Det känns verkligen som att polisen har lagt ner hela sin själ i arbetet med att hitta Tove:
”– Vi jobbade mer eller mindre dag och natt och ingen kunde släppa det. För varje dag som går blir det svårare och svårare på något sätt, säger han till radion.”
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Rr77qd/aftonbladet-direkt?pinnedEntry=998960
Uttalandet är från Richard Finndahl, chef för grova brott.
Att dom hittade henne var resultatet av ett ” gediget polisarbete”
Han säger att han kommer att komma ihåg den här dagen resten av sitt liv, till och med klockslag och datum.
Man förstår också att det hela är känslofyllt, då han
beskriver hur beskedet om att Tove hade hittats blev fyllt av många känslor. Något man innerst inne inte vill men ändå förstår att det är på det viset.
Det måste kännas fint för de anhöriga att polisen jobbat så dedikerat och att många människor har lagt mycket tid, känslor och kraft för att lösa det här.
Jag kan känna igen känslorna. Man förstår att det inte finns något hopp, man vet. Men när kroppen hittas blir man ändå chockad. Det blir så definitivt.
Ett liv som man nu vet aldrig kommer tillbaka.
Lika bra som det kan upplevas att polisen gör sitt allra bästa, måste det kännas hemskt för de anhöriga där det varit bristfällig eller slarvigt arbete.
