Världsordningen - dåtid, nutid, framtid

Top Eastern & Western Jews in lockstep - Kissinger & Dugin

Dugin:

Kabbalah tradition is the greatest achievement of the human spirit.

...there will always be a place for Jewish Orientalism in the ranks of the
builders of the Great Eurasian Empire, the Last Empire




Dugin’s geopolitical ideology of Neo-Eurasianism is a product of the Chabad-Moshiach plan & the fulfillment of Talmud.
Dugin’s Kabbalist friend Avigdor Eskin:

"Eurasianism fully integrates the messianism of the Zionist movement, in connection with the piece of the continent, given by the Creator - Israel. It is reflected in the Jewish prophets & the laws of Talmud"




Dugin and Kissinger working toward the scheme of a ‘multipolar’ world order:

Kissinger:

In a speech in February at the Gorchakov Foundation in Moscow, Kissinger used language familiar to Dugin:

“In the emerging MULTIPOLAR order, Russia should be perceived as an essential element of any new global equilibrium, not primarily as a threat to the United States.”

Cumhuriyet described as "the most important independent public interest newspaper in contemporary Turkey" noted:

8. The "unipolar model of the economy" will be replaced by the "multipolar model". The institutions of the old liberal order, such as the single currency (dollar), the single bank (World Bank), the single financial institution (IMF), the single banking system (SWIFT), will change as the weight of new centers increases in these institutions, with new centers created alternatives to these institutions. (In fact, alternatives have already begun to emerge, such as the currency basket and the Asian Infrastructure Investment Bank)

KGB-Jew Kissinger pushing the Asian Infrastructure Investment Bank:

"China's Belt and Road Initiative, in seeking to connect China to Central Asia and eventually to Europe will have the practical significance of shifting the world's centre of gravity from the Atlantic to the Pacific and will involve the cultures of Eurasia, each of whom will have to decide what relationship to this region they will seek, and so will the United States. This is why many of us urged the United States to join the Asian Infrastructure Investment Bank when it was proposed by China.”

Dugin:

Alexandr Dugin in Argentina:

"Nothing can stop the transition to a multipolar world"






On the annexation of Crimea by the ‘Russian Federation’:

Kissinger:

In December 2016, Kissinger advised Trump to accept “Crimea as a part of Russia”

Dugin:

Putin’s Playbook: Dugin’s Foundations of Geopolitics:

“A single book, written in 1997, signalled every significant foreign policy move of the Russian Federation over the following two decades. The United States, Europe, and every nation intertwined with Russia failed to see the signs. From the annexation of Crimea to Britain’s exit from the European Union, the grand strategy laid out in Aleksandr Dugin’s Foundation of Geopolitics: The Geopolitical Future of Russia has unfolded beautifully in a disastrous manner for the western rules-based international order.”

The 4th Political Theory: Russia, Putin and Dugin:

“Dugin led a Turkish delegation, including a relative of Erdogan, to the Crimea after the Russian annexation giving that act some international credibility."

Notably, CHABAD Rabbi Berel Lazar cheered the annexation.






Russo-Ukrainian War:

Kissinger:

Article: Kissinger’s Stance on Concessions over Ukraine Comes as No Surprise

Henry Kissinger is one of the most well-known figures in U.S. foreign policy. Recently he delved into geopolitics once again, citing an appeasement strategy to satisfy the Kremlin in order to “save” Ukraine.

Henry Kissinger told the World Economic Forum held in Davos, Switzerland that Ukraine should give Russia territory to try to find a peace deal & later said Russia's interests must be respected when Ukraine fighting stops.

Report on Kissinger - August 14, 2022

“Kissinger also said that he still anticipates Kyiv to cede territory as part of the solution to the Ukraine-Russia conflict.”




The former US secretary of state Henry Kissinger (pictured on the screen) told the global elite that Ukraine should give Russia territory within the next two months and accept terms that fail to meet their current war aims

Dugin:

Alexander Dugin On Ukraine War:

“Speaking about the war in Ukraine, Dugin said that relations with the West are not ending due to the conflict, but are actually "just beginning," since the West will now take Russia seriously, will respect it as a "pole" in a "multipolar world," and will no longer impose its own interests and values on Russia.”

National Review (article) - 5th paragraph

“For years Dugin has openly supported the division and colonization of Ukraine.”






Both connected and supported by CHABAD (The top Jewish power of our day):

Kissinger:

According to this Jew, the Kissingers and the Kushners met each other at the Long Island CHABAD House.

CHABAD Jew Kushner with the CHABAD Rebbe

2017: CHABAD Rabbi Eisenbach delivers matzah to neighbors Nancy & Henry Kissinger.

Jewish website noting how Mrs. Kissinger thanked CHABAD for REVIVING JUDAISM in the area. She said that she receives current information about Chabad from the local shluchim Rabbi Yossi.

CHABAD Website:

“CHABAD Rabbi Shemtov reached out to Henry Kissinger…”

Park Avenue Synagogue:

“Facilitating our return to Judaism is why, in the coming weeks, months and years, we will transform what happens here on Friday nights and Saturday mornings. Beginning on Friday night October 4 when Henry Kissinger speaks, you will see the start of a new model of a Friday night service.”

Park Avenue Synagogue supports Chabad.

Dugin:

Dugin 2001:

“I am grateful to the Administration of the President of the Russian Federation, personally to Metropolitan Kirill, and Talgat-Khazrat Tujutdin, the Federation of Jewish Organizations of Russia and personally Chief (Chabad) Rabbi Berl Lazar for all possible assistance and support provided by all of them in the creation of Eurasia"

Founding congress of OPOD "EURASIA"

Eurasian movement meeting in 2001:

“(CHABAD) Rabbi Avrom Shmulevich, representing at the press conference the leader of the hassidic (Chabad) Jews, Berel Lazar, reported that the participation of the Jewish population of Russia* in the “Eurasia” movement is explained by the strengthening of the relations between Russia and Israel and by the fact that the idea of Eurasianism finds active support in Israeli society. In Shmulevich’s opinion, Eurasianism gives the possibility of preserving for all peoples, including Jews, their identity. “Jews living in Russia want for it to be a strong and free country,” he concluded.

In Rabbi Shmulevich’s opinion, for whom “western democratic ideology that levels out national distinctives is unacceptable,” the principle of Eurasianism is the most rational. “It gives the possibility of existing without denying one’s own principles,” the rabbi noted. “Now the experience of the ancient Mongol empire and the KHAZAR KHAGNATE should be recalled.”

*Note: Judaism/Jewry in Russia is controlled by Chabad.

“Chabad is the power, the leader & the center of Russian Jewry.”


https://joshf731.substack.com/p/top-eastern-and-western-jews-in-lockstep

Avigdor Eskin. Genombrott i eurasianismen

Besvikna över det monotona skådespelet i liberalismens monotona sändningar försöker de förgäves hålla jämna steg med förändringstakten i världsordningen. Av särskild betydelse är förmågan att fånga de konvexa tecknen som dyker upp från "världsisbergets" kropp på dagar då dess topp är höljd i slöjan av krokiga mondialismpropagandister.

