Citat:
Ursprungligen postat av
Fibonaccy
Nej, det anses (det är ett trauma för barn att omhändertas på riktigt) att barn så långt som möjligt ska stanna med föräldrarna och att socialtjänsten ska arbeta för att upprätthålla en god relation med föräldrarna. Det är först när de är farliga eller påverkade de nekas kontakt.
Nej barn far sämre av att känna sig helt oönskade. Jag hade absolut tagit hand bom barn om jag haft större lägenhet och sysselsättning och det är svårt att ta emot barn som mår dåligt. Därför borde utredningar även kretsa kring pedagogisk personlighet. Sedan missköter socialtjänsten allt från kontroller till att ge familjehem stöd och vägledning. Om du erkänner att barnet mår dåligt, blir du klandras när det är situationen och du själv kan sköta ansvaret perfekt vilket innebär att lögnare som döljer hur illa de uppträder och barn har det, framstår som bättre. Horribelt.
Barn ska bo i hem för att tryggas. Det är det mest normala samhället kan ge dem, att fråntas rätten till ett hem pga föräldrarna... Nej, hur går det för barnen som suttit på HVB hem eller sis? Dessutom visar forskningen att barn får hjärnskador och beteendestörningar av att inte få tillräckligt med omsorg. På barnhem kan i te en trygg famn garanteras, en eller tre med ansvar för 20-30 barn kan inte tillgodose behoven till skillnad från bra familjehem. Däremot ska det ske noggranna kontroller och barnen ska de lyssnas till. Jag har själv suttit i fosterhem som var rent sagt förjävligt och straffades utan att få mat medan socialtjänsten skällde ut mig som lögnare när jag berättade om hur de behandlat mig som tioåring. Tack och lov kom jag ifrån dem efter bara två månader men hade bott i ett perfekt hem innan där socialtjänsten istället inte accepterade att vi befann oss för att de inte var godkända fosterhem. Jag försökte begå självmord inte allt för långt efter det eftersom jag inte kunde undkomma min familj, skolan eller något i mitt liv. Mitt hat var gigantiskt i många år efteråt.
Det borde finnas en tråd där dåliga hem lades ut.
Nu är du här igen och säger emot, samtidigt som du håller med.
I en perfekt värld finns det snälla människor och bra familjhem. Men Sverige är inte ett perfekt land, trots att alla menar väl och har goda intentioner, politiskt och på myndigheter. Familjehem är lönsamma geschäft som likt det som pågår runt asylpolitiken, där det finns aktörer som suger ut systemet utan att prestera något av värde, för pengarna som tillhör oss medborgare. Det går inte längre att kontrollera och säkra kvalitén.
Yara hamnade hos släkten därför att det är bästa lösningen, i teorin. Men omgivningen var handfallen. Man kan inte kritisera folk utan en rasiststämpel, eller riskera som personal på en skola att bli anklagad för att man inte förstår andra kulturer.
När jag nämner barnhem är det inget negativt om man vet hur en sådan institution kan bedrivas. Om man släpper socialistiskt tänk, och ser på internatskolor England kan det vara jobbigt att vara utan föräldrar men de barnen kompenseras rikligt senare i livet. De får vänner för livet och en samhörighet där deras utbildning och kamratskap gynnar dem hela arbetslivet. Där familj och barn kan anknytas utan våld och svält, religiös påverkan och allt annat muslimerna har emot när barn omhändertas. Vi hade många sådana skolor förr i Sverige, men nu är det endast en kvar. Jag har själv gått på internat och har bara bra minnen. Skolorna stängdes av sossarna för att de var orättvisa, och inte för att de var dåliga.
Du skriver om dina egna erfarenheter, utan att fundera över om ditt liv inte hade varit bättre med andra barn, en ansvarig vuxen för varje grupp barn som nattar alla, med en kvällssaga och småprat. Med duktiga och engagerade lärare i stället för att en massa slödder som ska tjäna pengar på andra människors olycka. Där det ska noteras i en utredning att alla inblandade människor i Yaras öde inte kunde rädda henne. Men det är aldrig slutsatsen när en utredning kolligialt ska rädda någon ansvarigs skinn.