Kajsa Ekis Ekman har recenserat Maggie Habermans bok om Trump. Hon tar upp några väntade infallsvinklar som Trumps narcissism och agerande under Jan 6, men Ekis Ekmans slutsats är överraskande.
https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/O8ybq3/recension-av-maggie-habermans-confidence-man
Citat:
Plötsligt är det Trump som är den mänsklige
Elitismen i boken får Maggie Haberman att framstå som antidemokrat
---
Problemet med Haberman är att hon är elitist. Varenda por i bokstäverna osar elitism och gör att effekten blir det motsatta: man får sympati för Trump! Han framstår som mänsklig! Hennes kritik går nämligen inte ut på att han gjorde världen sämre, utan på att han inte alls beter sig som en president ska. Han är ovärdig, klumpig, burdus och stöter sig med det militärindustriella komplexet.
Till exempel skriver hon nedlåtande om den gång Trump hade beordrat en militär attack i Mellanöstern. Planen var på väg mot mål, men då fick Trump höra att anfallet skulle kunna döda 150 personer, och ändrade sig tvärt. ”Jag vill inte se några liksäckar” sa han och planen vände om. Sympatiskt enligt mig och kanske något fler ledare borde tänka på, men i Habermans ögon är det ett exempel på ett kaosartat ledarskap och ”hur hans vilja att slippa få skulden ofta drog det längsta strået”.
Tydligast blir den här elitismen i utrikespolitiken, där Haberman beskriver hur Trump inte verkade förstå ”vad det var för mening med att ha en flygbas i Saudiarabien, eller en flottbas i Bahrain” och tyckte att USA spenderade för mycket pengar på Nato. Den åsikten delas nog av många människor världen över, men Haberman framställer det som att han är svagbegåvad. Trots att hon beskriver en antidemokratisk ledare, är det paradoxalt nog hon själv som framstår som antidemokrat.
Elitismen i boken får Maggie Haberman att framstå som antidemokrat
---
Problemet med Haberman är att hon är elitist. Varenda por i bokstäverna osar elitism och gör att effekten blir det motsatta: man får sympati för Trump! Han framstår som mänsklig! Hennes kritik går nämligen inte ut på att han gjorde världen sämre, utan på att han inte alls beter sig som en president ska. Han är ovärdig, klumpig, burdus och stöter sig med det militärindustriella komplexet.
Till exempel skriver hon nedlåtande om den gång Trump hade beordrat en militär attack i Mellanöstern. Planen var på väg mot mål, men då fick Trump höra att anfallet skulle kunna döda 150 personer, och ändrade sig tvärt. ”Jag vill inte se några liksäckar” sa han och planen vände om. Sympatiskt enligt mig och kanske något fler ledare borde tänka på, men i Habermans ögon är det ett exempel på ett kaosartat ledarskap och ”hur hans vilja att slippa få skulden ofta drog det längsta strået”.
Tydligast blir den här elitismen i utrikespolitiken, där Haberman beskriver hur Trump inte verkade förstå ”vad det var för mening med att ha en flygbas i Saudiarabien, eller en flottbas i Bahrain” och tyckte att USA spenderade för mycket pengar på Nato. Den åsikten delas nog av många människor världen över, men Haberman framställer det som att han är svagbegåvad. Trots att hon beskriver en antidemokratisk ledare, är det paradoxalt nog hon själv som framstår som antidemokrat.
https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/O8ybq3/recension-av-maggie-habermans-confidence-man