I årtionden har mondialismens liberala oligarki hamrat in i våra huvuden idén om den ansiktslösa och själlösa globalismens oundviklighet. Härolder av ideologins slut inför en atmosfär av hopplöshet som fanns i Sovjetunionen under åren av "stagnation". De säger att detta system kommer att överleva inte bara 1984 utan också 2084.

Så människor är besatta av tanklöshet och lydnad mot kraften i den nya världsdiktaturen.

Undervattensströmmen i den "illiberala Golfströmmen" bryter dock igenom sprickorna i den yttre delen av världens isberg. Existensparadigmet som införts av Washington ersätts av nya trender i olika delar av världen.

En av de länkar som börjar tyngas ner av den "nya världsordningens" bojor blir oundvikligen Israel med en del av den judiska diasporan i solidaritet med den. Det var där som kokningen av konfrontationen nådde en kritisk punkt. Den judiska staten står inför ett val mellan den katastrofala förlusten av självständighet i globalismens grepp och genombrottet för den messianska passionsstyrkan, som sändes av Israels profeter.

Yttre faktorer av tryck på Israel i form av en palestinsk revolt och hot från arabländer bidrar till traditionalismens uppvaknande, och befrielse från amerikanska kulturella och politiska diktat blir i detta sammanhang en fråga om överlevnad i sig.

De tecken på överhängande förändring som har dykt upp inkluderar två tredjedelar av de rysktalande israelernas röst på Ariel Sharon i Israels senaste val och avgången av Vladimir Gusinsky, ordförande för den ryska judiska kongressen.

Vi noterar ryska judars ställning i Israel och i Ryssland själv, eftersom det är genom dem som det ryska folket bildar sin inställning till Israel idag. Därför bör varje strategi för att bygga relationer mellan den judiska staten och Ryssland ta hänsyn till rysktalande israeler som den viktigaste faktorn.

Att rösta på Ariel Sharon kommer sannolikt inte att ge de förväntade resultaten. Det finns anledning att tro att denna enastående befälhavare från det tjugonde århundradet inte kommer att våga ändra Israels geopolitiska koncept. Men det som är viktigt för oss är det faktum att trots ansträngningarna från internationella medier och Baraks agitatorer (som var rädda för krig) röstade två tredjedelar av de infödda i Sovjetunionen mot den "fredsprocess" som Clinton och Albrights införde Israel, mot den "nya världsordningen". De uttryckte en misstroendeomröstning mot den fortsatta amerikaniseringen av Israel.

Kanske kommer Sharon senare att följa Washingtons exempel. Men under perioden före valet framställdes han aktivt av amerikanerna och deras hantlangare i Israel som en tuff och orubblig "hök". Under många år var den israeliska generalen en oönskad person för USA (i synnerhet fördömde han skarpt bombningen av Serbien och sa att "idag bombar de Serbien, och imorgon kommer de att bomba
Israel om han visar olydnad"). Under dessa omständigheter är Sharons seger mycket mer än bara Sharons seger ...

Gusinskys borttagning är också en milstolpe händelse. Det har länge blivit en symbol för orientering mot USA, har blivit globalismens lokomotiv genom sitt nätverk av media. Han stödde Rabin med Peres och hjälpte sedan Barak att vinna valet 1999.

Därför förkroppsligar Gusinskys avgång från Rysslands judiska liv de väsentliga förändringar som redan har kommit till uttryck i FJOR: s fasta pro-ryska ställning, som konkurrerar med REC. Nya trender kan tvinga ledarna för judiska organisationer i Ryssland att överge orienteringen till västerländska värderingar som har varit moderna sedan början av perestrojka. I detta sammanhang är Gusinskys avgång mer än Gusinskys ...

I många årtionden har vi plågats av en rysk-judisk symbios, från vilken vi inte kan avfärda och isolera oss. Det gångna århundradet var det mest tragiska, men också det mest hoppfulla i all ny historia.

De två folkens lidanden och försakelser är sammanflätade, de har kommit i kontakt i ett kraftfullt uppsving och nu ser de på varandra i svåra dagar av kris och tidlöshet.

Båda folken gick igenom skärningen av sina rötter för den sekulära kommunistiska messianismens skull, för vilken de betalade miljontals uppoffringar. Båda lyckades resa sig från vraket: Ryssland förvandlas till en världsmakt efter historiens mest mardrömslika krig, och judarna bygger Israel, efter att ha gått igenom de mest fruktansvärda folkmord, kända för mänskligheten. Och nu upplever båda länderna, infekterade med aids i den liberala demokratin, en djup kris framför våra ögon och hotar var och en av dem med döden.

Det är ingen slump att vi befinner oss i ett så liknande tillstånd i en tid då tidigare avgudar kollapsade och den utbredda förväntan på ett andligt genombrott. Men till denna dag har det inte funnits några författare, historiker, spiritualister som kan täcka den verkligt universella skalan av vår sammanflätade, för att avslöja dess metafysiska väsen. Alla försök att förstå har hittills reducerats till en diskussion om vissa aspekter av detta mäktiga drama, eller till och med till politiskt korrekt kritik och apologetik.

Insikt i essensen kommer att avslöja många blödande sår, röra vid alla våra nervändar. Men det är så sanningen finns...

Den judiska visionen om ömsesidig förvirring och plåga börjar med förverkligandet av det skadliga i att skära av rötterna. Det är inte lätt för en rysk person att förstå det konstiga i vår vision om förra seklets historiska handling. Vi börjar självutvärderingen med att hävda rätten till autenticitet endast för de medmänniskor som är trogna Torahs lagar och det historiska uppdraget att återfödas i Sion. Det märkliga är att vi omedelbart utmanar rätten till autenticitet för nästan alla judar som agerar i symbios...

Den välkända israeliska historikern, rabbin Avraham Shmulevich delade med mig överraskningen av broderlig godmodighet, som åtföljde hans senaste tal i Ryssland. Detta kan tyckas konstigt, men det är ett faktum: judendomens autentiska position, kristalliserad till ett geopolitiskt koncept, orsakar inte bara fientlighet och irritation i Ryssland idag - det uppfattas som något efterlängtat. Det ursprungliga och "grå" verkar vara en extravagant innovation i en tid av liberal assimilering och en kultur av masstänkande.

Ömsesidiga klagomål, ofta av karaktären av en undermålig myt ("pogromer", "judiskt bidrag" till revolutionen, etc.) måste noggrant undersökas och förklaras. Men vår huvuduppgift är fortfarande att studera inte vad som delar oss, utan en gemensam väg till framtiden.

Det är nödvändigt att övervinna missförståndet om den judiska världsöversikten i sin autentiska form, som är karakteristisk även för ganska respektabla, andligt avancerade och intellektuellt ärliga ryska tankehärskare. Sedan ser de Israel som en kosmopolitisk nomad – en grogrund för mondialist och liberal röta. Det drar ur Bibeln och Talmud etnocentrismen av Guds utvaldhet och citeras ur sitt sammanhang som en grund för stolt isolering. Du är förvånad över de många krokiga speglarna som placeras runt oss. Syntesen av hela Torahs undervisning i Vilna Gaons skrifter, höjderna av Ari-Rabbi Yitzchak Lurias andliga asketism, verk av andra judiska helgon, som utgör ryggraden i Israels autentiska tanke, är inte alls representerade i den materiella diskussionen om den rysk-judiska symbiosen.

