Vad är verkligheten?

Verkligheten är beroende av en entitets upplevelse av den. Man kan säga att det är subjektet som skapar upplevelsen, det vill säga idealism.

Tror verkligheten är helt oberoende av upplevelser. Inget den bryr sig om. Sen att vi har subjektiva upplevelser av den är olika upplevelser av samma verklighet.

Ja. Transcendental idealism är väl den jag står närmast. Så jag måste väl erkänna att det finns någon typ av verklighet där ute, det vill säga "tingen i sig".

Men vad är verkligheten?

Tror verkligheten är helt oberoende av upplevelser. Inget den bryr sig om. Sen att vi har subjektiva upplevelser av den är olika upplevelser av samma verklighet.

Vi synkar rätt bra med tingen i sig. Vår kontakt med tingen i sig är inte helt totalt galen. Då hade vi inte levat.

Overkligt är inte samma sak som inte verkligt när det gäller fysiska objekt.
Du drar en egen slutsats och menar att jag skulle sagt något jag inte gjort. Sedan skapar du en motfråga av din egen konstruktion. Är du Jude? Dom brukar syssla med sådana lekar.

Inget konstigt med det. Vi måste väl anta att abstrakta objekt på något sätt existerar, även om de inte är mätbara.
Matematik är en sådan sak t.ex. Det finns massvis med saker. Handlingen i en film brukar jag ta som exempel. Jag menar att det är skillnad på vekligt och existera, även om allt som är vekligt existerar. Handlingen i en film är inte verklig.

Om det inte är mätbart, kan vi inte säga att det är verkligt.


Nu missuppfattar du igen, för det var inte vad jag sa. Nu har du övergått till din vanliga argumentationsteknik.
Du verkar missuppfattar en fråga och vänder den till en motfråga om något annat istället för att svara Då du förstås inte kan det.
Frågan är, finns det något som kan existera utan en fysisk värld, Hur i så fall?

Ehh, du skulle kunna använda mätningar för att avgöra skillnaden.


Nej! Nu försöker du påstå att jag säger något när jag frågar något.
Jag säger att på något sätt måste du dra slutsatser av allt du själv kan uppleva. Vilken slutsats drar du av det var frågan?
Men du ändar det till en motfrågor för att slippa svara. Som du brukar när du saknar svar eller inte vill svara, plus att du drar till med overkligt som ett motsatsord till verkligt igen. Vilket det inte är.


Ett citat. En personlig åsikt utan värde.


Hur vet du att verkligheten är pålitlig. Vad är verkligheten och hur vet du vad som är verkligt.
Om man drömmer samma dröm, varje natt i mer än fyrtio års tid, är den definitivt pålitlig(jag känner till ett fall). Men det betyder inte att drömmen är verklig, Verkligheten förändras hela tiden. Bara årstiderna, men även väder och vind, erosion, rörelse och förflyttning. Verkligheten är aldrig statisk. Alltid är det något som rör sig.


Man kan inte använda opålitliga saker för att komma närmare verkligheten. Men man kan mäta den. Det är inte opålitligt.
Kan man ha en förståelse av verkligheten som sådan? Har man inte en förståelse, saknar man väl den, även om man kommer närmare.


Om man förkastar allt, finns inte verkligheten heller kvar, för då förkastar man även den. Annars förkastar man inte allt.
Så det enda du har kvar är erfarenhet av att förkasta saker utifrån en subjektiv åsikt.


Har du läst dig till det här utan att fundera över det?

Om du själv i dina svar inte är speciellt konstruktiv, utan mer undanglidande och "förvrängande" varför vill du att andra ska var konstruktiva i kritiken av det du säger? För du kommer väl bara att försöka vända kritiken till frågor istället för att svara på dem?

Hur menar du? Vi kan väl inte göra så mycket mer än att just acceptera att det finns en extern verklighet?

Det är ju en annan fråga att bevisa det.

Verkligheten är det man gissar att verklighet är.
Tex hör man ett ljud och uppfattar man det som något som flyger i luften. Men det låter åt alla håll men ändå är det bara i hjärnan det ringer

Okej, då får du föregå med gott exempel och svara på dom frågor som ställts, så att vi inte bara undviker dom. Det är trots allt du som hävdar saker och därför har något att stå till svars för, inte jag.

Att du inte uppskattar att jag ändå svarat på åtskilliga frågor är olyckligt men inget som håller mig vaken om nätterna, så om du har något emot frågor så får vi säga adjö istället för att du ska fortsätta hävda en massa skit och sen inte stå till svars för det.

Tycker du att det låter bättre än att verkligheten är något annat än det som hjärnan fantiserar om?

Oavsett fantasi så tänker väl de flesta att verkligheten är mer fundamental än vad dom tänker om den?