Citat:
Ursprungligen postat av
xXoyKillSs
Jag har länge stört mig enormt på ljud, alltså otroligt mycket. Höga ljud gör mig riktigt irriterad. Men det har alltid bara varit det, irritation. Men det har blivit så otroligt mycket värre senaste månaden. Personer som har hög ljudvolym vill jag sätta en kniv i, jag kan inte prata med dem. Allting blir så mycket värre när de pratar högt, jag blir sjukt stressad när de pratar som om de försöker överrösta mig eller som att jag skulle vara döv så varje ord skriker de till mig. Jag är allmänt känslig när det kommer till det auditiva och det visuella, dvs för mycket ljus eller färger, blinkande grejer. Fast denna kalibern är omöjlig, jag slutar snacka med folk helt för jag vet att personen låter som de har högtalare i stämbandet. Ska jag behöva gå runt med hörselkåpor nu för jag gått och blivit autistisk som blir helt till mig för att det låter för mycket och kan få ett jävla frispel för någon sa hej för högt.
Kan man gå på någon terapi för detta eller finns någon annan lösning? Vill ändå kunna fungera normalt om jag går på stan tex, i nu läget går jag inte ut under dagtid, det har jag iofs inte gjort på ett par år, men jag menar enstaka gånger ska väll kunna funka. Jag får total panik om jag är ute i mer än 2 timmar på offentliga platser, det rycker i hela kroppen av att det inte är stabilt eller lugn på platserna. Tro fan jag har tid med att se så mycket på en gång, har ju inte den lugnaste hjärnan heller så jag måste se allt om jag väl får se lite.
Innan ni frågar jag har adhd och tar elvanse för det, är återställd borderline dvs mina symptom finns ej längre.
Det låter som att du är HSP, alltså högkänslig.
Jag är högkänslig och upplever saker precis som du skriver.
När jag blir sådär ”superkänslig” för ljud, typ får mordtankar när någon är högljudd, så betyder det att min stressnivå är kraftig förhöjd, kanske jobbat för mycket och fått för lite hjärnvila osv…då blir framförallt ljud väldigt jobbiga.
Läs på om högkänslighet (HSP) och se om du känner igen det i dig själv.
Det är ju ett personlighetsdrag och inte en diagnos…men vanligt också att personer med tex adhd också är HSP.
Jag har också adhd och att leva med dom båda personlighetsdragen innebär ju ofta motstridiga känslor/behov i en själv…ena ”delen” går på högvarv medan den andra ”delen” är överväldigad av alla stimuli och behöver komma ner i varv.
Man är en levande paradox känns det som..
En balansgång som inte är helt lätt men man måste lära sig att förstå sig själv på djupet och möta sina behov så gott man kan och förstå att sättet man fungerar inte går att förändra…men man kan lära sig att samarbeta med det genom att hitta olika strategier för att fungera och må så bra man kan.
Man måste anpassa livet efter en själv, inte försöka anpassa sig själv efter livet.
Det fungerar aldrig i längden.
