Vad är verkligheten?

Frågan kvarstår. Om allt vi kan veta är det "skenbara", hur kan vi då veta att det finns en "äkta verklighet"?


Jung var ett geni.
Kanske Jung kan svara på frågan. Kan du hänvisa till något specifikt?

Och hur ser de mätbara objekten ut? De ser väl ut som man ser dom, vilket kan se olika ut beroende på betraktare tänker jag. Finns nog inte en verklighet, finns flera.

Eller så finns Gud och vet vad det handlar om. Vi vet inte mycket vi inte.

Du har nog inte blivit lurad. Vi har inte kompetensen att fatta så mycket i det stora hela bara.

Måste du tugga upp det i varje mening.

Den objektiva verkligheten säger du, utan att ha en definition av vad som är en objektivt verkligt.
Jag säger att verkligheten består av fysiska objekt och är därmed mätbar. Jag har en mer specifik definition.
En mätning av något är en objektiv iakttagelse.
Ska du testa den får du väl ta en tumstock och se om det jag säger stämmer. Är plankan lika lång inom toleranser om du mäter den gång på gång, eller är mätningen subjektiv. Alltså att du bara tycker att den har en viss längd.

Vad mannen på gatan säger är förstås ointressant i den här frågan. Det finns inget som säger att det mannen på gatan anser stämmer.

Nu ansåg väl även Platon att verkligheten faktiskt existerade, men inte hur. Enligt han var väl även en bild av verkligheten, inte verkligheten själv, utan en förfalskning. Allt stämmer med vad jag säger.
Avläsningen av mätning sker i vårat inre, men om alla mäter samma sak, kan det inte vara subjektivt, utan objektivt. Alla kommer till samma slutsats. Då måste du visa att det inte stämmer för alla(utan att dumma dig).

Varför skulle det vara skenbilder. Bilder, javisst. Menar du att alla som mäter har fel på ögonen eller är drogade?
Eller menar du att de inte läser av mätskalan utan bara anser att det står något där.

Alla mätbara fysiska objekt har inneboende egenskaper som är mätbara. Man kan även koppla mätningarna till den bild som skapas i ditt huvud. Du har missat utvecklingen sedan 1600-talet. Tekniken har utvecklats. Det där är bara en gammal åsikt som du läst dig till. Hur man försökte förklara världen då.

Nä, varför skulle de bli det. Kan du mäta de sakerna. Kan du visa att det du ser ens är kopplat till den mätbara verkligheten. Däremot kan man mäta om du drömmer eller inte och därmed visa att du gör det. Nu börjar det bli rundgång.

Repetition. Förklarat ovan. Nu påstår du att du inte är vaken. Ja, men då är det väl natt fortfarande och du ligger och sover i din säng. Eller ska vi behöva definiera vaken också.
Eller menar du att du kommit fram till någon korrekt slutsats, utan att läst mina svar.

Que? Total missuppfattning, avsiktlig eller oavsiktlig. Det är du som påstod något. Jag drog bara konsekvenserna av ditt påstående. Vilka "skenbilder" menar du håller med dig, om man ska ta till sig ditt perspektiv?

Genom att mäta. Börjar bli tjatigt.

Mätningarna blir samma så länge objekten inte förändras. Dom är konsekventa. Det heter verkligheten, inte verkligheterna av en anledning. Kan du mäta Gud. Kan du ens visa att Gud existerar utanför människornas föreställningsvärld.
Vill man inte lära sig något vet man ingenting. Men då blir frågan om verkligheten ointressant och man behöver inte fundera över det. Då tar man bara ett beslut och anser att det är som man tycker det ska vara. Då kan 1+1 bli vad som helt.

Det har jag ju eftersom du besvarat den frågan. Att det går att mäta och att vi är överens om resultatet.


Så är det för mig också. Jag lever i en verklighet av sensationer av vilka vissa är såna som vi kallar fysiska objekt.
Är vi överens om att dessa sensationer är representationer av en underliggande struktur som är mer fundamental än de fysiska objekten?

Men på Flashback, där är det minsann annorlunda …


Jag vet, och eftersom det erbjuder mig viss begreppeförvirring så frågar jag.
Följden därav blir att det du mäter är inte verkligheten själv, utan en förfalskning. En envis och konsekvent sådan, men en förfalskning.
Men inte anser väl vi att verkligheten är en förfalskning? Verkligheten är verkligheten. Är inte det det allra enklaste antagandet?


Ja, mätningen är objektiv då. Då är sinnevärlden den objektiva verkligheten? Ty det är via den vi mäter.



