Citat:
Ursprungligen postat av
Mr-Krister
Därför behöver man inte oroa sig så mycket för att dom inte ska få det dom förtjänar, för dom kan aldrig sluta va sig själva. Ondska är beroendeframkallande och personlighetsförändrande, och våldtar du ett barn 500 gånger blir det oundvikligen synd om dig, både på kåken och utanför.
Apropå ondska: jag undrar vilken sorts barnförbrytare gärningsmannen i detta fall är. Förenklat är min bild utifrån utredningar jag tagit del av med konversationsutdrag från barnpornografiforum som kartlagts att det finns två sorters vuxna barnförövare: å ena sidan de som är fullt medvetna om att deras offer inte av fri vilja vill ha sex med dem, å andra sidan de som intalar sig själv att barnen "gillar det" och ser det som "lek och kel".
Jag finner mig själv sliten mellan vilken sort jag anser mest avskyvärd. Är det värsta att göra ont väl medveten om att det är ondska, eller är det ännu värre att göra ondskefulla saker men intala sig själv att det man gör är gott eller åtminstone inte ont?
Jag får erkänna att jag kan känna en större "respekt" för barnförövare, eller vilken sorts kriminell som helst, som faktiskt erkänner det de gjort inför både sig själva och omgivningen. De är inte många men de förekommer, de som inte försöker hitta på ursäkter eller förneka vad de gjort.