är ensamhet hos vuxna ett av våra största tabun?

Det där är bara trams. Du hänger med fel folk.
Finns gott om mycket lojala människor som man kan lita på.

Min fråga till dig är. Jag kan inte tolka dig på något annat sätt än att du är illojal och ljuger. För inte kan du väl inbilla dig att du är en av de sällsynta lojala och ärliga personerna på jorden?

Det finns något mycket osympatiskt och smått narcissistiskt i synsättet att människor generellt är skit men att man själv är en av de ytterst få bra människorna.

Samma här, inser att jag nog haft för ytliga vänner genom livet, det är rätt få man kan komma på djupet sådär och få givande samtal med som vuxen. Har kvar vissa vänner från barndomen och då var dom inte alls sådär slutna utan känslorna sprutade ut. Härligt!
Fattar inte att folk orkar umgås på det viset, sitta och snacka massa meningslös skit. Jag avstår.

Egentligen inte så konstigt när vi inte har ett sånt klimat. Skitväder större delen av året. Så fort det blir varmt lever svensken upp. Tror det är det som påverkat denna kultur. Sen har det gått i arv. Märker själv att jag blir mer och mer lik min mamma som inte vill umgås med en massa folk. Men håller med om att det ser ut precis så.
Våra gamlingar skulle nog mått mkt bättre att leva söderut.

Vet inte om andra ensamma, känner inga andra människor efter den ”isolering” min pappa och därefter min sambo lät mig ha. Vet bara att jag själv måste vara jädrans värdelös då jag inte har vänner.

Vill man inte längre vara ensam så lär man ta tag i det. Kan jämföras med övervikt. Fortsätter man häva i sig chips så blir man inte smal.

Ensamhet är man till själv 99% ansvarig för. Enbart en offerkofta beklagar sig och beskyller samhället för sin ensamhet.

Du utgick ifrån att vänner skulle falla ner i knät på dig bara? Kör du även någon trollformel eller är du för intellektuell för det?

Jag tror dels att ensamhet tagit nya former till följd av samhällsutvecklingen, tänk sekularisering, digitalisering, individualisering, ett döende föreningsliv, ökad geografisk rörlighet, växande storstäder, ökad grad av hemarbete osv.

Samtliga ovannämnda bidrar till minskad möjlighet till spontant socialt samspel eller möjlighet att finna andra med gemensamma intressen. Det här går givetvis att göra via nätet, men jag tror inte att det ger samma känsla av gemenskap och vänskap.

Internet har även bidragit med att vi ständigt matas med andras avsaknad av ensamhet. Det är glatt, glättigt och mysigt mest hela tiden. Vilket givetvis är en charad, ofta i syfte att få oss att köpa något. Möjligen är det detta som gör att vi inte vill exponera vår egen ensamhet.

Med det sagt tror jag att väldigt många känner ensamhet och tomhet idag. Att inte prata om det är paradoxalt så till vida att ingen då kan få vetskap om din ensamhet, eller för den delen bekräfta att den känner detsamma. Samtidigt torde det ligga inom ens eget ansvar att aktivt bidra till att minska ensamheten

Nog är det lite så att folk utgår ifrån att alla har en social cirkel etc. Vissa har hela livet varit för socialt efterblivna och/eller för kufiska för att ha några vänner och bekanta med undantag från den närmaste släkten. Det är ingenting man kan göra särskilt mycket åt men det verkar inte finnas så mycket acceptans för det. Riktiga eremiter är något helt annat och det väcker också starka känslor hos vissa..

Jag bor i småstad men inte uppvuxen här.
Som sagt så till stor del väljer jag att hålla mig för mig själv.
Men ibland blir det för mycket ensamhet.
Det är en balansgång det där för en människa som inte vill vara med vilka som helst, som lätt blir uttråkad eller överbelastad av skit omkring... 🤔

Jag utgick inte ifrån, ifrågasatte aldrig, trodde bara jag var värdelös under hela min uppväxt.
Fick inte ta hem skolkompisar för narc förälder och sen en narc sambo som inte heller lät mig vare sig ta hem eller gå hem till andra.
Det är känt att kvinnor ofta hittar partner i samma kategori som sin pappa då de inte vet at de kan få bättre.

Som utflugen många-många år senare så träffar jag folk som utnyttjar, har jag narc magnet?

Exempel: En arbetskollega som hade fogden efter sig, total utmätning, och skulle studera vidare, hade inte råd med all litteratur som skulle köpas. Denne visste jag hade den utbildningen och ville låna mina böcker. Skulle få tillbaka dom efter 2 års studier. Kollegan bjöd hem mig flera gånger för att gå husesyn i sin nya partners hus, skryta om hur de bodde. Kom aldrig hem till mig trots inbjudningar. Bodde bara typ 10 minuter bort.
Efter avslutade studier så fick jag alla böckerna i plastkassar vid min brevlåda!
Sen inte ett ljud!
Det är nu ca 5 år sen.

Ibland har man fler vänner än man tror, bara att dom håller sig på lite avstånd. Om inte annat så har du alltid gud, han älskar dig ovillkorligt och perfekt, hur värdelös du än uppfattar dig själv som.

Värdelösa på riktigt är män som isolerar och kontrollerar dig, väl medvetna om att dom inte skulle klara konkurrensen som annars uppstår...

Jag råkar känna till att världens bästa människa, den godaste, starkaste, intelligentaste och minst värdelösa av oss alla en gång i tiden var väldigt ensam. Hon hade ingen på samma nivå som sig själv att relatera till, bara massa människor som arbetade för henne och förväntade sig saker. Nu är hon aldrig ensam på det viset igen. Det beror inte på att hon är annorlunda nu än då, för hon var perfekt hela vägen. Alltså är det något annat det handlar om än ens personliga egenskaper

Men fy vad hemskt ! Måste säga att det känns rätt ovanligt att känna såpass många som tar livet av sig ändå!
Men dessa människor ingick ändå i nån sorts kompisgäng , såpass att du kände till deras situation? Det kanske stämmer det där de säger om självmord. Att det blir som epidemier

Ibland har jag känt mig lite sur på mig själv nästan att jag inte har det i mig att ta livet av mig.
Men hur pissigt jag än har det verkar det som överlevnadsinstinkten vinner.