Ok, låt oss kalla det bilder bara. Men det implicerar ändå en relation till något "äkta".


Kan du utveckla det? Vad menas med "en inneboende egenskap hos ett fysiskt objekt"?


Om definitionen av "verklig" är kopplad till "tillförlitliga mätningar" så följer att alla sytem inom vilket detta kan göras är en verklighet i sig. Det kan vara en drömverklighet, en tv-spelvärld eller den ordning som vi själva kallar verklighet. Vi pratar om olika abstraktionsnivåer här.
Man skulle kunna säga att när du pratar om verkligheten så syftar du på en specifik abstraktionsnivå där sådant som människor och mätinstrument existerar. Men det finns ju bevisligen andra abstraktionsnivåer. Kvantfysiken är en annan.



"Vaken" ska ju förstås i kontexten som att "lämna en abstraktionsnivå".
Vad vaken och dröm betyder rent vardagligt behöver vi inte orda om.


Om du med mitt perspektiv menar att jag ställer nyfikna frågor om saker vi tar för givet i en filosofisk diskussion så tycker jag att det är något bra.
Att vara tvärsäker leder inte till något intressant tycker jag.

Ja, det tycker jag är en bra sammanfattning.


Ok, du gillar inte att jag ställer frågor helt enkelt …



… och då brukar de personliga angreppen dyka upp.


Det kallas att filosofera. Det är inget fel i det, och i synnerhet inte när man diskuterar filosofiska frågeställningar.


Du säger det, samtidigt är du den som besvarar en seriös fråga om Carl Jung med personligt angrepp.
Så vad säger det om dig, om du har någon självinsikt?



Uppenbarligen inte då det jag frågade var om du kan hänvisa till något specifikt om vad Jung kan ha att säga om hur vi kan veta att det finns en "äkta verklighet" om allt vi kan veta är det "skenbara".

Du valde direkt efter det att gå till personangrepp eftersom du blev stressad och kände att jag målade in dig i ett hörn. Ilska är hur du reagerar i såna lägen.


Mina nätaktiviteter? Där gick du definitivt över en gräns.
Och detta för att jag ställer frågor i ett filosofiforum? Allvarligt?
Denna diskussion är över.

Alla mätbara objekt är fysiska. Det som är inte är mätbart kan vi inte säga något om.

Nu förstår du varken mig eller Platon. Bilden av verkligheten är inte verkligheten i sig helt enkelt. Det finns inget berg i en bild av ett berg. Berget(verkligheten) är originalet.
Man mäter förstås verkligheten i sig och avläser resultatet som en bild(siffra) i huvudet.

Ytans struktur, material, hur den reflekterar ljus, tyngd, storlek. Allt som den är.

Resultaten från kvantfysiska experiment är mätbara. Det går inte att se så små saker med ögonen.
Man kan förstås skapa olika abstraktionsnivåer av allt. Men mitt påstående gäller att allt man kan mäta är verkligt. Sen kan det finnas sånt som inte går att mäta. Då kan man på sin höjd säga att det existerar. Kan man mäta det i framtiden måste man anse att det är verkligt. Fram tills dess kan man bara anse att det man kan mäta är verkligt.
Det går att skapa olika världar på film, tv, datorer eller i fantasin, men de är inte verkliga.

Dina frågor går bara på tomgång och repeterar sig. De handlar mer om semantik än om verkligheten.

Klart som korvspad … tills man börjar tänka på det.
Då följer ju desvärre att huvudet, i vilket du här placerar din [bild av berget] också måste betraktas som en bild av verkligheten. Det tycks mig som att den eventuella verkligheten i sig undflyr varje försök att säga något om den. Vi kan bara anta att den finns där, på samma sätt som att vi kan anta en apofatisk Gud.
När du hänvisar till mätningar så hänvisar du till våra upplevelser, det går väl inte att komma runt?

Nu drar du iväg i ännu mer flummande, det är väl ändå fel riktning? Om det inte är flummande så får du väl säga det och ge mig något konkret istället för att tjafsa på det här viset?

Film är en sekvens, inte en simulering. Ett tv-spel med en fysikmotor och karaktärer som kan mäta saker kan komma fram till samma slutsatser som vi när vi mäter våra saker.

Om vår verklighet skulle vara filmlik, alltså en sekvens av states, så skulle å andra sidan inget behöva förklaras då ett state inte är frambringat av föregående state. varje state bara är.
Då får vi å andra sidan problem med att förklara vem som observerar denna sekvens och gör den meningsfull. Men vi kan ju göra antaganden där också.