Citat:
Ursprungligen postat av
ProfessionalOnly
Snacka om priviligierat arbete. Jag har ännu inte jobbat någonstans där jag fräckt lallar om min personliga övertygelse eller tro och gråtit över att jag inte får igenom det hos mina chefer. De flesta av oss andra får "nöja" oss med att vi har ett jobb vi tycker om men måste lämna våra personliga åsikter hemma. Det som gör mig förvånad är att dessa människor ofta har invandrarbakgrund och har inte ens ett uns av tacksamhet av vårt land som ger dom plats, de måste hela tiden ha mer, att leva i frihet med ett skattefinansierat arbete är inte längre tillräckligt. Varför ens bo kvar i Sverige om det är så jävligt att man nu måste lyssna och följa regler med en ny chef. Egentligen vill jag skrika "håll käften och var nöjda, annars åk för fan hem, ingen vill ha er här". Ingen.
En vän av ordning kan ju också fråga sig hur dessa människor egentligen har skött sitt arbete under tiden som varit.
Har de avslagit ansökningar då lagen har krävt det eller har de gått på sina känslor och beviljat personers ansökningar bara för att vara snälla och goda?
Har de kanske bjudit på lite skattebetalda grejor hit och dit till de stackars männen som tagit sig hit från tredje världen?
Åtminstone vän av ordning känner verkligen ingen som helst tillit till dessa myndigheter något mera. Snarare ett starkt obehag.
Den som tidigare kanske tvekat om att det sitter en massa aktivister ute på myndigheter och department kan sluta med det nu. Här är ett ypperligt bevis för just det.