Finns det någon som faktiskt gillar att plugga? Hur?

OBS: pratar nu inte om program som kräver typ 10-20 timmars plugg i veckan, utan pratar om verkligt tuffa program såsom civilingenjör/juridik/läkarprogrammet. (Hoppas ingen tar illa upp, för det är inte min mening att förolämpa någon)

Som rubriken lyder: finns det någon som egentligen gillar att plugga, eller ser alla det som ett stadie i ens liv som man måste tvinga sig genom för att inte fastna på något dåligt jobb? Jag har jobbat något år efter studenten och ska nu börja plugga till läkare.

Jag fick läsa upp behörighet/betyg för att ta mig in och blev också väldigt glad när jag insåg att jag skulle komma in (trots viss tvekan då jag övervägde att ge mig in på IT). Nu när jag ska börja om 1 månad så är det mest ångest då

1. Jag vet att jag har 6 oerhört tuffa år framför mig.
2. Mitt liv kommer på många sätt att pausas ofrivilligt, kommer t.ex. inte kunna bild familj under perioden.
3. Min ekonomi kommer försämras


Jag tänker inte prata om vilken ångest det uppväcker inom mig att känna såhär: dels för att det är inte är ett ångestladdat utan ett, i positiv bemärkelse, svindlande val, och för det andra för att jag inte kan klaga i den glädje som sköljer över mig varje gång jag begrundar min goda tur.

Men ändå: kände ni alla såhär när ni skulle påbörja studier vid ett tufft program? Går det att på något sätt övertyga sig själv om att studier > jobb? Hur tänkte ni som gillade att plugga? Jag har alltid haft lätt för mig med plugget, men kan mycket väl ha någon variant av OCD då jag ofta blir besatt (i brist på ett bättre ord) och sitter alldeles för mycket med studierna. Den tid som jag inte pluggar, tänker jag på att återgå till studierna och hjärnan får föga vila.

Kortsiktigt är detta bra då jag lär mig tillräckligt för att klara tentorna med god marginal. Långsiktigt är detta katastrofalt ,inser jag, då jag troligtvis kommer gå in i väggen. Detta blev en väldigt konstig tråd, men om någon har några tips så får ni gärna komma med dem här.

Jag utbildade mig till kock och blev därefter hovmästare innan jag sadlade om till mejeriansvarig inköpare för Coop. Jag ville kunna laga god och nyttig mat både till mig själv och andra.
Det var ingen teoretiskt särskilt svår utbildning och eftersom jag på den tiden inte hade några vetenskapliga begär (inget eget tänkande) så lyckades jag fullfölja programmet.

Det gäller att känna sig duktig och vilja visa det i varje avlagd tenta. Om du inte får någon social bekräftelse och stimulans så är det svårt att studera 6 år. Studier och att lära sig saker som andra redan vet är sällan roligt.

Att studera på högskola är ju den bästa tiden i livet.

Klassammanhållning, tentafester och socialt häng dagligen. Alla som man träffar är på väg framåt i livet.

Det blir kul ska du se.

Arbetslivet är definitivt värre med deadlines, ansvar och konflikter. Det värsta som händer på högskolan är att du blir underkänd och får skriva om ett prov.

Varför vill du studera till läkare?

Om man har ett starkt intresse och älskar det man gör blir det inte så jobbigt.

Det är en bra fråga du ställer. Jag har funderat djupt och länge på det. Det korta svaret är att jag långsiktigt inte kan se något mer stimulerande, givande och utvecklande yrke. Att få hjälpa människor, att ha möjligheten att forska, bredden, att aldrig behöva stå utan jobb, att bli bättre på yrket ju mer erfarenhet man får och att få verklig specialistkompetens.

Missförstå mig inte: enligt den bedömning jag kan göra med mina nuvarande värderingar så är läkaryrket det yrke som mest sannolikt kommer ge mig det jag vill ha senare i livet. Det är därför det är så märkligt att jag känner såhär, och jag begriper väl mig inte på mitt eget psyke. Därav trådstarten.

Så du har inga andra intressen som du innerst inne skulle vilja utveckla mer än detta? Var ärlig mot dig själv nu.

Jag älskar att plugga. Det är som en paus i livet. Känns lite som att fuska.

Att du är engagerad betyder väl att det är rätt val.

Begränsa tiden med paus etc. Annars orkar du inte

Paus kanske behöver vara fysisk träning. Det är bästa tipset mot aktiv hjärna

Plugga är och har varit det absolut värsta jag vet.

Jag vet att det är viktigt och självklart, men jag hatar det ändå.

20 miljoner och frihet är vad jag föredrar. Omoraliskt men det skiter jag i.

Jag älskar det. Läser alltid en kurs på distans på fritiden bara för att det är kul att lära sig mer!

Har börjat studera på läkarprogrammet efter ca 15år i yrkeslivet.
Känns väldigt kul att lära sig en massa nya saker istället för att jobba med mindre stimulerande jobb. Känns även mindre stressigt att studera än att jobba.
Visst påverkas en ekonomi, men hur mycket mindre det blir beror på vad man haft för inkomster när man jobbat.
En fördel är även att ju äldre man är när man börjar studera, desto kortare kommer en utbildning upplevas vara.

Jag älskar att lära mig nytt men insåg det inte innan jag kom upp universitetsnivå och kunde rikta mina studier som jag ville. Strökurser är trevligt och oerhört lätt nu när teknologin är så bra vad gäller föreläsningar online. Annars pluggar jag för mig själv också. Läser facklitteratur, skriver ner anteckningar etc. Att lära är roligt!

Skriv att det gäller läkarlinjen då om vad alla andra läser inte räknas.