story från nyår, inte ens en outfitbild. Elsa skulle på fest hos Sandras kompis Viktor och då borde Sandra också ha varit bjuden? Men har inte sett en enda story från nyår hos någon av dem.

Jag tycker tvärtom, hennes blogg har aldrig varit så dålig som den varit på senaste tiden. Vet ärligt talat inte varför jag ens läser längre.

Håller med. Precis som diskuterats tidigare här i tråden så består bloggen numera mest av ett uppräknande av ”så gick vi dit”, ”så åt vi det” och dylikt.

Alltså listan om året där hon skrev om sitt mående tyckte jag var lite mörk. Jag fattar verkligen inte varför man väljer att skaffa unge om det livet är något man vantrivs med nåt så kopiöst

Många här som anser att Sandra förskönar relationer och livet i allmänhet, men när hon är ärlig om sina känslor av otillräcklighet och egoistiska känslor och tveksamhet inför moderskapet så tycker samma läsare att det är oroande och naivt. När de gör saker på olika håll tas det som tecken på en förestående separation, själv tolkar jag det som sunt att göra saker på varsitt håll, speciellt eftersom de är tillsammans 24/7 annars?

Hon skrev nyss ganska osentimentalt att de ”skakat hand på att inte separera innan barnet fyller tre” vilket jag tycker tyder på en viss självdistans och medvetenhet om att det kan vara tungt de första åren, men att man får kämpa på, för alternativet är sämre. I en sådan medvetenhet ingår väl att låta den ena stanna hemma eller åka iväg på egen hand om den känner behovet av det? Säkert spelar det in att de träffades under pandemin och blev föräldrar innan pandemirestriktionerna avskaffades, de känner dig bestulna på den roligaste och mest romantiska delen av ett nytt förhållande.

Tycker hon skildrar något som inte så ofta skildras, dvs att livet för en liten familj kan vara slitigt och krävande med en ettåring trots att man har en privilegierad sits. Det är en chock för Sandra att livet med barn liksom påverkar alla aspekter av livet, inte ens under en utekväll är man den man en gång var på utekväll. Jag känner igen det, jag kan känna ett stort behov av att åka iväg en helg, men när jag väl gör det, så inser jag att det tillfälliga livet utan barn inte är vad det en gång var. Det är som att man tappt en aspekt av den man en gång var, och jag kan tycka att det känns sorgligt, även om aldrig skulle välja att ha det så hela livet.

Vad fint skrivet av dig. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver.

Tack!

Tycker tonen i den här tråden har börjat bli riktigt obehaglig (flashback jag vet men ändå). Varenda millimeter av Sandras liv och blogg ska skärskådas, hånas och ifrågasättas. Gör hon på ett sätt är det fel, gör hon tvärtom är det också fel.

Folk här tycks vilja att hon ska må dåligt och misslyckas? Varför? Är det hennes självklara, självsäkra sätt som är så hotfullt? Hennes integritet? Öppenhet? Jag förstår i alla fall inte.

Om det nu är så att hon mår dåligt som många här verkar tro så hoppas jag att det snart kommer bli bättre. Hon har inte gjort något för att ”förtjäna” att må dåligt.

Håller med! Förstår inte hur det kan finnas så många präktiga mammor här inne som kritiserar Sandras föräldraskap. Jag tror det är mer skadligt att växa upp med såna föräldrar som lägger sin tid på att kritisera och se fel hos andra även om de minsann är hemma med barnen tills de är tre och har den rätta barnstolen.

Tack! Ska kanske tillägga att jag tycker att Sandra visar upp en självdistans som kanske vid första anblick är lite svår att förstå sig på, men jag har inte uppfattningen att hon skulle vara en bortskämd primadonna som lever ett prinsesseliv utan markkontakt. Men vet också hur själadödande smpbarnsrelaterad sömnbrist kan vara i längden, och väldigt svår att ha självdistans till. Svårt att orka skriva bra eller vara trevlig då.

Ett exempel på rolig självdistans i dagens insta-story: länk till dagens blogginlägg med en liten textkommentar: ”dålig stämning i kommentarerna som vanligt nuförtiden, men det är alltid så när det är dåligt väder. OBS: sant!” 🙂

Vill bara inflika att jag tycker Sandras blogg verkligen har hittat formen igen sen hon kom tillbaka till Sthlm. Bra mix av inlägg och både roligt och ärligt skriven. När Sandra är som bäst är hon fortfarande en av Sveriges bästa bloggare. Inget snack om saken.