Citat:
Ursprungligen postat av
psychicsailor
Jag tolkar Rysslands krav på att bestämma över P, L, L och E som rent köpslående. Punkter som de ger efter på vid Ukraina-förhandlingar.
Jag är inte alls säker på detta. Rysslands tydliga och uttryckta ambitioner var att rulla tillbaka NATO till 1997 och att skapa sig ett "Ruski Mir", egen intressesfär, där Ryssland kunde diktera villkor, typ som Belarus kan man tänka. Detta skulle kullkasta hela den västeuropeiska säkerhetsordningen, vilket för både EU och NATO skulle vara fullständigt oacceptabelt.
Det betyder vidare att motparten som Ryssland ser det är USA, inte Zelensky och Ukraina. Att Ryssland skulle förhandla direkt om Ukraina med Zelensky från en position av svaghet och utan möjlighet att driva sina vidare mål skulle vara ett oerhört nederlag för Putin.
Alltså, din tolkning av att östeuropeiska stater bara används som fiktivt köpslående av Ryssland stämmer inte med vad många internationella bedömare menar och heller inte med vad Ryssland själva säger.
De politiska målen ligger fast i Ryssland, och för att tala med Gudrun Persons ord "i Ryssland är krig bara politik med andra medel". Ryssland har inte formulerat om sina mål sedan invasionen inleddes.
Citat:
Ursprungligen postat av
psychicsailor
Jag tror inte vi får världsfred i en multipolär värld. I bästa fall så får vi en värld efter kriget som är mer multipolär än vad den var före 2014, när USA agerade extremt arrogant och unipolärt, och destabiliserade en hel region. Olyckligtvis är både Ryssland och Iran, som är andra "poler", antagligen puttade till att bli sin mest totalitära version av sig själva i den framtiden. Det optimala (för oss) hade varit om Europa slet sig fria från USA och bildade ännu en pol.
Ja, om något så har väl dessa händelser satt fingret i ögat på européer som till allt för stor del litat till USA. Även jag har omvärderat min syn på europeiskt samarbete på grund av detta. Från att vara halvkritisk till EU's ambitioner generellt så har min position skiftat till att djupare europeiskt samarbete på säkerhetsområdet är nödvändigt.
Av någon anledning så dyker Ann Lindes uttalande upp i mitt huvud, "ingen skulle attackera Sverige för vi har ett så gott rykte". Typisk svensk och i viss mån västeuropeisk arrogans och naivitet.