Men kommer vi inte att synda mot sanningen genom att lägga all skuld för missförståndet enbart på den ryska sidan? Låt oss titta närmare på oss själva och undra om vi kunde ha väntat på något annat.

Judiska författare, som det var, "ligger på ytan", tillhör kohorten av de assimilerade och är helt oengagerade i kunskap. Och om någon försöker vädja till ryssarna av någon kunnig, så brukar allt koka ner till ableached apologetik i en anda av politisk korrekthet. Som om messiansk undervisning har något att göra med västerländsk abstrakt "humanism"!

Människor känner sig falska när de presenterar dem för idén om Israels utvaldhet i form av en förenklad teori om rasism, men de kommer inte heller att acceptera självbelåtna försäkringar om att judar inte ser det unika i Israels uppdrag och inte själva tror på den speciella uppgift som profeterna och de heliga har anförtrott dem. Samtidigt är misstro mot ett speciellt uppdrag den uppriktiga positionen för programföretagen själva (som regel assimilerade judar). Människor "luktar i tarmen" att något viktigt gömmer sig för dem. Därav den generade mytologin, "vävd" från försök att ge en ovänlig förklaring till det okända.

Under tiden, för att bygga en ny grund för rysk-judiska relationer, finns det idag alla historiska förutsättningar, det finns också en vilja att acceptera de nya nyheterna från Sion. Om det naturligtvis blir , den här nyheten.

De föråldrade paradigmen i en tid av försvinnande och omvandling av den liberala demokratin till ett hot mot Israels fortsatta existens kräver ett nytt tillvägagångssätt. Alexander Dugin skrev om Ryssland att det antingen kunde vara stort eller inte alls. Detsamma gäller Israel.

Allt som skapats i det heliga landet är nu hotat. Och detta är med militär makt och teknisk utveckling, vilket gör att den judiska staten inte kan vara en smalnande amerikansk satellit inom sina gränser. Förlusten av den passionerade andan hotar oss idag med absolut förlust. Terror och hot från utsidan är bara yttre manifestationer av inre entropi.

Att Sharon vann det senaste presidentvalet kanske inte löser någonting på egen hand. Men hans val är ett säkert tecken på bristande vilja till förändring. Överallt finns tecken på begär efter det andliga. Hundratusentals israeler har förändrat den sekulära amerikanska livsstilen till den traditionella judiska livsstilen under det senaste decenniet.

Och det faktum att denna trend inte återspeglar återupplivandet av de israeliska medierna på något sätt ökar bara klyftan mellan den styrande proamerikanska lobbyn i Israel och folket. Är det för att ingen israelisk regering har levt för att se slutet på mandatperioden under de senaste tio åren?

Från år till år växer traditionalisternas makt å ena sidan och rysktalande föreningar å andra sidan. Dessa krafter är främmande för den härskande eliten. Religiösa partier, även om de anpassar sig till systemet, har en djup motvilja mot den nya sekulära ordningen i alla dess manifestationer. Och rysktalande israeler är uppvuxna på Rysslands kultur och förblir stolt engagerade i den och inser sin överlägsenhet i jämförelse med amerikansk vildhet.

Både traditionalister och ryska israeler motsätter sig aktivt införandet av globalismens diktat i vår region genom "fredsprocessen". Clintons "i utbyte mot fred" landglöd förvandlades till en allvarlig sjukdom. De senaste månadernas händelser handlar inte bara om att avslöja Arafats onda avsikter, utan om kollapsen av hela konceptet. Om Sharon försöker behandla sjukdomen med aspirin, kommer hans regering att vara "tillfällig". Hans meriter på slagfältet tidigare kommer inte att rädda honom.

Villkoret för Israels överlevnad är att ersätta liberala diktat med en eurasisk ideokrati med en autentisk judisk fyllning.

Den liberala demokratins avgång från den politiska scenen efter fascism och kommunism verkar nu oundviklig för många. Även amerikanismens välkända ideolog, Samuel Huntington, förväntar sig betydande motstånd mot amerikansk hegemoni. Jag anser att uppdraget att vara förtruppen för sådant motstånd ligger hos Israel och Ryssland.

Det är svårt att föreställa sig en viktigare och ädlare uppgift idag. Låt oss ta Solzjenitsyns Brev till ledarna och skriva om det genom att analysera den liberala demokratins kollaps, inte den redan ruttna liberalismen. Du kommer att se hur kraftfullt ett sådant eurasiskt manifest kommer att vara. Det bör läggas på bordet av härskarna i Ryssland och Israel samtidigt.

Den messianska passionaritet som härrör från Sion bör fånga majoriteten av ryska judar och "skaka" de liberala grunderna för judisk existens i USA. Detta kommer oundvikligen att påverka faktorn för kulturellt isolerade judiska traditionalister som bor i Amerika. Dessa människor kommer att vända sig till Israel i ett ögonblick av prövning, till och med på bekostnad av konflikten med deras bosättningsland. Rysslands kontinentala kejserliga orientering istället för assimilering kommer att erbjuda ryska judar en orientering mot Israel.

Eurasianismens ideologi kommer att göra det möjligt för företrädare för alla traditioner att hävda sig utan förödmjukande kompromisser och bjuda in dem att förverkliga sig inom ramen för de territorier de historiskt ockuperar.

Den sionistiska rörelsens messianism som antipod för assimilering av den "stora blandningen" (Erev Rav) är helt integrerad i detta koncept. Den autentiska judiska idén om "ljus till nationerna" är inte att vandra för att få inflytande i ett främmande land, utan i samband med en bit av kontinenten som ges av Skaparen - Israels land. Det återspeglas i de hebreiska profeternas ord, i Talmuds lagar och i skrifterna från Israels heliga i alla tider. Att flytta runt planeten enligt den atlantiska modellen är ett straff, men inte ett ideal. Sedan exiltiden har upphört finns det inte mer utrymme ens för diskussion om denna fråga.

Zionocentrism löser automatiskt alla smärtsamma problem med den rysk-judiska symbiosen. För konstruktiv interaktion är det också nödvändigt att utveckla en ny gemensam geopolitisk strategi, som bygger på marktrender bland båda folken.

Detta är en hittills okänd innovation. Det hade inte gått i uppfyllelse i dag om det inte hade funnits någon mark under fötterna på varje sida. Det finns också en vanlig typ av wahhabiter i Tjetjenien och Hamas i Mellanöstern. Och viktigast av allt, den "nya världsordningen", som förstör all identitet...

Israelernas vilja i valet är en utmaning för Putins Ryssland att inte missa chansen att slå ut Israel ur den liberala demokratiska internationalens kedjor. Om Kreml har för avsikt att bli en internationell aktör igen, har det fått en chans att inte väva mer i svansen av Washington, införa en "fredsprocess", utan styras av sina egna intressen och förlita sig på motståndskrafterna mot mondialism i Israel. Och vi bör börja med en aktiv dialog med en miljon rysktalande israeler, av vilka de flesta, i enlighet med gällande lagstiftning, är ryska medborgare.

Den nya vågen från Israel kommer omedelbart att påverka judar i Ryssland. Efter Gusinskys avgång kommer det inte att finnas några mer aktiva och inflytelserika motståndare till den nya strategin. Bushadministrationens fientlighet mot Israel kan i sin tur spela en positiv roll här.

