Fotbollspelare som försvann

Till utseendet påminner [Oliver Ekroth] litegrann om Johan Mjällby. Samma sorts kroppsbyggnad, samma blonda hår och samma skarpt markerade ansiktslinjer. Det blir lite lustigt, eftersom han använder just Mjällby som ett avskräckande exempel när han ska illustrera skillnaden mellan ett fotbollsklimat som lyft honom och ett annat som sänkt honom.

– När jag var i VSK hade jag Johan Mjällby som tränare. Och han fick mig att känna något som jag aldrig annars känt – han fick mig att tappa mitt självförtroende och tvivla på mig själv. Utan hybris så visste jag att jag egentligen var bäst i det laget, men han fick mig att tveka på ett sätt som gjorde att jag inte längre var det. Han hade väl tagit med sig någon sorts gammeldags brittiskt tänk, där man skulle skrika och trycka ner och bryta sönder – och den tränartypen är inte bra för fotbollen. Jag har helt absurda historier om vad han kunde göra och hur han kunde få människor att känna, och den upplevelsen har verkligen fått mig att värdesätta miljön här i Degerfors.

Reflexmässigt hade jag annars gissat att Johan Mjällby skulle vara din typ av tränare?

– Jag också. Som mittback trodde jag att jag skulle kunna lära mig hur mycket som helst av honom. Men han kan ingenting om fotboll. Eller han har i alla fall ingen pedagogik – han kan inte lära mig någonting. Jag tycker också att man ska vara seriös och ställa krav på varandra, men det är något annat än att bara skrika om hur dåliga alla är.

Läs mer: https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/7KKO89/vi-finns-vi-raknas-inte-bara-det--vi-ar-framtiden