Citat:
Ursprungligen postat av
Avel
Nån psykolog får förklara detta men jag inbillar mig att man låser sig i ren självbevarelsedrift.
Grejen blir ju, som man har sett, att när man har berättat en version som man blir motbevisad om, då behöver man ju ljga ihop en ny.
Själv känner jag att bara det skulle kännas närapå sjukligt jobbigt, men till sist blir ju det rent av pinsamt? Man måste ju förstå att ingen tror en.. att allt bara blir en parodi, om det nu inte var så allvarligt.
Och nu är de två, vilket ju kommer att leda till kommentarer från förhörsledarna; att inget stämmer.
Jag tror ändå at hur gärna man vill slippa bli fast, så klarar man inte av att sitta där och ljuga på detta sätt. Om man har något slags vanligt känsloliv?
Psykopater, de skäms ju inte så de räknar vi bort.
Jag tänker att det ska mycket till att klara av förhör och häktning... under så här lång tid, neka och vara skyldig vill säga.