Alla fakta och underströmmar leder oss till tanken på oundvikligheten av den föreslagna svängen. Vi hindras bara av torpor – en följd av feghet – vanan att "gå med strömmen" och belastas av en känsla av hopplöshet inför den eteriska jätten. Det är dags att visa viljan och bli historiens skapare, inte dess passiva subjekt.

Tiden arbetar emot oss så länge vi är i tvekan och obeslutsamhet. Men här står vi inför en stor utmaning. Och vem vet om det inte var för denna stora stunds skull som universums Skapare förde samman ryssar och judar för att föra samman ryssarna med människosläktets Skapare över ormen som jagade honom?..

Alexander Dugin. Dömt Israel

Konspiration mot Israel

Under Natos aggression mot Serbien den våren framkom en mycket märklig trend i den internationella politiken: den israeliska staten, alltid extremt lojal mot USA och dess strategier, tog Natos operation mycket kritiskt, och vissa tjänstemän (Israels utrikesminister Ariel Sharon, och till och med, i mildare form, den dåvarande premiärministern Netanyahu) tillät sig att rikta hård kritik mot Washington.

Det handlade inte bara om enskilda politikers irritation eller position – milda spänningar har uppstått mellan USA och Israel tidigare. Den här gången gjorde sig för första gången en mycket djup och tidigare noggrant dold tendens känd: en betydande allvarlig motsättning mellan den judiska världens långtgående civilisationsmål och de mondialistprojekten för en aktiv "ny världsordning" sponsrad av Amerika efter Moskvas nederlag i det kalla kriget.

Den antiamerikanism som har uppstått i Israel handlar om att hävda en outplånlig motsättning mellan det kosmopolitiska ateistiska liberala idealet om "en värld" utan nationer och religioner, utan stater och nationella separata kulturer, och det sionistiska idealet om en nationell religiös israelisk stat som bevarar sin identitet och unikhet inför resten av världens folk.

Detta ämne har diskuterats i Israel av ett brett offentligt spektrum, från moderata och sekulära sionister till extrema ortodoxa. Det är betydelsefullt att även sådana extrema konspirationsteoretiker som Barry Hamish, en israelisk publicist, som på våren hävdar "att USA, Bilderbergklubben, trilaterala kommissionen och CFR, ledda av Illuminati-satanisterna, satte sig uppgiften att upprätta en världsregering av kosmopolitiska oligarker och offra den israeliska staten till sina vansinniga planer."

Således mötte världsregeringens konspiratoriska avslöjanden, som är karakteristiska för högerextrema amerikanska och europeiska politiska grupper, ett brett stöd i Israel. Rabbi Athelmans auktoritet, högt respekterad i fundamentalistiska kretsar i Israel, stödde sanningshalten i Hamishs konspirationsavslöjanden: avhandlingen att USA, under sken av stöd, kläckte planer på att förstöra den judiska staten började få fart.

Det är signifikativt att Natos mattbombning av suveräna Serbien uppfattades av många politiskt aktiva israeler som ett illavarslande tecken ... På frågan "vem är nästa?" svarade många "Jerusalem" med skräck och förargelse.

Sionismens rödbruna rötter

Låt oss komma ihåg ett faktum som har glömts bort i dag: grunden för den israeliska staten var inte ovillkorliga västerlänningar och anhängare av den anglosaxiska liberalkapitalistiska livsstilen. Tvärtom erövrades detta tillstånd och skapades av "rödbruna", invandrare främst från den östeuropeiska miljön. Politiskt var den sionistiska rörelsen en mångfaldig kombination av en betydande socialist, till och med kommunistisk, ett element som är genetiskt relaterat till den ryska revolutionen, med en nationell fundamentalistisk komponent, som i allmänhet upprepar strukturen hos europeiska fascistiska regimer.

Låt mig påminna er om att även i nazistiska Tyskland förbjöds de fascistiserade avdelningarna i den tyska Beitar först 1937 (samtidigt besegrades de viktigaste nationella revolutionära tyska organisationerna och ariosofiska logerna), och fram till den tiden fick de stolt marschera genom tyska städer under utvecklande flaggor med Magendovids. Det var tack vare den betydande socialistiska eurasiska faktorn i det israeliska samhället att detta tillstånd erkändes av Stalin: han trodde att detta land skulle kunna utföra funktionen av Sovjetunionens strategiska bas i den komplexa Mellanösternregionen.

Men historien bestämde något annat, och på grund av ett antal omständigheter (och inte utan det aktiva och framgångsrika deltagandet av de angelsaxiska specialtjänsterna) började den proamerikanska, liberalkapitalistiska linjen snart vinna i det nybildade Israel. Förbindelserna med Sovjetunionen avbröts, och själva begreppen "sionism", "Israel", "Mossad" blev synonymt med hjälpstrukturen i amerikansk Nato-geopolitik.

Men ändå, under denna period, existerade liberal-amerikanistiska och autoktona "rödbruna" tendenser i Israel. Denna dualism kan spåras även i det faktum att det finns två emigrationsbyråer på "aliyah", ibland öppet motstridiga med varandra - den israeliska Sokhnut och den amerikanska HYASS.

Om genom Sokhnut emigranter från andra länder (och särskilt från Sovjetunionen) implanterades i ett strikt, patriotiskt och ganska militariserat israeliskt samhälle, blev kolonister i en riskabel position, stod judar genom HIASS upp för tjänsten inte av deras "mystiska hemland", utan av personliga själviska intressen, vilket gav kunskap och styrka till den kosmopolitiska och sekulära amerikanska staten.

Så antiamerikanska, antiliberala-kosmopolitiska tendenser kan spåras i själva grunden för staten Israel.

Men vad är orsaken till deras nya uppvaknande?

Jerusalem: Under huven på en "världsregering"

Denna anledning är att de alarmerande varningarna från konspirationsteoretiker om planer på att skapa en "världsregering" visade sig vara helt tillförlitliga.

Efter "Sovjetlägrets" sammanbrott kom de preliminära formerna av denna olagliga planetariska kropp, som inte tar hänsyn till några andra omständigheter än de materiella och politiska intressena hos den oligarkiska kapitalistiska eliten i väst, uppriktigt sagt i framkant av världspolitiken i form av samma Bilderberg, CFR och Trilaterala kommissionen. Och när de globalistiska projekten i dessa atlantiska grupper upphörde att hindras av Warszawapaktens mäktiga block, började mondialisterna aktivt förverkliga sitt planetariska "ideal".

Israel har upphört att vara en strategiskt viktig punkt i bältet av den (i allmänhet pro-sovjetiska) arabiska islamiska närvaron, vilket innebär att dess ovillkorliga stöd var inte längre en prioritet. Och vid Bilderbergklubbens möte i juni 1999 fattade den mondialistiska eliten det slutliga beslutet om erkännandet av den palestinska staten.

Detta är nödvändigt för att Förenta staterna ska kunna dra in det islamiska bältet i sin omloppsbana, försvaga fundamentalisternas ställning med en pro-iransk och antiamerikansk inriktning, samt för att ytterligare pressa (genom fredliga och lojala mot de västislamiska folken) på det eurasiska Ryssland, som på grund av sin geopolitiska omfattning och strategiska potential fortfarande utgör ett betydande hot mot väst.

