Dumpen - Patrik Sjöberg & Sara Nilsson jagar män som vill utnyttja barn sexuellt

Så här är det: Dumpen åstadkommer ingenting av värde. Alls. Den har ingen som helst funktion som samhällsinsats mot övergrepp. Det enda den gör är att stimulera belöningssystemet hos alla oss som vill se sexförbrytare straffade. Och så samlar den in swishpengar, förstås – pengar som Sara Nilsson inte vill berätta hur de används. Den är som en perverterad version av en skvallertidning, rensopad från varje tillstymmelse till nyansering eller intellektuella resonemang.

Vid sidan av att helt ignorera forskning kring hur sexuella övergrepp mot barn faktiskt kan förebyggas (finns mycket att hitta om man googlar), ägnar sig sajten uteslutande åt sitt monomana fiskande och skränande efter ”gäddor” på olika parkeringsplatser. Det är en sorts psykisk splatterfilm som var och en som tänker efter inser är helt och hållet meningslös. Ingen enda människa blir ”räddad” eller ”botad” av detta. Men den smällfeta galten Flashback rapar förnöjt.

Dessutom hamrar Dumpen frenetiskt in budskapet att den som blivit utsatt som barn har fått sitt liv ödelagt för gott, utan återvändo. De lägger ut bilder på gravstenar tillhörande offer som tagit sina liv. Dessa bilder kan barn som går in på sajten, och som kanske själva är offer för övergrepp, se. Den enda slutsatsen blir: ”Mitt liv är också över.”

Om Sara Nilsson och Patrik Sjöberg månar så oerhört om barn kan de lämpligen i stället inskärpa att det går att må bra igen. För det gör det. Dumpens mantra om evigt sönderslagna liv är i sig ett slags övergrepp. Sara Nilsson och Patrik Sjöberg har ingen som helst rätt att deklarera att någons liv har blivit värdelöst. Det är Dumpen som, ur alla tänkbara perspektiv, är värdelös.