är ensamhet hos vuxna ett av våra största tabun?

Få man göra dig sällskap ? Men jag gillar inte skumtomtar eller cola Zero.

Ohh juste, du vill ju vara ensam🙃

Gillar du Sprite och lakrits så kan det funka

Jag trodde först att du menade sprit

Jag gillar både Sprite och lakrits ,och ensamheten . Vi två hade kommit bra överens.

Sprit dricker jag inte. Med mig får man hålla sig nykter

Tabu är nog fel ord. Ensamhet kan se väldigt olika ut och upplevas/uppfattas olika. Är nog rätt normalt att inte vara alltför öppen med sin ensamhet, och är ju inte direkt samma sak som att vara bög och det andra du jämför med. Bög är inget du kan ändra på. Ensamhet kan ändras, och är ju ofta så att det skiftar under livets gång.

Jag tänker aldrig, och har aldrig tänkt, att det stinker något omkring ensamhet. Kan tänka nästan tvärtom, att det tyder på självständighet, och att många som måste ha någon att vara med, inte klarar sig själva och ibland knappt kan tänka själva.

Många verkar vara rädda för självständiga mänskor, och kanske är därför dom måste hålla dom på mentalt avstånd genom att anta att det är något fel på dom. Utan att alls veta någonting.

Alla är ensamma numera. Människor har dragit sig ifrån varandra pga den ökande brottsligheten och hur psykologiskt våldsamma människor blivit gentemot varann. Det står t.o.m. i bibeln "och när ondskan och laglösheten ökar överallt, kommer kärleken hos de flesta att kallna." -Matteusevangeliet 24:9-12,14

Så lilla vän, du är inte ensam om att vara ensam utan du har det bäst så i dessa tider. Söker man upp vänner blir man oftast förstörd känslomässigt, psykologiskt och ofta även materiellt så håll du dig för dig själv och hitta trevliga hobbier istället. Gå och simma, gå på bio, börja kampsport, res och se andra städer, anything men håll dig för fan borta från andra då människor av idag inte är riktigt kloka. Du har det bäst som det är. Uppskatta lugne och använd det till att göra intressanta grejer.

Många tror att ensamhet är något som främst drabbar äldre. Enligt en ny studie upplever dock nästan en fjärdedel av alla tonårsflickor ensamhet – vilket gör dem till den ensammaste gruppen i världen.

Dessa oroande resultat kommer från Commission on Social Connection (kommission om social kontakt), som utfördes av Världshälsoorganisationen (WHO) i ett försök att förstå den ensamhetsepidemi som drabbar människor runt om på planeten.

Har varit ensam i långa perioder av mitt liv och kan till viss del bekräfta att det tyvärr är så i många fall. Men mycket beror på hur du är och vad du utstrålar inför andra. Är du ensam och har dålig självkänsla och dåligt självförtroende, som jag hade, så är det också var du utstrålar och det gör att andra blir osäkra och inte vet om du är en människa som söker kontakt eller inte.

Sedan klagar många över att de är ensamma fast de egentligen inte är det, som ett sätt att få andra att tycka synd om dem. Hade en äldre kompis som yngre som alltid klagade över hur ensam han var och ingen hörde av sig till honom eller kom och hälsade på honom. Vid lite närmare granskning visade det sig att han hade MÅNGA som brydde sig om honom. Han fick bl.a. massor med samtal när han fyllde år och runt julafton, mycket mer än vad jag fick, och han hade vänner som jag inte visste om, som var mer nära vänner än vad jag var till honom.

Problemet låg i att han inte klarade att vara ensam ens en kortare tid. Han diagnosticerades sent med AD/HD och hade ett ständigt behov av stimulans och uppmärksamhet, och jag kan tänka mig att han nog kunde bli jobbig för folk att ha att göra med, varför han upplevde det som att folk kanske höll viss distans till honom.


Det funkar också så idag att vill du ha social kontakt med folk är det du som måste bryta isen och börja prata med dem. Folk ser sig själva som väldigt "upptagna" idag (trots att många mest bara är upptagna med sig själva). Jag själv har alltid varit en sådan som inte vill "störa folk i onödan", vilket är en delförklaring till varför jag varit så ensam i perioder. Man måste våga "störa" folk, annars får folk inte en rättvis bild och uppfattning av vem man är och vad man vill.

Men ja, det är stigmatiserat att vara "synligt" ensam idag. Folk har en tendens att automatiskt tro att en person som är mycket ensam är det något "galet" med. Denne kanske är socialt frånstötande eller har en udda, excentrisk eller t.o.m. psykopatisk personlighet, kanske är någon som folk inte kan lita på och att det är därför personen blivit ensam. Sen dömer ju folk rätt hårt efter utseendet med, även om de gärna säger att det inte spelar någon roll och att "man får vara den man är". Ett någorlunda snyggt och fräscht yttre så är hälften vunnet, kan man säga.