Ett sådant beslut, som alla beslut av "världsregeringen", är mycket allvarligt, eftersom det är från denna instans att alla de viktigaste strategiska initiativen kommer, senare översatta till handlingar av internationell rätt, utkast till konventioner eller deklarationer.

För den traditionalistiska delen av det israeliska samhället, för de ortodoxa, socialisterna, med ett ord, för alla Israels "rödbruna" innebär ett sådant beslut en fullständig kollaps av både religiösa och sekulära ambitioner. Att befinna sig ensamma i en fientlig arabisk miljö, med "Jerusalem-problemet", konfliktzoner, islamisk terrorism och med ytterligare utsikter till fullständig absorption av den opersonliga kosmopolitiska kvantitativa massan av den "en värld" (med sin surrogat MTV-kultur och McDonald's), kunde judar, levande medvetna om sin identitet, inte låta bli att falla i skräck.

Vad de såg som pålitligt stöd förvandlades till en subtil form av ockupation och kolonisering.

Och många ögon vände sig till andra polen, till Moskva, till Ryssland-Eurasien. Historiskt minne kom till liv, de första anteckningarna av ånger hördes för det stora bidrag som judarna gjorde till Sovjetunionens sammanbrott, till Nato-västens tvetydiga triumf.

För första gången togs detta ämne upp under ett besök i Moskva våren 1999 (omedelbart före starten av Natos aggression mot Jugoslavien) av Israels premiärminister Netanyahu under sitt möte med Primakov. Men det var bara det första ackordet. En mycket viktig detalj: det var våren 1999 som den europeiska (mer allmänt västerländska) pressen började tillämpa samma epitet på den israeliska extremhögern, fundamentalistiska rörelser som på den europeiska extremhögern - "fanatiker", "integrister", "extremister" etc. Termerna "fascism", "chauvinism", "rasism" eller jämförelser med Le Pens "Nationella fronten" som dittills var strängt förbjudna fick rätt till massmedieliv.

"Världsregeringens" beslut diskuteras inte – de genomförs. Under en större geopolitisk strategi för mondialism offras mindre detaljer förr eller senare.

"Norr, norr, norr..."

Av ovanstående fakta och resonemang bör man inte dra förhastade slutsatser: att hela Israel hädanefter kommer att omorientera sig från USA till Ryssland-Eurasien, som om alla judar i den ryska eliten på ett ögonblick kommer att överge den som har blivit – tyvärr! — den vanliga subversiva och antinationella funktionen för dem, de kommer att överge sin atlantiska inriktning och bygga en kraftfull kontinental formation i ett gemensamt system med andra eurasiska styrkor.

Nej, vi pratar bara om en viss trend, som fram till en viss punkt var nästan omärkbar, osynlig, oskiljbar tills den verkade helt obefintlig, så orubblig var den amerikansk-israeliska alliansen och den mondialist-atlantiska partiskheten i Israel och världen (och i synnerhet ryska) judendomen inriktad på den. Nu blir trenden med "judisk eurasianism" (vars släktforskning jag beskrev i detalj i artikeln "Judar och Eurasien") mer urskiljbar, mer uppenbar. Hittills är den ojämförligt svagare än tröghetsatlantismen (både i Israel själv och på andra håll), men den utvecklas och kommer med all sannolikhet att växa snabbt.

Om vi tar hänsyn till det kommer vi att förstå några oväntade vändningar i utvecklingen av de politiska åsikterna hos många av våra politiker, som nyligen har flyttat längre bort från okritisk dyrkan av väst och blir alltmer uppmärksamma och förstående (åtminstone på deklarationsnivå) till Rysslands nationella intressen.

Dödläget och tvetydigheten i hänsynslös okritisk westernism i samband med russofobi börjar tydligt erkännas av några seriösa, inflytelserika och geopolitiskt ansvariga kretsar av israeliska judar och deras medstammar som bor i andra länder.

Alexander Dugin. Judar och Eurasien

Otillfredsställande förklarande diagram

Den judiska frågan fortsätter att röra våra samtids sinnen. Varken dess artificiella tystnad, hastiga ursäktande rop eller primitiva judeofobi kan ta bort detta problem. Det judiska folket är ett unikt fenomen i världshistorien. Han följer helt klart en mycket speciell religiös och etisk väg som bara är speciell för honom och utför ett mystiskt och tvetydigt uppdrag genom årtusendena.

Omedelbart uppmärksammar vi det faktum att det inte finns någon övertygande, helt tillfredsställande tolkning av detta ämne idag. Vissa historiker tenderar att förneka vikten av den judiska faktorn i rysk och sovjetisk historia, vilket är ett grovt våld mot sanningen. Man måste bara titta på listorna över namn på de viktigaste bolsjevikerna och den politiska eliten i Sovjetstaten, eftersom ett oproportionerligt stort antal judiska namn fångar ögat. Att ignorera detta faktum, att gå av med meningslösa fraser, är felaktigt även ur rent vetenskaplig, historisk synvinkel.

Den andra versionen om judarnas funktion i Ryssland (Sovjetunionen) under det tjugonde århundradet är karakteristisk för våra nationalpatriotiska kretsar. Här finns en idé om att judarnas roll var rent negativ, subversiv, subversiv. Detta är den berömda "judiska konspirationsteorin", som var särskilt populär i Black Hundred, senare White Guard-kretsarna. Ur denna synvinkel organiserade judarna, som följde sin unika etno-religiösa tradition och ansåg sig vara det enda samhället som fördömdes av den messianska statusen, medvetet en destruktiv bolsjevikisk rörelse, ockuperade dominerande inlägg i den och krossade i skramlar det sista fästet för konservativ kristen statskap, kultur och traditioner...

Den tredje versionen tillhör judeofila (i det extrema fallet sionistiska) cirklar. De insisterar på att judar alltid och i alla fall är rätt sida, offer för orättvis förföljelse av andra folk, bärare av alla positiva, moraliska, kulturella och sociala värderingar. Denna position erkänner judarnas ledande roll i alla de viktigaste historiska processerna i Ryssland, men det hävdar uppenbarligen att i revolutionen, och genom hela sovjethistorien, och i perestrojka, är det judarna som är den positiva polen som förkroppsligar evig sanning, godhet, intelligens, mänsklighet.

Alla dessa versioner lider av uppenbara brister. Hur går det egentligen?

Ny version

Observera att de antisemitiska och sionistiska versionerna av förklaringen av judarnas roll i modern rysk-sovjetisk historia kommer från en viss implikation av judendomens djupa enhet, enheten i dess historiska reflektion och vilja. Med andra ord finns det en tendens att se judar inte bara som en etnisk grupp tillsammans med en annan, utan som en slags organisation, parti, ordning, lobby etc.

En annan version, tvärtom, utgår från det faktum att det inte finns någon enhet hos judarna och att, som i fallet med andra folk, varje jude agerar separat i historien, från sitt eget "jag" som en person
som endast bestäms i bakgrunden, sekundär, psykologisk mening av etniska faktorer (i detta fall har själva termen "judendom", som förstås av antisemiter och sionister, ingen rätt att existera).

