Katarina Bjärvall, författare till boken
En gravad hund - Det svenska språket i en mångkulturell vardag (2001), gjorde i boken ingen hemlighet att hon önskade en "attitydförändring" i "majoritetssamhället", kraven på "perfekt standardsvenska måste bort". Vidare en diskussion mellan några deltagare i ämnet:
Citat:
Magnus Karaveli talar om den svenska självbilden.
- Att vara svensk har ju hittills varit att vara det mest moderna i världen. Vi har haft en folkhemsnationalism; vi ansåg att vi var bättre än alla andra folk och skulle tala om för dem hur de skulle uppnå den moderna, det vill säga svenska, nivån. Men det där rasade i slutet av 80-talet. Många av de där problemen som har att göra med svensk självkänsla bottnar i något slags sökande efter något nytt att hänga upp identiteten på.
Citat:
Magnus Karaveli ser nu en ny sorts nationalism växa fram - IT-nationalismen.
Citat:
Framtiden då, undrar jag. Kommer bruten svenska att bli ett mer accepterat sätt att tala än idag? Kommer vi att få väderpresentatörer, integrationsministrar och svensklärare som bryter? Här går meningarna isär. Magnus Karaveli tror att det kommer att komma ganska snart, som ett utslag av politisk korrekthet.
- "Vi sätter dit den där Mohammed, han bryter ju så bra" - så kommer man att resonera.
De andra är mer tveksamma. Annick Sjögren tror att förändringarna kan komma men att det kan dröja tio år. Och det håller Christian Catomeris med om.