Citat:
Ursprungligen postat av
Rust-Lee
Jag misstänker att jag mest har reagerat på hur rakkniven används på detta forum.
Man slänger gärna fram den och omvanldar den till någon form av synonym till en "subjektiv logisk tankegång" som egentligen har väldigt lite med rakkniven att göra.
Rakknivken kommer självklart aldrig att göra SE skyldig till mordet på Olof Palme. Men enligt mig är SE-spåret en konsekvens av rakknivens anda. Man har tittat på den data som finns tillänglig, utgått från brottsplatsen och landat i (enligt mig) en ganska enkel och självklar ståndpunkt. Man kommer inte runt SE. Han är misstänkt av ganska basala och självklara anledningar. Han var uppenbarligen på plats, stämmer in på det generella signalementet, kan inte på ett trovärdigt sätt redogöra för sitt förfarande på plats, ljuger i omgångar efteråt etc etc.
Det är säkert så att det hänvisas till rakkniven väl ofta. Själv använder jag aldrig begreppet i MOP-diskussioner då dess applicerbarhet är oklar där. Så för att göra det så
enkelt som möjligt tjatar jag om att inte krångla till det och anta saker i onödan.
Jag tror knappast man kan ta för mycket intryck av (natur-)vetenskaplig skepticism och metod om man vill komma någonstans med den av motsatsen förgiftade saken MOP. Exempel andra än rakkniven är synen på spekulation. Krav på precisering och klarhet. Att inte skydda "teorier", utan istället blotta strupen.
Idén om SE som GM är försåtligt enkel. Funderar man närmare på vad den förutsätter, menar jag, framstår den istället som krånglig och mycket rik på grundlösa antaganden. Det är godtagbart, om det finns skäl för det. Jag vet inte om det här pusslandet vid och omkring mordplatsen utgör tillräckliga sådana. Det är min rakkniviga invändning. Som jag skrev i ett inlägg som togs bort, alla antaganden om personen SE som krävs för att få honom kompatibel med idén om honom som GM blir snarast Ockhams rakskum.
Den enkla idén gällande MOP är den om en udda person med kapacitet och motivation till att skjuta statsministern på stan och med tillgång till rätt vapen och ammunition i närheten, som får syn på makarna på väg till eller vid bion och går och hämtar sin revolver under föreställningen.
Kontrastera den, utifrån enkelhet, med idén om en helt vanlig tjänsteman som öppnar dörren från sin arbetsplats, råkar få syn på makarna, halar upp den beväpning han går runt med och som ingen känner till, impulsskjuter statsministern i första gathörn, kutar iväg och återkommer till mordplatsen som vittne, kontaktar media och åker på skidresa med frun.
Jag tror aldrig att det går att fästa SE vid mordet genom mordplatspusslandet, som jag kallar det. Det går dock, för att låna lite vetenskapsteori igen, att
falsifiera (vederlägga) hypotesen om honom som GM genom denna exercis. Och det är ju alltid något och verkar inte ha lyckats (även om väl råder delade meningar om detta). Idéerna om exempelvis CA och CP är inte falsifierbara på samma tydliga vis.