Genom att avvisa alla dessa tillvägagångssätt på grund av deras nästan uppenbara otillräcklighet erbjuder vi en annan version. Om vi inte nöjer oss med vare sig det personalistiska synsättet eller det koncerngemensamma synsättet, det vill säga varken begreppet obestämd mångfald eller begreppet sammanhållen enhet, är det naturligt att anta någon mellanliggande modell. Det är vettigt att prata om judarnas inre dualitet, om närvaron inom denna unika etniska grupp av inte en enda vilja, utan två testamenten, två "organisationer", två "order", två centra för historisk reflektion, två scenarier av den messianska vägen.

Easterners och västerlänningar i judendomens led

Den berömda eurasiska författaren Yakov Bromberg lade en gång fram en mycket liknande idé i sin artikel "On Jewish Orientalism". Det handlade om det faktum att bland ryska judar är två antagonistiska grupper tydligt urskiljbara, vilket representerar en polär psykologisk och kulturell arketyp. En grupp hasidisk-traditionalistisk orientering. Det kännetecknas av mystik, religiös fanatism, extrem idealism, offer, djupt förakt för den materiella sidan av livet, för förvärvsförmåga och rationalism...

I vissa extrema fall flyttade denna mystiska typ av jude från etno-religiös partikularism till universalism och utvidgade idealen för nationell messianism till andra folk. Men förutom den ortodoxa religiösa miljön gav samma psykologiska typ, sekularisering, ivriga revolutionärer, marxister, kommunister, narodniks. Dessutom utmärkte sig en av grenarna av mystisk judendom inte bara av abstrakt marxism, utan av djup sympati och uppriktig solidaritet med det ryska folket, särskilt med de ryska bönderna och ryska arbetarna, det vill säga med elementet inte officiellt, tsaristiskt, men inhemskt, jord, botten, parallellt Ryssland - Ryssland av gamla troende och mystiker, "förtrollade ryska vandrare".

Bromberg förenar denna hasidisk-marxistiska, mystiska-socialistiska miljö i en grupp – "judisk orientalism". Detta är den "eurasiska fraktionen" i judendomen.

En annan enastående historiker av sovjeterna, Mikhail Agursky, kommer till en liknande slutsats i sitt epokala arbete "Den nationella bolsjevismens ideologi"...Många judar såg i bolsjevismen en möjlighet att äntligen gå samman med ett stort folk, att lämna gettot och bosättningens bleka för att eskatologiskt förena rysk messianism med judisk messianism under den eurasiska revolutionens gemensamma regi och att avskaffa kapitalets och exploateringens alienerande lagar.

Således var de extrema kretsarna av mystiskt orienterade östeuropeiska judar (från Hasidim till sabbataister) en grogrund för bolsjeviker, SR och marxister, och det är ingen slump att de flesta av de röda ledarna kom från hasidiska familjer och shtetls gripna av mystiska eskatologiska messianska patos. Trots all den yttre paradoxen i ett sådant närmande mellan de hasidiska typerna av den judiska fundamentalisten och de ivriga byggarna i det ateistiska bolsjevikiska samhället, fanns det en nära, typologisk och psykologisk koppling, eftersom båda tillhörde den "eurasiska", "östra", mystiska-irrationalistiska delen av judendomen.

Den motsatta gruppen kombinerade en helt annan judisk typ - den typ av judisk rationalist, borgerlig, cool till religion, men tvärtom passionerat nedsänkt i elementet av girighet, personlig anrikning, ackumulering, rationalisering av ekonomisk aktivitet. Detta är enligt Bromberg "judisk westernism".

...Precis som ryssarna delades in i "vita" och "röda" i revolutionen - och även på grundval av djupa arketypiska drag (men detta är en separat diskussion) - så bröt judendomen i politisk mening längs en djup linje som skisserats mycket tidigare i två inomjudiska läger - hasidisk-kabbalistisk (bolsjevik), å ena sidan, och judeo-upplysning (borgerlig-kapitalistisk) å andra sidan.

Mot den eurasiska framtiden

Judisk orientalism är inte ett rent modernt, uteslutande sovjetiskt fenomen. Det är rotat i djupet av nationell historia. Kanske finns det någon fruktansvärd religiös eller rashemlighet bakom det. Hur som helst, det råder ingen tvekan om att segern för "Mitnaged" -lobbyn, judisk västerlänning inte är och inte kan vara ett oåterkalleligt och totalt faktum.

Det går inte att förneka att den judiska orientalismens ståndpunkter nu är mer svaga och marginella än någonsin. Men det här kan väl bara vara ett tillfälligt fenomen. Den mycket nationella identifieringen av en viss del av judendomen är otänkbar utan uppoffringar, stor medkänsla, ett smärtsamt och idealistiskt sökande efter sanning, utan djup mystisk kontemplation, utan ett otäckt förakt för de mörka slavlagarna i "denna värld" - för marknadens lagar och egoistisk nytta.

Judisk orientalism, ödmjukhet och sublim dumhet hos de första legendariska tzadikerna, uppriktig medkänsla för sina grannar, oavsett deras ras- och religiösa tillhörighet, fanatisk tro på rättvisa och en ärlig samhällsstruktur, och slutligen vagt gissad solidaritet med det tragiska och vackra, också utvalda, gudbärande folket i historien - det ryska folket - allt detta är oförstörbart i en viss del av judendomen, oskiljaktigt från dess unika öde.

Fångad mellan den (delvis berättigade) antisemitismen hos ryska patrioter och den västerländska, rationalistiska, marknadsmässiga, subversiva och antistatliga inriktningen hos huvuddelen av dagens ryska judiska liberaler, går judisk orientalism igenom svåra tider.

https://history.wikireading.ru/220725

In 2002, Dugin’s AGRAF publishing house published Evrei i Evraziia (“The Jews and Eurasia”), a collection of writings by Jewish Eurasianist, Yakov Bromberg, and Dugin’s modern Zionist associate, Avigdor Eskin. The volume was part of an effort to strengthen ties between the Eurasianist movement, Chabad and far-right-wing Zionist movements, and approvingly quoted one of Bromberg’s contemporaries (Lev Karsavin, who greeted the Soviet regime) about the “primordial tie between the Jewish people and Russia.”

Avigdor Eskin, a far-right Russian-Israeli activist, considers Alexander Dugin to be his closest ideological partner in Russia. Born in the Soviet Union, Eskin emigrated to Israel where he became involved in right-wing politics. Eskin was reportedly a former KGB or Shin Bet agent.

In the US, Eskin lobbied politicians and was credited as the one who turned Senator Jesse Helms, one of the biggest opponents of American policy toward Israel, into a staunch Zionist. Eskin made a deal with Helms that he would support Reagan’s policies in Central America in exchange for Helms’ support for Israel.

In return for Helms’ support, Eskin and other Israeli right-wingers supported President Reagan’s foreign policy. They cooperated with the Republican lobby and recruited Jewish support US policy in Panama, El Salvador, Chile and Granada.

As a result, it was alleged that Eskin served as a go-between in the deal to send military aid to the Contras in Nicaragua and admitted to playing a part in the Iran-Contra Affair. He was also able to successfully lobby ten US congressmen’s support for Viktor Yanukovych in the Ukraine.

Eskin worked closely with the Jewish Defense League (JDL), founded by Meir Kahane Joseph Churba, who had close ties to John Rees and John Singlaub of the Western Goals Foundation. A number of JDL members have been linked to violent, and sometimes deadly, attacks including the Cave of the Patriarchs massacre in Hebron, West Bank in 1994, which left 29 people dead, several as young as twelve, and 125 wounded.

