Brothers in Arms är nog en skiva jag inte riktigt kan lyssna på.
Det är något som stör mig eller så är det bara jag som inte inser dess storhet.
Men jag får ta och ge den en chans lite längre fram.
Det är ju ändå en klassiker
Brothers in Arms är nog en skiva jag inte riktigt kan lyssna på.
Det är något som stör mig eller så är det bara jag som inte inser dess storhet.
Men jag får ta och ge den en chans lite längre fram.
Det är ju ändå en klassiker
Ja vad säger man. Låten brothers in arms är ju kopia på birds of paradise.
Dåligt!
Därför gillar jag david mer än mark.
Calling Elvis är en underskattad platta. Många låtar med skönt groove och Marks gudomliga känsla i gitarren. Har alltid gillat groovet i titelspåret med alla dessa variationer från trummisen. Låten är nog inte så typisk dire Straits men groovet står ut. När jag kollade upp vem dom satt bakom trummorna så föll allt på plats...
Sen är plattan rent tekniskt väldigt välgjord om man har förmån att lyssna på första utgåvan. De re-masters som släpps genom åren låter plattare.
Calling Elvis är en underskattad platta. Många låtar med skönt groove och Marks gudomliga känsla i gitarren. Har alltid gillat groovet i titelspåret med alla dessa variationer från trummisen. Låten är nog inte så typisk dire Straits men groovet står ut. När jag kollade upp vem dom satt bakom trummorna så föll allt på plats...
Sen är plattan rent tekniskt väldigt välgjord om man har förmån att lyssna på första utgåvan. De re-masters som släpps genom åren låter plattare.
Knopfler har en låtkatalog som få andra levande och aktiva artister att ösa ur. Ok för att man kan ha en annan musiksmak och inte gilla Dire Straits p.g.a. det. Men han är en enorm gitarrist och en fantastisk låtskrivare, att påstå annat är bara trams. Dessutom har han faktiskt blivit en skaplig sångare också med åren, hur nu det gått till. Hörs inte på de tidiga plattorna p.g.a. studiojobb, men gamla livespelningar är inte alltid sången riktigt bra.
Jag har ingen speciell favoritskiva, men väl favoriter från alla plattor. Även från de flesta av soloplattorna. Oftast är det inte de stora hitsen, så därför blir man extra lycklig när han kör någon eller några live. Typexempel från Dire Straits-tiden: Down to the waterline (första plattan), Where do you think you're going, Angel of mercy (Communique), Expresso love (Making movies), The man's to strong (Brothers in arms), Ticket to heaven (On every street)
Solo får jag väl medge att han blir lite för introvert och stillsam ibland i vissa låtar även för mig. Men de bästa låtarna står inte de bästa DS-låtarna efter i kvalitet.
Money For Nothing diggar jag verkligen. Det måste väl för övrigt vara den mest politiskt inkorrekta låt som fortfarande spelas på radio?
Sultans Of Swing är också bra såklart.
Walk Of Life är dock en bedrövligt usel låt. Låter som dansband.
Äntligen en som sätter ned foten på den skitlåten. Tack!
Jag såg Tributes och filmade lite. Sultans of swing låter bättre än originalet enligt mig: https://youtu.be/AWTlmQxR6eY
Jag tar mig friheten att svara.
De är bedrövligt tråkiga och med ingen image alls och med det ingen Rock n roll!
Som simple minds ungefär
De är 100 procent pure Rock n Roll!, fantastiska från början till slut (mmm kanske inte sista plattan är fantastisk men de andra fem är mer än fantastiska så det jämnar väl ut sig
Äntligen en som sätter ned foten på den skitlåten. Tack!
Jag såg Tributes och filmade lite. Sultans of swing låter bättre än originalet enligt mig: https://youtu.be/AWTlmQxR6eY
Walk of Life är ok men absolut svagast i hela diskografin, sorgligt att just den blev en av detta fabulösa bands största hittar