Kahane was assassinated in 1990 by Islamic militant El Sayyid Nosair, who was later convicted of terrorist conspiracy. Nosair was an associate of the Muslim Brotherhood-connected Sheikh Omar Abdel Rahman, who was also secretly in the employ of the CIA. Nosair was later convicted of the murder in a United States district court trial for his involvement, along with Sheikh Omar, in the 1993 World Trade Center bombing.

Eskin became one of Kahane’s leading spokesmen and associates, and a member of the banned Kach Party, founded by Kahane in the early 1970s, and following his Jewish-Orthodox-nationalist ideology. After several electoral failures, Kach entered the Knesset following the 1984 elections. However, it was barred from participating in the next 1988 election for inciting racism. After Kahane’s assassination in 1990, the party split, with Kahane Chai breaking away from the main Kach faction.

Along with his Kach associate Yosef Dayan, Eskin participated in a Kabbalistic ritual called pulsa dinura which invoked a “death curse” against Israeli Prime Minister Yitzhak Rabin in 1995, in response to the Oslo Accords. Thirty-two days later, Rabin was assassinated by Yigal Amir. Eskin still praises Amir, and has become one of the people closest to him, his wife, and their families.

In 1997, Eskin was arrested and sentenced to four months in prison for incitement. On his release, he made two attempts to incite Palestinian hatred to sabotage the Oslo Accords. He threw a pig’s head with the Quran stuffed in its mouth, into the complex housing the Dome of the Rock and Al-Aqsa Mosque during Ramadan.

He also planned on placing a pig’s head on the tomb of Izzadin Qassam—the Palestinian guerilla fighter who fought the Zionists in the 1930s—and he set fire to the offices of the leftist Dor Shalom organization, the Jerusalem Post revealed during their trial for incitement.

Eskin is a frequent guest on Russia Today. “The Russians consider him a very interesting figure. He has good ties in the Kremlin and is considered a distinguished representative of Israeli society,” Dugin told Ha’aretz. The main benefit of Dugin’s acquaintance with Eskin was his introduction to Mikhail Gagloev, a wealthy South Ossetian banker who came to sponsor Dugin’s various political activities for much of the coming decade.

Gagloev was both CEO of the Kremlin-linked Tempbank and vice-chairman of Dugin’s International Eurasianist Movement (MED). Gagloev’s business associates include Ukrainian ex-mobster, Evgeny Giner, and the deputy speaker of Russia’s parliament, Alexander Babakov. In 2012, Putin appointed Babakov special representative for relations with Russian organisations abroad. In 2016, Babakov met with two officers from Marine Le Pen’s Front National to arrange a loan with a Latvian bank known for its links to the Kremlin.

Eskin is an associate of West Bank-based Hasidic Rabbi Avram Shmulevich, and both are members of Dugin’s Eurasia Movement. Eskin and Shmulevich’s participation in the Eurasia Movement was based on its anti-American elements, which fit well with many settlers’ view of the Israeli government as betraying Zionism, under American pressure.

Shmulevich, describes himself as “Hyperzionist,” regarding the earlier Zionism that led to the creation of the State of Israel as obsolete. Israel, according to Shmulevich, has a global mission to lead the way into the twenty-first century, molding it as Jews such as Marx, Einstein and Freud molded the twentieth century.

Israel must not only defeat proposals for a Palestinian state and the threat of Islam, but expand her control over what has been referred to as “Greater Israel,” to the entire Middle East, from the Nile to the Euphrates. This control need not be military, but can employ the nefarious techniques suggested in the Protocols of the Learned Elders of Zion.

Secondly, Israel must “reinstate the most primal layer of Tradition [that of Adam, the first Hyperzionist], but any such reinstatement would be also based on fusion with the most modern tendencies found in a post-industrial society.”

Shmulevich was elected to the leadership of the Eurasian Movement at its constituent congress in Moscow on 21 April 2001, along with the Supreme Mufti of the Central Ecclesiastical Board of Muslims of Russia and European CIS Countries, Sheikh-ul-Islam Talgat Tajuddin, and secretary of the Department of External Church Relations of the Moscow patriarchate, Fr. Vsevolod Chaplin.

According to Dugin, “‘Eurasia’ is diverse, including Russians, Tatars, youth, and military personnel,” and finally, “‘Eurasia’ comes first and everything else follows.”

At a press conference held on the eve of the congress, Farid Salman, representative of Mufti Talgat Tajuddin, stressed: “The ‘Eurasia’ movement is our answer to adherents of satanic wahhabism which has put down roots throughout the country and even in Moscow.” In his opinion, “participation of Muslims in the movement is a sacred duty of patriotism and response to adherents of wahhabism, which discredits Islam.”

At the same press conference, Rabbi Shmulevich reported that the participation of the Jewish population of Russia in the Eurasia movement is substantiated by the strengthening of relations between Russia and Israel and Eurasianism’s active support in Israel.

In Shmulevich’s opinion, “eurasianism gives the possibility of preserving for all peoples, including Jews, their identity.”

In Shmulevich’s opinion, “western democratic ideology that levels out national distinctives is unacceptable,” and therefore Eurasianism is the most rational alternative. “It gives the possibility of existing without denying one’s own principles,” the rabbi noted. “Now the experience of the ancient Mongol empire and the Khazar kaganate should be recalled.”

On January 9, 2011, on the occasion of the sixtieth anniversary of Guénon’s death, the Tikkoun Olam Center, led by Rav Leo Guez from Nice, convened a conference whose main speakers were Dugin, Bouchet, Eskin and the renowned Jerusalem Kabbalist, Rav Mordekhai Chriqui. The goal of the meeting was to bring together Jews and Christians who aim at countering modernity.”

When in early 2014 Eskin, “made a presentation on one of the leading Russian TV channels praising both Jews and Russians as the true spiritual and messianic people – the audience responded with a standing ovation,” noted the Jerusalem Post at the time.

Muslim Traditionalist

The Eurasian Movement includes Mufti Talgat Tadzhuddin, the “shaykh al-Islam” of European Russia and Siberia, an office first established by Catherine the Great in 1789, and then reestablished in 1942.

Some of Tadzhuddin’s views are close to Traditionalism. He suggested in 1992, for example, that the Turk’s pre-Islamic worship of Tengri should be regarded as an early form of monotheism, and he was instrumental in the 1998 construction of a mosque adorned with stained-glass windows bearing the image of the cross and of the Star of David.

Other reasons for Tadzhuddin’s association with the Eurasian movement include the characterization of Salafism—what he calls “Satanic Wahhabism”—as modernist which Dugin shares with most other Traditionalists, and Dugin’s anti-Americanism. Tadzhuddin announced after the American invasion of Iraq in 2003, that resistance to the Americans constituted “jihad” and was thus a religious duty. This resulted in condemnation from the Kremlin, which for a while boycotted him.

Dugin’s “Israeli Traditionalist” friend Avigdor Eskin has also collaborated with Adnan Oktar, a Turkish Muslim author who goes by the pen name Harun Yahya, who hints that he might be the Mahdi, and who has been published in Dugin’s Katehon.

Despite his former anti-Semitism, Oktar has been embraced by Israeli figures.

Oktar has gained some notoriety in the international media, for leading a “feminist” cult or “Muslim sex cult.” He maintains a bevy of heavily made-up women in revealing attire he calls “kittens,” who appear on his shows with blank expressions, and who dance robotically between breaks. The cult is accused of maintaining ties with Fethulla Gülen. There were also lawsuits filed against them that included testimonies to the effect that cult members lured young women into taking part in filmed orgies, which recordings were then used to blackmail the participants into obeying Oktar’s demands.

Former members of Oktar’s cult explained to Israel’s Haaretz newspaper their reasons for exposing their former leader, “We only wanted to tell you what’s going on inside, because unfortunately your government and people in your government are helping him, both financially and otherwise. And as they keep receiving this aid, they keep reaching out to new young people and destroying new families.”

Nevertheless, Oktar’s pseudo-Muslim teachings involve claims that every Muslim must pray for the coming of Jesus, the Mahdi and the Messiah in order to confront conspiracy of a “deep state” operated by Britain.

Speaking of al Aqsa mosque, Oktar said: “Christians, Jews, Muslims – everyone can worship there.”

He told Haaretz, in a message to Israel’s Temple Mount Faithful movement, “The land there is sufficient for this,” he said: “We will build the prayer house of Prophet Solomon there, and in this century, inshallah [God willing].”

Eskin appeared on Oktar’s TV show to say, “I just wanted to say we also came here to bring you our deepest gratitude for what we have done for restoring the relations between Israel and Turkey… and no doubt that by doing it you put your stone into the coming into existence—a third Temple of Jerusalem for the whole mankind.”

Oktar tweeted about Dugin, “Dugin, foreign policy advisor to Putin, is a person who supports Islamic Union. Being part of the Islamic Union is the right thing for Russia.”

https://ordoabchao.ca/volume-five/order-eurasia#_edn26

Avigdor Eskin: I just wanted to say, we also came here to bring you (to Adnan Oktar) our deepest gratitude for what you have done for restoring the relations between Israel and Turkey.

Adnan Oktar: Insha'Allah, this saying of yours is very beautiful.

Avigdor Eskin: And no doubt that by doing it you put your stone into the coming into existence the Third Temple of Jerusalem for the whole mankind. And I also wanted to express you our joint will in the name of our community and the Jewish people that you will pass to the Turkish people, our deepest respect and appreciation for this hundreds of years when Jews lived in this country better than any other place in Europe and Asia. And we want to bring you this special blessing from Jerusalem for what your people have done for hundreds of years here. Thank you very much.

Adnan Oktar: You showed your loyalty to the Prophet Moses and to the Prophet Abraham. And for that, we love you dearly.

Avigdor Eskin: We will do our best that the world, including Russia and the United States will appreciate your message of peace in this terrible desert of hatred and terrorism around. Maybe the situation in the whole region is not stable, non-stability. But what you are doing is stable, God bless you.

Adnan Oktar: Masha'Allah.

Avigdor Eskin: Our message for today is that during this time of tribulation those who are faithful and stable will prevail. We say in Hebrew, there is a prophecy, “v’tzaddik be’emunato yich’yeh”. The Prophet Habakkuk said, “the righteous one will live in his faith”. He will not only live himself in his faith, but he will bring it to the world. And all things around which seem today to be important will vanish. And this faith will prevail for future generations. This is what you are doing here, is the most stable movement in Turkey. Things around are changing, and you are only going higher higher and higher. And this shall be a privilege for us to be an instrument to make your voice louder wherever we can. Thank you very much.

https://www.youtube.com/watch?v=Q9r00_Co1PA

Russia is a vibrant dynamic Jewish community. I was in Moscow...there were 13 oligarchs in the room, their net worth was 30 some odd billion dollars...They run the economy in Russia, the difference is we're the Jewish establishment in Russia. There's no Jewish Federation in Russia, we are the Jewish Federation, there's no ADL, we are the ADL, there's no AJC, we are the AJC, Judaism in Russia is run 98% by Chabad.

It is the most amazing Jewish community I've been to in my life...In fact the governor now they have in Ukraine is one of these oligarchs.

One of the other elements for the success of Judaism in Russia, even though he's not so popular right now in the United States, has been the friendship to the Jewish world of the President of Russia which is Vladimir Putin...

Putin may not be good for Russia, but he’s definitely good for the Jews of Russia... and this is part of the conflict right now between Russia and the United States...

You can't deal with Russia like the United States...in Russia everything is quiet, for instance, there is a lot of quiet deals between Russia and Israel that you know nothing about.

The early meetings between Putin and Sharon and Putin and Bibi were orchestrated by Chabad

https://www.youtube.com/watch?v=N6j5gNd3n9c

Israel has a simple message: we don’t put all our eggs in one basket. We don’t rely only on America. There are a lot of other countries in the world, Russia is one of them, and we’re going to build a relationship with as many countries as possible

https://www.timesofisrael.com/ties-with-israel-have-never-been-closer-says-russian-chief rabbi/

Communist 'Social Credit' Pioneer Brags System Can Shut Down Grassroots Movements

A social credit system is nothing more than suppression of non-compliance. Lin Jinyue admits as much.

A pioneer of China’s “Theory of the Social Credit System” assures the French government that had they had his system in place, the government could have pre-emptively squashed the Yellow Vest movement in the country.

“I really hope that we will manage to export it in a capitalist country,” Lin Jinyue said during an interview last year. The relevant selection has been independently translated exclusively for RAIR Foundation USA.

The Yellow Vests Movement (gilets jaunes) was a response to the French government’s outrageous carbon tax to support “green” initiatives. If Emmanuel Macron deployed the communist China’s system, the movement could have been “detected” before it started.

“I believe that France should quickly adopt our system of social credit, to regulate their social movements,” Lin Jinyue says in the video. “If you had had the system of social credit, the Yellow Vests would never have been,” he added.

China’s Social Credit System

The “social credit system” began as a “concept of financial credit” and was introduced to America, according to Social Credit Systems expert Marianne von Blomberg in her publication.

“Pilot projects began from 2000 and it was through their interpretation of credit evaluations that the notion was further expanded to include its social dimension,” von Blomberg writes.

Is Broadband Access about Social Credit in America?

It is not a stretch to consider that the open socialists in the federal government would be giddy to adopt a similar system in America. After all, isn’t “cancel culture” a social credit system? Isn’t political correctness just a polite way of saying “speech suppression”? How about the leftist obsession with squashing “disinformation” i.e. dissent?

One could easily make the argument that the intense obsession to get broadband access in every house in the country may have a nefarious purpose.

Consider that pockets of resistance could not be monitored without expansive internet access. Is this an underlying reason expanding rural broadband access is so important?

A social credit system is nothing more than suppression of non-compliance. Lin Jinyue admits as much.

I think that we have put in place a good technological method.

I really hope that we will manage to export it in a capitalist country.

I believe that France should quickly adopt our system of social credit, to regulate their social movements.

If you had had the system of social credit, the Yellow Vests would never have been.

That would have been detected before they acted.

It would have been possible to foresee, and there would not have been these events.

That’s one of the assets, one of the great advantages of the social credit system.

https://rairfoundation.com/communist-social-credit-pioneer-brags-system-can-shut-down-grassroots-movements-video/